Att alliansen vann kampen om väljarna berodde inte enbart på de borgerliga partiernas egen styrka. Det fanns också svaga punkter på den rödgröna sidan som gjorde att det gick som det gick:
1. De tre rödgröna gick i armkrok och alla tappade profileringen. 2. Den ideologiska fördunklingen gjorde att man inte såg riskerna med RUT. 3. Oklarheten om fastighetsskatten med den för väljarna diffusa kopplingen till förmögenhetsskatten gjorde att många valde det tydligare alliansalternativet. 3. Det positiva ställningstagandet om ROT kom för sent. 4. Utförsäkringarna togs upp lite för sent i spurten. 5. Segregationen "glömdes" - till glädje för SD. 6. LO syntes inte mycket i debatten - pensionsskandalen hade desarmerat LO-ordföranden och mer än hälften av hennes medlemmar röstade med alliansen eller låg på soffan.
Positivt för S, V och MP var att alla tre partierna fick en mer komplett politik genom samarbetet. Nu gäller det förstås för de rödgröna att stå upp gemensamt för de avgivna vallöftena. Men sen måste var och en spela sina egna kort - annars vinner allianspartierna också 2014.
