 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Cissi Gottschalk
publicerad 6 aug 2009 kl. 11.35:
Dalai Lama borde börja blogga
"Både i bloggarna och i kommentarerna ser jag all aktning, all vördnad inför medmänniskor försvinna bort i ett anonymitetens dunkel. Man kan så lätt gömma sig bakom anonymitet på nätet och det utnyttjas friskt må jag skriva!"
Dalai Lama är en klok, ödmjuk och passionerad människa fylld av visdom och vördnad inför mänskligheten. När han mottog sitt Fredspris 1989 sa han bland annat följande:
"Medkänslan är en av de egenskaper som främst skänker livet en mening. Det går inte att förneka att det lönar sig att hysa omsorg om andra människor. Det går inte att förneka att vår egen lycka är oupplösligt förbunden med andra människors lycka. Det går inte att förneka att vi själva lider om samhället lider. Inte heller går det att förneka att ju mer våra hjärtan och våra sinnen är påverkade av illvilja, desto olyckligare blir vi. Vi kan avfärda allt som religion, ideologi, all vedertagen visdom, men vi kan inte undkomma det faktum att kärlek och medkänsla är nödvändigt."
Vilken klok man . jag önskar att jag alltid kunde vara så ödmjuk inför alla människor jag möter, vid alla tillfällen då jag bangar och mår dåligt och blir ett stort ego, helt utan tanke på andra, då jag bara gnyr och tänker på mig själv. Vid dessa tillfällen skulle jag behöva ha Dalai Lamas ord inbankade i mitt huvud.
Jag försöker, åh vad jag försöker . jag strävar efter att vara en "andlig" (inte religiös) människa, jag strävar efter att alltid visa vördnad och aktning inför mina medmänniskor. Helt enkelt skrivet: jag vill vara en snäll och god medmänniska! Men då . okej, jag är ju inte Dalai Lama, jag har en mycket lång väg att gå innan jag nå dit jag vill nå. Att bli en fullvärdig och sann människa.
Jag undrar varför jag är så här "högtravande" just nu. Kanske för att jag läser de ganska många bloggar som finns överallt på nätet. Både i bloggarna och i kommentarerna ser jag all aktning, all vördnad inför medmänniskor försvinna bort i ett anonymitetens dunkel. Man kan så lätt gömma sig bakom anonymitet på nätet och det utnyttjas friskt må jag skriva!
Man låter hat, aggressioner och kanske avundsjuka flöda, allt i anonymitetens tecken. Vad gör att vi människor har så svårt att ta till oss av empati, av medkänsla, av värme och omtanke om medmänniskor? Vad gör att vi människor vill leka Tarzan och vara "bäst"? Var finns de där genuina människorna i bloggarna, de måste ju finnas? De som skriver om sina känslor, sin vardag, sina tillkortakommanden, men också om det som lyckats dom väl här i livet.
I många bloggar saknar jag värme och omtanke och jag vill inte bara läsa om stora egon. Om "kupper" för att göra PR för egna och andras företag . göra PR för sig själva, för sina kroppar. Jag saknar, ibland/ofta raka, ärliga och naturliga människor i bloggarna. De finns ju, de goda bloggarna, de som delar med sig av sin vardag, sina jobb, sina känslor, sina tankar . de finns, men varför syns de inte mer?
Varför inte synliggöra alla de småbloggare som kan både skriva och förmedla känslor om sitt liv, sin vardag, sina smärtor, sina "glädjor" Varför syns inte alla de bloggarna? Är det bara kändisskap på olika nivåer som räknas? Ska alla vara en liten Blondinbella eller en Carolina Gynning för att bloggen ska få fäste och synas?
Jag saknar lite av Dalai Lamas sätt att tänka, det gör jag. Han skulle ha släppt fram alla små vardagsbloggare, det är jag helt säker på!
|
