 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Daniel Onaca
publicerad 19 maj 2011 kl. 09.38:
© Dagmar Glemme
Dagmar Glemmes psykadeliska rike
"Glasskulpturer, målningar, litografier, alla dessa verk är besjälade av en enträgen livskraft som blir märkbar först efter att man övervinner det första intrycket."
Det finns ett ställe nära havet, ett hus som vaktas av ett par änglar med glasvingar. De står där, inte för att hindra besökaren att komma in, utan deras uppgift är precis den motsatta: de välkomnar alla förbipasserande att komma in på gården, stiga över husets tröskel och därmed träda in i ett sagolikt universum. Det är Dagmar Glemmes magiska rike, en värld draperad i färg och befolkad av böljande, svävande former. Glasskulpturer, målningar, litografier, alla dessa verk är besjälade av en enträgen livskraft som blir märkbar först efter att man övervinner det första intrycket. För det är inte ett ytligt joie de vivre man möter i konstnärinnans ateljé.
Bortom konturernas och linjernas dekorativa harmoni kan man urskilja en dramatisk kamp som pågår. Bakom intensiteten i de blåa, röda och orangea ytorna gissar man ett primärt tonläge som dessa färger har sprungit fram ur, såsom universums galaxer slungats ut vid den ursprungliga knallen. Alla dessa former, oavsett material, som har knådats fram av konstnärinnans händer och vilja, bär vittne om en urgammal princip som strävar efter att komma fram, att bli förnummen av betraktaren. Emblematiska djurgestalter (fåglar, fiskar, hästar), växtrikets former (olivträd, druvklasar, blommor) eller delar av människokroppen (händer, huvud, hjärta), alla dessa motiv uppstår som manifestationer av ett och samma väsen. Man får gå till en liknelse med Nereus gamla myt för att försöka beskriva kärnan i Dagmar Glemmes konstnärliga värld.
Sedan kan man undra över, vad det är för slags impuls som gör att denna ursprungliga kraft vill manifestera sig. Är det det sakralas tendens att inta profana former? Är det idérikets törst efter förverkligande? Är det frågan om en strävan? Är det längtan? Budskapet låter sig inte tydas i sin helhet. Konstverkens innebörd avslöjas inte fullständigt. Betraktaren berövas inte chansen att själv upptäcka deras djupaste mening och därmed utröna något väsentligt som kan ligga på botten av ens egen själ. Den som vågar göra det kan börja med att resa till Ugglarp, norr om Halmstad, ett ställe som ligger på västkusten, där två änglar med glasvingar väntar vid ingången för att ledsaga besökaren in i ett psykedeliskt rike.
|
