 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Eivor Karlsson
publicerad 30 maj 2011 kl. 06.00:
DO vill stärka romers rättigheter
"För romer i Sverige är diskrimineringen en del av vardagen, konstaterar DO i en ny rapport om romers rättigheter. DO vill främja romernas rättigheter och i rapporten konstateras att det är på kommunal nivå som detta borde förverkligas."
Två motioner i Stockholms stad, en från Miljöpartiet 2007 och en från Vänsterpartiet 2010 har tagit upp romernas situation i skola och samhälle. Av motionen 2007 framkom att romska barns frånvaro i skolan var mycket hög - 40 procent på högstadiet och 27 procent på mellanstadiet, i genomsnitt. Men vad händer efter motionssvaret? Hur ska man bemöta romska elever?
Malmö stad hade för några år sedan en så kallad "brobryggare" med romsk bakgrund i skolan. Han var en länk mellan skolan och hemmet, en person som eleverna kunde identifieras sig med. Genom hans projektanställning ökade närvaron av romska elever markant. Men av ekonomiska skäl togs brobryggaren bort.
För romer i Sverige är diskrimineringen en del av vardagen, konstaterar Diskrimineringsombudsmannen, DO, i en ny rapport som heter "Romers rättigheter". DO vill främja romernas rättigheter och i rapporten konstateras att det är på kommunal nivå som detta borde förverkligas.
Romer upplever sig diskriminerade på många områden, till exempel inom socialtjänsten, på bostadsmarknaden och inom rättsväsendet. 70 procent av anmälningarna kommer från kvinnor som upplever sig diskriminerade, till exempel i affärer när de ska handla mat eller kläder, alternativt när de ska ta in på hotell eller besöka restauranger.
Runt 20 procent av anmälningarna handlar om diskriminering på bostadsmarknaden. Diskriminering på bostadsmarknaden kan få allvarliga följder, konstaterar DO. Det påverkar romska barns möjligheter till kontinuerlig skolgång, vilket i sin tur bidrar till svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden. Här handlar det om att bostadsbolagen, inte minst de kommunala, måste ha dessa frågor på sin dagordning.
Många romer upplever sig diskriminerade även vad gäller handläggning och bemötande inom socialtjänsten, bland annat när det gäller omhändertagande av barn enligt LVU, lagen om vård av unga. Omhändertagna romska barn bör få tillgång till sin kultur, tradition och språk. Det är viktigt att inte ta ifrån barnen deras identitet som romer.
Anmälningar som rör romska barns villkor i skolan är få. Det kan, enligt DO, ses mot bakgrund av att många romer saknar förtroende för myndigheter och har historiska erfarenheter av att skolan har behandlat romska barn illa. Många romer tror att en anmälan mot en skola kan bidra till en ökad utsatthet för barnen, och den risken finns.
Efter fem år av trakasserier i en kommun hoppades ett romskt föräldrapar att deras barn, nu 12, 13 och 16 år, skulle få upprättelse i tingsrätten. Men tingsrätten valde att fria kommunen. Det gick inte att bevisa att skolan gjort mindre för syskonen än för andra barn, trots att syskonen blev slagna, mobbade och trakasserade för att de är romer. Nu vågar och vill barnen inte längre gå i skolan. Detta kan vara värt att tänka på när vi pratar om de cirka 40 procent av de romska eleverna som inte kommer till skolan. Det talas om skolkare och hemmasittare och om att ogiltig frånvaro ska skrivas in i betygen. Men det borde vara viktigt att undersöka varför vissa elever inte kommer till skolan.
Kanske borde det startas fler folkhögskolor för romer liknande Agnesbergs folkhögskola i Göteborg. Och det behövs brobryggare i skolan. Det behövs såväl vuxenutbildning som riktad grundskoleutbildning för romer, samt modersmålsundervisning i romska språken. Miljöpartiet har sagt att de ska återkomma med ett sådant förslag. Det behövs också romska lärare som är tillsvidareanställda och inte bara projektanställda som ett undervisningsråd på Skolverket har sagt.
Några förslag till aktiva och rejäla satsningar framgick inte tydligt av Alliansens motionssvar i Stockholms kommunfullmäktige, KF. Det finns ett KF-beslut om att arbeta mot diskriminering i stadens samtliga verksamheter. Med detta och med hänvisning till den nyligen upprättade arbetsmarknadsnämnden ansågs motionen besvarad. Men kan arbetsmarknadsnämnden verkligen ansvara för alla dessa komplexa minoritetsfrågor när det gäller romer?
Det måste finnas aktiva, lokala nyckelaktörer på kommunal nivå som tar ansvar för att romer inte utsätts för diskriminering, till exempel utbildningsnämnden, kulturnämnden, socialtjänsten, bostadsbolagen, stadsbyggnadsnämnden, arbetsmarknadsnämnden med flera. Det är i vardagen som många av rättigheterna förverkligas, konstaterar DO. Det måste finnas flera aktiva lokala aktörer än arbetsmarknadsnämnden som tar ansvar för minoritetsfrågor i Stockholms stad. I varje fall om DO:s målsättning ska få gehör.
|
