 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Kenneth Åhrlin
publicerad 28 sep 2010 kl. 06.00:
Dödsstraffet hör inte hemma i ett modernt samhälle
"Det är märkligt att ett land, som USA, som är ett progressivt, demokratiskt och modernt land, håller fast vid en barbarisk, medeltida sedvänja, att mörda sina egna medborgare och kalla det 'straff'."
I delstaten Virginia, USA, avrättades - läs mördades - en kvinna häromnatten. Man ansåg därigenom att hon sonat sitt brott. Brott och brott, enligt de uppgifter som framkommit var det inte hon som hade hållit i pistolen vid brottets begående. Men det räckte för en teatralisk åklagare som övertygade juryn om vilken oerhört farlig kvinna man hade framför sig. Försvarsadvokaten föreföll heller inte att ha varit av bästa sort.
Somliga, de flesta, delstater i USA har dödsstraff inskrivet i lagen. En och annan av de dömda möter också döden. Giftinjektioner, gaskammare eller elektriska stolar är avrättningsredskapen.
När ett land, vilken det än må vara, nedlåter sig till att ta livet av sina egna medborgare i form av dödsstraff så har det landet sänkt sig till samma nivå som mördaren. Stundtals kan man få se hur en åklagare, företrädesvis i en amerikansk domstol, håller bibeln i ena handen och med indignationens darr på stämman utbrister: "I denna heliga bok står: 'Du skall icke dräpa!' och i nästa andetag deklarerar: 'Jag kräver dödsstraff!'
Vad har en bibel i en domstol att göra? Tack och lov har vi i Sverige kastat ut bibeln från domstolarna. Men i USA är de i flitigt bruk och åberopas som något sorts bevismaterial i moraliskt hänseende.
Det amerikanska rättssystemet bygger på att 12 edsvurna medborgare skall ta ställning till den anklagades eventuella skuld. I många fall är bevisen synnerligen grumliga men nu kommer denne teatraliska åklagare in i bilden. Han utmålar den misstänkte som en riktig "djävul i mänskohamn" och juryn dras med i beskrivningen. Otaliga har fällts på rena indicier. De har råkat vara på fel plats vid fel tillfälle. Har det sedan varit ett bestialiskt brott och allmänheten är tillräckligt upprörd och kräver att brottet skall klaras upp så är det i slutänden inte så noga om några paragrafer ramlar bort lite här och där. Åklagaren lirkar fram ett dödsstraff och allmänheten är nöjd. Åklagarna i USA bedöms med en annan måttstock än hos oss. En åklagare i USA, som förlorar ett mål, kan vara slut, för han har valts av allmänheten till sitt ämbete. Liknande måttstockar är det för advokater. Ett uppmärksammat och förlorat mål kan vara slutet på karriären.
På 50-60-talen fanns en mycket omtalad dödsdömd i Kalifornien, Caryl Chessman. Genom att studera juridik och utnyttja de lagar som stod till buds överlevde han i dödscellen i 12 år vilket på den tiden var en mycket lång tid. Han skrev böcker, "Dödscell 2455", "Genom skärselden" och "Rättvisans ansikte." Mycket utförligt beskrev han hur en avrättning i gaskammaren gick till. Cyanvätegas släpps in i gaskammaren och den dömde kvävs till döds och ofta under svåra konvulsioner. Vad som är än mer anmärkningsvärt är att det finns folk som vill hantera morden på sina egna, och stundtals även utländska medborgare och förefaller inte hysa någon större motvilja mot att slå på strömmen eller trycka på knappen till giftinjektionen. Då det också är föreskrivet att minst "12 hedervärda medborgare" skall bevittna avrättningen så framstår det hela än mer bestialisk. Varför vill man beskåda en människas död?
En film som beskriver mycket bra den svaga bevisföringen vid domstol samt mycket realistiskt avrättningen i gaskammaren är "Jag vill leva" där Susan Hayward spelar den dömdes roll. Filmen bygger på en verklig händelse då en kvinna, Barbara Grahamn, greps och på svaga indicier dödsdömdes och avrättades. Pressen var heller inte sen med att dundra på och beskriva Barbara som "Bloody Babs." Men en reporter började forska lite närmare i saken och kom till en annan slutsats. Men då var det för sent. Guvernören vägrade benåda Barbara och det blev politik av det hela. Guvernören stod inför ett omval och att visa empati för kriminella är inget man vinner poänger på i USA. Hur gick det för Chessman då? Jo, den 2 maj 1960 spändes han fast i stålstolen i gaskammaren i San Quentin. Tio sekunder efter att gasen släppts på ringde man från domstolen och meddelade att han fått uppskov då nya bevis kommit i dagen. Men då var det för sent.
Det är märkligt att ett land, som USA, som är ett progressivt, demokratiskt och modernt land, håller fast vid en barbarisk, medeltida sedvänja, att mörda sina egna medborgare och kalla det "straff." Dödsstraff är förnuftsvidrigt, godtyckligt och drabbar de fattigaste. De som inte har råd med egen advokat kan ha oturen att få en offentlig advokat som åtar sig fallet bara för att han inte kan slippa. Heder åt "svenskstaterna" i norr, Minnesota, Iowa, Wisconsin som inte har dödsstraff.
Sista avrättningen i Sverige ägde rum 1910. Tack och lov segrade förnuftet och medeltidsstraffet avskaffades.
Protestera mot detta barbariska, förnuftsvidriga och synnerligen omoraliska straff då det under inga omständigheter hör hemma i 2000-talet.
|
