Skriv idag om: Att slippa teori för skoltrötta | Obama och katolska kyrkan | Kidnappade LVU-flickan i Sävsjö Börja här!
Artikel
av Kim Lund
publicerad 12 jan 2010 kl. 22.11:
Därför trampar vargjaktsdebatten vatten
Det är fantastskt att så många yttrar sig i vargjaktsdebatten. Men det är tråkigt att så få granskar validiteten och logiken i allt det som påstås. Därmed tänkte jag prova.
Precis som i fallet med FRA, IPRED och många andra heta potatisar de senaste åren har den nyss återinförda vargjakten startat ett åsiktskrig som engagerat människor i alla åldrar, ur alla samhällskick och från alla regioner. På arbetsplatser, i bloggar och på insändarsidor har kriget rullat obönhörligt. Både proffstyckare och Svenssons hemma i stugan har åberopat och utnyttjat sin yttrandefrihet med entusiasm och passion. Att folk på ett sådant sätt engagerar sig i frågor som inte nödvändigtvis berör deras omedelbara närhet är något jag tycker svenskar ska vara stolta över. Att ha åsikter och dessutom våga yttra dem är banemej hedervärdigt.
Men som är allt annat än hedrande, är att allt det som sägs, skrivs och yttras i en fråga i princip aldrig grankas. En icke granskad åsikt ställs istället mot en annan icke granskad åsikt och omdebatterad fakta ställs mot annan omdebatterad fakta. Debatten börjar snabbt trampa vatten tills entusiasterna tappar orken och ser på när den drunknar i nästa åsiktsvåg.
Detta har nu även drabbat vargjaktsdebatten. Proffstyckarna som har ledarsidor, löner och jättelika läsarkretsar till sitt förfogande misslyckas i sitt yrkesutförande genom att tro att deras roll är att spä på med ytterligare argument som baseras på deras egna åsikter uppbackade av för ändamålet lämpliga fakta. Som betald debattör och krönikör borde man inte spä på ett redan kaotiskt åsiktskrig. Man borde granska det som redan sagts. I sömmarna. Resonera, argumentera och reda ut begreppen. Så bilden klarnar och ohållbara åsikter blottas.
Jag tänkte ge mig på ett sådan liten övning. Genom att helt enkelt resonera mig fram utifrån båda sidors tänkbara argument. Det blir mycket listande. Varning ha utfärdats.
Del ett. Varför skulle man rimligtvis kunna tycka att vargar ska dödas?
De utgör en fara för aen själv och ens familj. De utgör en fara för ens djur. Kanske åsamkar de samhället stora utgifter, eller så kanske de är störande. Man kan tänka sig att man vill bli av med vargen på grund av föda, eller för att man behöver deras skinn. Det har även framförts att det faktum att vargstammen är sjuk är ett motiv till varför de borde dödas. Det finns säkert fler tänkbara anledningar. Fyll gärna på.
Av dessa många motiv kan en rad avskrivas direkt. Vargar verkar ungefär utgöra lika stor faktiskt fara för allmänheten som teletubbies av det jag läst mig till. Inte en enda fall sedan 1800-talet enligt Wikipedia. Inte ens som trafikfara är den mycket till bov. Eller som allergikälla. Föda och värme känns inte heller som riktigt rimliga motiv till att slösa kulor på en varg i vårt land. Och störade om man bortser från tidvis ylande kan de knappast vara. De bökar till exempel inte i jorden som viltsvin gör.
Kvar finns då stora samhällsutgifter, fara för ens djur och sjuk stam. Jag spar dessa så länge.
Del två. Varför skulle man rimligtvis kunna tycka att vargar inte ska dödas?
De uppfyller en unik och viktig roll i ekosystemet. Utrotningshot. Nationalhistorisk stolthet (som i fallet SAS ungefär) över att det fortfarande finns varg i Sverige, ekologiskt moralansvar - 2010 är det kanske inte på modet att döda mer av vår omgivning än vi gjort tidigare år. Man har emotionella band till individuella vargar. De är fascinerande att se på och studera.
Av dessa kan vi också avskriva en del som högst osannolika eller orimliga. Utrotningshotad är vargen knappast som art betraktad. Kanske i Sverige, men landsgränser struntar gärna genetiska uppsättningar i. En viktig roll i ekosystemet spelar de förstås, men kanske inte unik. Skulle avsaknaden av svensk varg leda till obalans i andra led av näringskedjan så som har skett i östersjön i och med rovfiskens försvinnande? Vargarnas byte hålls i schack av jägare i alla fall, så troligtvis inte. Emotionella band som med husdjur har nog ytterst få människor med fria vargar. Och inte många fler ser någonsin en varg eller försöker aktivt få syn på en. Jag kan ha fel, men jag misstänker att den svenska vargturismen inte är i närheten av till exempel den norska valturismen. Annars finns ju Skansen.
Kvar i matchen finns då nationalhistorisk stolthet och ekologiskt moralansvar. Jag spar dessa också. Fyll gärna på med fler argument mot dödandet av vargar om jag missat något.
Del tre. Varför skulle man rimligtvis vilja vara den som jagar och dödar vargar?
Det är ens yrke att göra så. Självförsvar. Man får kickar av själva spänningen i jakten. Hämd. Ekonomiskt lönsamt. Personlig tillfredställelse. Skryträtt samt blodstörstighet.
Återigen eliminerar jag ett par tveksamma kandidater. Även om någon är säkert intresserad av en vargpäls eller två, så är jaga knappast gratis och det finns inga prispengar, så ekonomiskt lönsamt är det nog inte. Yrkesjägare finns förstås, men majoriteten av de som deltog i vargjakten var inte yrkesjägare. Så många finns nte. Jag har även tilltro till att merparten av alla jägare med licens inte fått denna licens ovanpå en psykopatisk passion för att spilla blod.
Kvar blir då självförsvar, kick, hämnd och skryträtt.
Utifrån det som framkommit om hur själva vargjakten gick till så kan ytterligare argument från alla tre delar strykas. Om syftet var att skjuta av en sjuk stam vore det antingen rimligt att man sköt dem allihopa eller såg till att skjuta de mest sjuka eller defekta vargarna. Att skjuta alfahannar i det läget verkar synnerligen oförsiktigt. Och att skadeskjuta några individer framstår som hyfsat kontraproduktivt.
Självförsvar kan det inte ha rört sig om. Som jag har förstått det så sköts samtliga vargar av jägare ute för att jaga dem med avsikt att döda. Så självförsvar eller inte så hade vargen dött oavsett.
Att få spänningskickar av att jaga djur som man spårat veckor innan när man dessutom har hela kavalleriet med sig är ju absurt. Ungefär lika fånigt som att få adrenalinrus av att cykla runt en formel 1 bana. Så svaga psyken har väl ändå inte jägare?
Hämnd utesluter jag också då det inte kan vara motivet för en särskilt stor procentandel av de deltagande jägarna. 2008 dödades trettio hundar av varg enligt Wikipedia. 2006 dödades 427 tamdjur av rov enligt Rovdjurscentret. De flesta dock av lodjur. De flesta även ersatta. Flera källor uppger att över 12 000 jägare deltog i jakten. Scenariot som utkristalliserat sig såsom jag resonerat ser därmed ut som följer.
Tusentals jägare som drevs av personlig tillfredställelse och skryträtt gav sig ut på en jakt motiverad av att vargar utgör en stor kostnad för samhället samt ett hot mot andra djur i vilka vi människor har ett intresse. Denna jakt har sedermera kritiserats hårt av människor som tycks anse att ekologiskt moralansvar och nationell stolthet är motiv nog för att jakten borde stoppas.
Man skulle kunna hävda att samhällskostnaden och hotet mot andra djur till stor del är samma motiv då kostnaden i huvudsak verkar består av ersättningar som boskapsägare får till följd av varg, men jag låter det stå. Å andra sidan kan även argumentet som jag formulerat som nationell stolthet avskrivas om den kvarvarande vargstammen är tillräcklig för att garantera fortlevnad. Men det verkar lite si och så med det. Så jag låter även det vara kvar.
Ovan sammanfattning säger ingenting om huruvida jakten borde stoppats eller inte. Men det är så här motiven framstår. Om avsikten var en annan bör kanske jaktens utformning ändras, utökas eller stoppas helt. Vilket jag verkligen inte hoppas sker med själva debatten...
Kim Lund, Har alltid en åsikt. Men inte alltid rätt åsikt.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
