 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av William Butt
publicerad 19 sep 2008 kl. 13.19:
Därför släpper USA inte Annika Östberg
"Vi brukar kritisera vårt svenska rättsväsende, men sanningen är att vi lever i himmelriket jämfört med det helvete som Annika Östberg lever i."
Här hemma i Sverige tycker de flesta att det är grymt att Annika Östberg har suttit i ett amerikanskt fängelse i 27 år. Jag, personligen, anser att hon aldrig skulle ha behövt sitta mer än i högst ett par år. Det var nämligen inte hon, utan hennes dåvarande pojkvän som sköt den där polismannen för 27 år sedan, medan Annika Östberg befann sig närvarande. Annika Östbergs "brott" var att hon var tillsammans med fel kille för 27 år sedan och hans gärningar har kostat hennes frihet i nu snart tre decennier.
Många i Europa tror att de förstår det "amerikanska sättet". Jag trodde det också. Jag hade sett Hollywoodfilmer sedan barndomen, men min syn på USA och amerikanare förändrades totalt efter att jag har bott där i några år och lärt känna landet och dess folk. Nu menar jag inte att generalisera, men den som känner USA väl vet att Amerikanerna är världens kanske mest paranoida folk. De skapar storm i vattenglas, de överdriver sina känslor och allting är bara svart eller vitt. Något mellanting existerar inte och det finns knappast någon gråzon för amerikanare. I delstaten Kalifornien, exempelvis, sägs det att vart tredje hushåll, och i synnerhet de med ensamstående kvinnor, har en pistol någonstans i hemmet. Ta till exempel min barndoms vän Diana, som gick i skolan med mig på Irland och flyttade till USA där hon gifte sig och bor i dag i en mindre stad norr om San Francisco. I sin byrålåda har hon en Magnumrevolver som alltid är laddad. Hon försäkrar mig att, i fall någon bryter sig in i hennes hus, skulle hon inte tveka en sekund att först skjuta för att döda - och ställa frågorna efteråt! Skulle hon döda en inbrottstjuv skulle hon definitivt inte åtalas. Det kallas för att "skjuta i försvar av egendom". Har man ett samhälle som ser ut som USA:s och i vilket folk får, med lagens stöd, ta densamma i egna händer, då kan man inte annat än ha ett mycket hårt och på gränsen till grymt rättsväsende, och det är vad USA i allmänhet och delstaten Kalifornien i synnerhet, har - och det är därför man är så tuff mot sådana som Annika Östberg.
Förra gången Annika Östbergs fall togs upp av Kaliforniens kriminalvårdsnämnd, sändes förhandlingen i svensk TV. Vad jag minns väl var hur den mördade polismannens dotter agerade på ett minst sagt överdrivit sätt under förhandlingen. Det fattades bara att hon spottade på Östberg! Hatet sprutade ut i varenda ord hon yttrade, detta trots att det hade gått ett kvarts sekel. Man behövde inte vara utbildad psykiatriker för att räkna ut att människan led av någon slags psykossjukdom. Hon var i enormt behov av samtalsterapi för att lära sig hantera sitt hat. Hon grät hejdlöst när hon talade inför nämnden och hon berättade hur hon "tänker på och gråter över" sin pappa varje dag och varje natt - "överdrift" är ett milt uttryck för att beskriva människans utspel. Fråga vilken psykolog som helst, så långt som tre decennier efter man förlorar en nära släkting har man för länge sedan börjat leva igen. Jag menar inte att man ska glömma, men jag menar att själen och hjärtat repareras av tid, och trots att jag har fullt förståelse för polismannens dotters saknande av sin mördade far, så kan jag ändå inte låta bli se kvinnans utspel i Annika Östbergs förhandlingar inför kriminalvårdsnämnden som grovt överdrivna. Enligt tidningen Expressen som engagerat sig i fallet lär samma utspel ha ägt rum i förhandlingen häromdagen. Det som är anmärkningsvärt är hur Kaliforniens kriminalvårdsnämnd har låtit sig "gå på" kvinnans agerande. Det finns dock en förklaring, och nu återgår jag till vad jag skrev i början av den här artikeln , nämligen att amerikaner är ett paranoit folk och även om nämndens ledamöter inte lider av just paranoia, så lever de i samma paranoida värld där en inbrottstjuv kan bli skjuten till döds utan att förövaren ställs tillrätta. De lever i samma samhälle som har låtit den mördade polismannens dotter växa upp och tycka synd om sig själv hela livet. Istället för att värna om minnena av sin far och göra någonting vettigt med sitt liv har hon frossat i sin "sorg" och förstört sitt eget liv så att hon till sist skyller hela sitt egna missöde på Annika Östberg! Igen, man får inte glömma att det inte var Östberg som dödade kvinnans far. Men det amerikanska rättssamhället med sina märkliga "guilt by association" (skyldig pga närvaro) praxis har fått kvinnan att tro att hennes fars mördare är svenska Annika Östberg. Den riktiga mördaren begick självmord i sin häktescell för 27 år sedan.
Höjden av den paranoia som jag skriver om kom nyligen i ett uttalande från Kaliforniens guvernör och actionhjälte Arnold Schwartsenegger. Han lär ha sagt att Annika Östberg är en grym mördare som inte alls förtjänar att släppas. Vad snackar karln för skit? Hon dömdes till 25 år - eller livstid. Hon har avtjänat 27 år för ett mord som hon inte begick utan bara bevittnade genom sin närvaro. Vi brukar kritisera vårt svenska rättsväsende, men sanningen är att vi lever i himmelriket jämfört med det helvete som Annika Östberg lever i. Det var amerikansk paranoia som dömde henne till ett så långt straff för att hon var med när hennes kille sköt en polisman och en annan man, och det är samma jävla amerikanska paranoia som nu hindrar henne från att gå fri drygt tre decennier senare. Och det värsta av allt är att de är så förbannat korkade att de, på fullaste allvar, inte tror att Annika Östberg är rehabiliterad. Man brukar sjunga "God Bless America" - men jag undrar om inte det vore mer lämpligt att sjunga "GOD HELP AMERICA!"
|
Stefan Whilde
