KROPP & SJÄL
Artikel av Karin Holmberg publicerad 23 dec 2009 kl. 10.39:

Därför är barn bättre på att fira jul än vi vuxna

Vi lägger ner all energi vi har på att få julen bra, samtidigt som vi säger att det är för barnens skull. Egentligen är det vi själva som ställer kraven.
Vi vuxna vill inte erkänna att det är VI som har skyhöga förväntningar på julen. Vi säger att det är för barnens skull vi firar, men istället är det våra egna orimliga förväntningar och föreställningar som vi försöker infria Visst är det paketen som lockar, då man är liten. Det går ju inte att förneka. Man var ju barn, och gick inte och köpte det man ville ha så lättvindigt som nu när man är vuxen. Då blev det ju roligt att få sånt man önskade sig. Sen är det ju mysiga rutiner som julbak och dofter och Ernst och hela paketet som lockar. Men ändå! Vi vuxna bygger också upp massa föreställningar om vad som är jul och vad som inte är det.

Ta till exempel den där sketchen med Mr Bean som firar jul. Vi vuxna ser nog generellt den som RIKTIGT tragisk, där han hoppar omkring för sig själv i jullycka, den morgonen klockorna ringer, för att julen är här. Han öppnar entusiastiskt julstrumpepaket till nallen, och sen till sig själv. Han har satt en julstrumpa även till musen framför mushålet, dagen innan. Sen skriver han julkort till sig själv. Vi vuxna ser sketchen som mycket tragisk, mitt i det komiska. Min dotter säger däremot att hon gillar sketchen för att den ger julstämning. Min slutsats är att barn inte har samma förutfattade meningar som vi vuxna om vad som är julstämning och vad som inte är det.

Och hur mycket ställer det egentligen inte till det för de som firar jul i sin ensamhet, att vi andra i samhället skuldbelägger och ser det som tragiskt att fira jul i sin ensamhet? Tänk om vi kunde se på det mer ”coolt”, som min dotter såg på Mr Beans julfirande! Tänk om vi kunde se den julstämning även en ensam människa faktiskt skulle kunna skapa till sig själv. Kanske skulle vi slippa massa lidande då? Kanske skulle ensamfirarna inte behöva känna sig så tragiska?

Man behöver väl kanske inte gå så långt som Mr Bean och skriva julkort till sig själv eller hänga en julstrumpa framför råtthålet, men man kanske ändå kan göra sitt bästa och göra julmys för sig själv. Jag menar inte att det är lätt att fira jul för sig själv och det är inget jag rekommenderar. Det är väl härligt om man kan finna några att fira med. Och det är viktigt att man försöker bygga upp lite julmys så man mår bra. Det är roligt om man har några anhöriga att umgås med.

Men jag ville bara skänka en erinran: Att ett barn med en icke förutfattad mening, kanske visst tycker att ni har mycket julstämning i ert firande, även om julen inte firas enligt konventionerna.

Något att ta till sig i dessa julmys-prestationsångest-förberedelsetider?