 |
Artikel
av  Michael Karnerfors
publicerad 19 maj 2010 kl. 03.49:
Därför föll WTC-tornen
Låt oss avsluta den här diskussionen en gång för alla: World Trade Center-tornen sprängdes inte. De rasade under sin egen tyngd efter att brand försvagat dem.
De som vill hävda att World Trade Center-tornen revs med hjälp av sprängladdningar försöker kasta rökridåer av falska fakta. De försöker dölja skeenden bakom meningslösa frågor baserade på icke-existerande "bevis". Men det som de inte har lyckats göra är att säga att den förklaring som har givits av NIST är fel.
Så låt oss nu gå igenom the Final Report on the Collapse of the World Trade Center Towers
Tornen WTC 1 och WTC 2 var byggda dels med bärande ytterväggar som höll uppe 40 % av vikten och gjorde byggnaden styv, och dels med en kärna av bärande stålbalkar som bar de återstående 60 % av vikten. Mellan kärnan och ytterväggarna gick det fackverk av stål. På dessa låg betongplattor som utgjorde golven på varje våning.
I de tre översta våningarna fanns ett mycket kraftigt fackverk kallat "hatten" som omfördelade alla krafter jämnt mellan de bärande delarna. Detta gjorde att överdelen av bygganden i praktiken var ett enhetligt styvt block.
När planen krashade in i bygganderna startades mycket kraftiga bränder. Flygbränslet, bagaget och kontorsmaterialet i bygganderna underhöll dessa bränder. Bränderna kunde fortgå länge för att det gick inte att bekämpa dem.
Bränderna hettade upp fackverken för golven, de bärande ytterväggarna, och stålkärnan. Stål som hettas upp smälter inte direkt, men redan långt under smältpunkten förlorar stål hälften av sin styrka. Stål som värms förlorar sin elasticitet, det vill säga förmågan att behålla formen och fjädra tillbaks under last. Varmt stål blir istället plastiskt och deformerbart, som en extremt seg massa.
Stålkärnan förlorade sakta sin styrka och började tryckas ihop på grund av tyngden ovanifrån. Detta gjorde att mer och mer vikt hamnade på ytterväggarna, som därmed utsattes starka knäckande krafter. Samtidigt förlorade även golvbalkarna på de brinnande våningarna styrka och deformerades plastiskt. Fackverket började sjunka av tyngden från betonggolven.
Med detta började fackverken dra i ytterväggarna eftersom de satt fast i väggarna. Med detta börjar väggarna bukta inåt, speciellt på de sidor där det brinner som mest. Detta syns extremt tydligt på båda tornen precis innan rasen. På WTC 1 ser man på foton hur väggarna minuterna innan raset har flyttats inåt nästan en och en halv meter på grund av att golven drar så hårt i dem. Sekunderna innan WTC 2 faller ser man hur väggen försvinner inåt i byggnaden och bryts sönder.
Till slut höll inte de svagaste väggarna längre, utan knäcktes. Den bärande styrkan längs med en vägg försvann därmed. Via "hatten" lades tyngden tillbaks på den redan försvagade kärnan, samt osymmetriskt på de andra sidorna av bygganderna, som också knäcktes. Hela överdelen började luta och falla som en enhet, sammanhållen av "hatten", och förstörde successivt byggnaden i en lavin av krossad betong och stål. För varje våning som smulades sönder byggdes mängden fallande material på med över 1 000 ton. För varje meter som detta föll omvandlas lägesenergin till krossande rörelseenergi som slog sönder bygganden. Den kraft som bygganden hade behövt motstå för att stoppa den fallande överdelen översteg med stor marginal det som den egentligen tålde.
Teorierna att WTC-tornen revs med spräng- eller skärladdningar är falska, helt enkelt för att de är helt onödiga. Tornen rasade på egen hand. Alla tecken på att så skedde finns där och är i det närmaste omöjliga att förfalska eller förneka.
* Det finns ingen som kan motsäga att det brann. Vi ser det på alla filmer.
* Det finns ingen som kan motsäga att stål blir plastiskt och deformerbart vid uppvärmning till brandtemperaturer. Det är gammal och väl etablerad kunskap.
* Det finns ingen som kan motsäga att väggarna knäcktes av inåtriktade krafter. Bildbevisen är extremt tydliga på den punkten för båda tornen.
Nu kommer konspirationstokarna på Sourze att tjuta "Ja man alla andra bevis då?!" Svaret på detta är att alla dessa "bevis" - eller om vi skall kalla vid deras rätta namn: extremt svaga indicier - har förklaringar som inte kräver spräng- eller skärladdningar för att kunna uppstå. Det finns inte en enda av dessa påstådda indicer som inte kan uppstå på annat vis. I vissa fall har jag till och med sett rena förfalskningar av 9/11 Truth-dårarna, där man exempelvis lagt på nytt ljud på filmerna för att skapa intrycket av explosioner.
Vad som är än mer besvärande för konspirations-månglarna är att deras fantasier kräver så mycket mer krångliga skeenden än vad som anges som den troliga förklaringen av NIST. De logiska krumbukter, den grad av cover-up och den otroliga mängd smygande i buskarna som krävs för att Truth-tokarnas påståenden skall gå ihop sig är så väldigt mycket mer invecklade och osannolika att scenariona inte är det minsta trovärdiga i jämförelse med det som NIST presenterar.
9/11-Truth rörelsen skall vid det här laget betraktas som part i målet, vilket gör att allt som de kommer med måste ses som "tainted", det vill säga möjligen felaktigt. Samma misstänksamhet som de påstår vi skall lägga på den officiella förklaringen också skall läggas på dem själva. Samma granskning av de förklaringar som givits, skall också göras av deras påståenden.
Och när man då betrakar dem som just detta, en part i målet och inte alls några slags självutnämnda ädla sanningssägare som står höjda över tvivel eller skepsis, så ger NIST en väldigt mycket mer trovärdig, sammanhängande, logisk och med obeserverade fakta överensstämmande förklaring på det som skedde elfte september 2001 än vad Truth-stollarna har att komma med.
|
