 |
MEDIA
Artikel
av Leif E Ström
publicerad 20 maj 2010 kl. 06.00:
Chefredaktören och byäldsten
"Chefredaktören satte sig upp i sängen, hon var dyngsur av svett. Vilken mardröm, dags att vakna upp. Då hon senare stod i duschen tog febern i och hon tycktes höra röster som pratade om solidaritet, omtanke, hänsyn, beaktande och åtanke."
Den kvinnliga chefredaktören för landets största tidning satt på tåget på väg till sin gamla hemstad, hon skulle på seminarium i södra Sverige. På dagordningen skulle hon och andra världsförbättrare tydliggöra det som världsorganisationer, ministrar och beslutsfattare inte förstod. Återigen skulle det offentliga rummets högborg leverera en korrekt politisk faktura.
Seminariets deltagare bestod mest av väluppfostrade kollegor i det övre medieskiktet, så något trams förväntade hon sig inte. Uppgiften, den politiska konklusionen, brukade inte nämnvärt skilja sig mellan de deltagande skribenterna, utan problematiken för dem låg egentligen i att färga om vinklarna via tangentbordet. Nyanserna skulle anpassas för respektive liberala eller socialistiska redaktioner och dess läsekrets. I "Landet Lagom" var den uppgiften inte alltid så lätt, för de flesta hade ju oftast samma gråa världsbild. I värsta fall kunde hon ta hjälp av sina kollegor på tidningen, hon hade ju själv gått ut med att dessa var experter på vinkleriet.
På kvällen skulle artikeln redigeras och sammanställas och efter uppkoppling mot hemmaredaktionen var det klart. En tanke som slog henne - vilket helsike hennes företrädare genomlidigt då de skulle kreera. Handskrivna manus som måste anpassas för maskinsättaren eller maskinskrivet manus som måste ändras med Tippex eller slängas i papperskorgen. Det måste vara boken hon läst på tåget som gjorde att hon förflyttade tanken bakåt i tiden.
På resan hade hon haft med sig en bok som handlade om det gamla landets dagliga vedermödor för överlevnad. Verket beskrev orättvisor, kvinnoförtryck, maktlöshet och en ständig strävan att förbättra människors livssituation.
Boken hade upptagit all hennes restid och ju mer hon läst, desto mer övertygad blev hon att utan henne och hennes partikollegor hade feodalsamhället och dess orättvisor bestått. Klassamhället hade ersatts med välfärd och idag fick de som hade arbete en rättvis lön som till och med var avtalad både uppifrån och nedifrån. Ingen fick hellre mindre än 6 713:- per månad i folkpension. Världsförbättraren hade känt sig mer än vanligt politiskt korrekt då hon slog ihop boken, och stigit av tåget.
Då chefredaktören på kvällen tände hotellets sänglampa, kunde hon konstatera att allt hade gått enligt hennes planering, artikeln var transmitterad, nu skulle hon läsa färdigt boken innan hon somnade in. Först skulle hon ta en värktablett då hon förnam en svag feberkänning och en tablett brukar hjälpa mot en orolig nattsömn. Fortfarande febrig släckte hon lampan kvart över tolv.
"Har du hört att landet skall återgå till byteshandel?" sa byäldsten.
"Vad innebär det?" frågade drängen.
"Jo, våra tjänster kommer att belönas i natura istället för i mynt."
"Varför då?"
"Jo, vi har fått en socialistisk regent och hon vill att vi skall få transparens för rättvisan."
"Kan du utveckla det här - det verkar svårt."
"Jo, som vi haft det tidigare så har vissa privilegierade kunnat gömma sina inkomster i kassakistan. Ingen visste egentligen vad den andra tjänade och hur förmögen hon eller han var. Nu kommer alla istället kunna se vad de andra roffat åt sig till sina visthusbodar."
"Du menar att samvetet skall prövas och att det skall vara en solidarisk belöning efter insats?"
"Jäpp, egentligen så behöver ingen mer än man kan göra av med för eget bruk."
"Om jag har förstått saken rätt så kommer hon som står på kyrkbacken varje söndag och läser upp kyrkans påbud och kronans förmaningar, få samma privilegier som oss andra?"
"Givetvis, det skall gälla alla, äntligen kan vi bygga..."
Chefredaktören satte sig upp i sängen, hon var dyngsur av svett och nattlinnet hade virat sig runt halsen. Vilken mardröm, dags att vakna upp. Då hon senare stod i duschen tog febern i och hon tycktes höra röster som pratade om solidaritet, omtanke, hänsyn, beaktande och åtanke.
Hon tog upp mobilen ur necessären och ringde redaktionen.
"Hello, jag känner mig utbränd och funderar på att sluta, men först åker jag ut till skärgården och kurerar mig. Där skall jag passa på att göra ett researcharbete på temat 'varför 268 finansfamiljer äger lika mycket som halva jordens befolkning'. Ett uppslag jag fick på seminariet, det kan säkert bli ett scoop. Innan vi lägger på, vill du vara så söt och ordna så min månadslön flyttas till mitt internetkonto, jag vill kunna nå det på landet."
"Vilket är det?"
"Det som genererar 140 000:- i månaden"
"Det står något om 50 000:- också, vad är det?"
"Det är pensionsavsättningen, dom pengarna kan man inte röra nu. So long, hälsa Wanja att jag hör av mig."
|
