 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av  Lars Nilsson
publicerad 15 aug 2007 kl. 15.31:
Byggbranschen - en korrupt bransch
Skulle företag inom livsmedel eller kommunikationer skötas på samma sätt som byggbranschen skulle vi dagligen få läsa om massdöd till följd av matförgiftning, kolliderande tåg och störtande flygplan.
Det unika med den svenska byggbranschen är att den är rutten hela vägen från styrelser och verkställande direktörer ned till fack och folket ute på byggena. Är det inte riggade anbud och karteller så är det olika varianter av byggfusk och ett maffialiknande fack vars medlemmar tycks betrakta ordet "yrkesstolthet" som ett skämt.
Försök exempelvis att i tidningar, under säg de senaste trettio åren, hitta ett år utan byggskandaler i mångmiljonklassen. Jag lovar, det är en helt omöjlig uppgift!
Jag vill påstå att grunden till dagens elände är miljonprogrammet i kombination med ackordslönesystemet.
Och vad har då det välmenande statssubventionerade snabba byggandet av en miljon bostäder under en tioårsperiod i slutet av 60- och början av 70-talet med det här göra? Jo, här grundlades branschens obefintliga kostnadsmedvetande i kombination med riggade anbud och fuskbyggen. Beställarna, som oftast var kommunala byggbolag, med en nästan regelmässigt avdankad fd kommunalpamp (s) som verkställande direktör, var generellt sett inte kompetenta att sköta upphandlingar i den här storleksordningen.
Mycket riktigt blev också under dessa år fackets eget bolag - BPA - Sveriges näst största byggbolag, till följd av sina nära kontakter med allmännyttan och regeringen men övriga byggbolag drog nytta av beställarnas inkompetens.
Byggandet av flerfamiljshus sockrades med 100 procentiga lån till subventionerade räntor, och som inte det var nog, pytsades det ut generösa bostadsbidrag till hyresgästerna. Annonser från myndigheterna av typ "Du har väl inte glömt att söka bostadsbidrag" var en inte helt ovanlig syn på affischtavlor under denna tid. Allt det här medförde byggkostnaderna aldrig upplevdes vara något problem.
När det gällde småhus var karusellen liknande. Med marginalskatter på upp till 75-80 procent med full avdragsrätt behövde höginkomsttagare inte bekymra sig nämnvärt om räntenivåerna då den reella räntekostnaden bara uppgick till 20-25 procent av den verkliga. Folk i småhus, men med lägre inkomster, kunde glädjas åt maffiga bostadsbidrag.
Inte bara byggbolagen drog nytta av situationen. Även byggfacket, som via sitt eget byggbolag - BPA -, påpassligt nog satt på två stolar samtidigt, skaffade sig under dessa jubelår avtal som andra LO-förbund fortfarande bara kan drömma om. Man var ju ändå Sveriges näst största byggbolag och verkade på en marknad utan kostnadskontroll och begränsningar. Det kommunistiska DDR blev mäkta imponerad av BPA och än idag kan man se spår av övergivna betongmonument i det forna Östtyskland uppförda av BPA.
Ackordslönesystemet inom branschen utvecklades och förfinades under dessa år. LO: s nuvarande ordförande brukar hävda att ackordslöner är ett djävulskt kapitalistiskt påfund som skapar stress, för tidigt åldrande, arbetsskador och dålig kvalité. Det finns bara ett undantag från den regeln. Byggbranschen. Där är facket enigt om att ackordslöner tar fram allt det goda hos människan samt befrämjar hög kvalité. En i sanning något svårsmält argumentation.
Som brukligt är, när rörelsen skall leka företagare, gick förstås allt åt helvete för BPA. Raden av misslyckanden var närmast monumental. Och när sedan byggkonjunkturen svek, statssubventionerna minskade och beställningarna från DDR och Polen upphörde i samband med kommunismens kollaps, försvann också BPA i en virvelvind av ekonomiska problem, polisanmälningar, åtal och en gigantisk avgångsvederlagshärva.
Hela byken var orkestrerad av styrelseordföranden i BPA; självklart tillika ordförande i Byggnadsfacket, samt styrelsemedlemmen och LO: s dåvarande ordförande, Stig Malm. Det här blev för mycket även för LO: s, i vanliga fall tålmodiga skara, vilket medförde att Stig Malm helt sonika fick sparken 1993.
Hoppar vi framåt i tiden till dagens situation är tyvärr mycket sig likt i branschen. Redan 2002 rapporterades att byggfusket kostar samhället sådär en 6,2 miljarder per år. Och ingen kan påstå att det har minskat. Sveriges Byggindustrier, BI, räknade 2005 ut att elva kronor av varje utbetald timpenning går till att bekosta administrationen av det omhuldade och föråldrade ackordslönesystemet. Samma år kunde Konkurrensverket rapportera en undersökning som visade att varannan chef i byggbranschen tror att det finns karteller i branschen. Dessutom anser 40 procent av byggcheferna att risken att bli upptäckt är liten.
En tid efter att Moderna museet invigts i Stockholm 1998 fick det stängas i närmare två år till följd av byggfusk orsakat av NCC. Museet kostade 450 miljoner att bygga men det kostade 179 miljoner att åtgärda fusket och slarvet!
Sveriges största byggbolag (Skanska, NCC och Peab) dömdes så sent som i våras till böter i 100-miljonersklassen för kartellbildning i asfaltsbranschen. Efter att den omfattande kartellen upptäcktes för några år sedan, har Vägverket noterat en prissänkning på vägbeläggningen på 25-30 procent på vissa ställen, uppger Konkurrensverket. Ett tjusigt och pålitligt gäng med andra ord.
Bygg- och anläggningssektorn har inte helt förvånande en skandalöst dålig produktivitetsutveckling. På tio år har produktiviteten bara ökat med två procent enligt ett uttalande i år av Sven Landelius, ordförande i FIA - Förnyelse i anläggningsbranschen. Bland orsakerna nämns främst bla den dåliga konkurrensen där Byggnads, i nära samarbete med arbetsgivarna, också står som garant för att internationell konkurrens på svensk byggmarknad helt saknas.
I våras rapporterades att 95 procent av alla hus med putsad fasad, som byggts de senaste tio åren, riskerar mögelskador. Det säger Ingemar Samuelson, byggnadsfysiker och adjungerad professor vid Sveriges tekniska forskningsinstitut, till Dagens Nyheter. Putsen läggs utanpå en träregelvägg med isolering av bland annat plywood, gips, cellplast och mineralull. Vatten tränger igenom putsen vid exempelvis balkongfästen och orsakar fuktskador i isoleringen. Skador har observerats i både småhus och flerfamiljshus. Snillena i branschen har inte brytt sig om att den billiga byggmetoden inte medger någon väg ut för fukt som tränger in i väggen genom balkongfästen eller annan åverkan. I hela landet kan det röra sig som mångmiljardbelopp för att åtgärda felen.
Eländes elände med andra ord. Intressant är också att branschen konsekvent vägrar att lära sig av sina misstag. Förmodligen beroende på att goodwill, gott anseende, bra rykte samt kvalitet är begrepp som har föga tyngd i en bransch där snabba pengar, riggande anbud, karteller och mygel är själv livsluften.
Och som om inte det vore nog har vi en byggnadsarbetarkår som givit begreppet "svartjobb" ett ansikte, samt ett fack, vars välkända maffiametoder, inkl debitering av "granskningsavgift" på 1,5 procent av lönesumman till företag som har anställda som inte är med i Byggnads. Även om Europadomstolen i år satt stopp för några excesser kvarstår åtskilligt som för tankarna till klassisk beskyddarverksamhet.
Varje år rapporteras dessutom fler än 6000 stölder på byggarbetsplatser till ett värde som överstiger 1,5 miljarder kronor. En inte alltför vild spekulation är att de anställda står för en betydande del. Men med sådana herrar till arbetsgivare är kanske inte så underligt att drängarna tar efter husbondens beteende.
Och vad kan man då göra för att förändra denna ruttna bransch? En hel del förstås. Men en bra början skulle vara att stimulera till internationell konkurrens i syfte att bryta den nuvarande osunda och slappa oligopolmarknaden samt att avskaffa ackordslönesystemet.
|
Malmö moské
