dcsimg
Tisdag den 22 maj 2012 Ny användare | Logga in  
Sourze - alla har något att berätta

Skriv idag om: Harvardprofessorn och EU som ett land | Sveriges fall i a-kasseligan | Reinfeldt i Agenda  Börja här!

KROPP & SJÄL
Artikel av Jan Wiberg publicerad 13 sep 2011 kl. 06.00:

Busarna på Kapellpatsen

"Jag har ofta vägen förbi, handlar på bolaget, fikar i bokhandeln, provianterar på Domus och jag köper frukt och grönsaker i Landala Frukt och Grönt. Jag går ofta förbi busarna. Jag brukar inte låtsas om, bara gå förbi. Men idag tilltalade jag dem."
Kapellplatsen, själva platsen, är lummig, där växer buskar och träd. Den är avskild från trafik, från bilar och spårvagnar med en låg stenmur, den avskärmas från de omgivande stenhusen, av fisk- och fruktstånd och utanför en blomsteraffär finns det ett hav av blommor. På Kapellplatsen finns bänkar att sitta på och där finns ett regnskydd från förra sekelskiftet, den tidsepok då torget skapades.

Bredvid, på torget, i stenhusen, bland betonghusen, bland butikerna och köpcentret, finns ett systembolag. Och bland buskarna på själva Kapellplatsen finns det bänkar där man kan halsa starkbärs. Någorlunda i skymundan. Där bland buskarna, och under regnskyddet är ett tillhåll för busar.

Jag har ofta vägen förbi, jag handlar på bolaget, jag fikar i bokhandeln, jag provianterar på Domus och jag köper frukt och grönsaker i Landala Frukt och Grönt. Jag går ofta förbi busarna. Jag brukar inte låtsas om, inte titta, bara gå förbi. Men idag tilltalade jag dem.
- Hej busar, sa jag. Kan man snacka med busarna, sa jag.
Dels för att en av busarna hade kollat in mig och lett vänligt. Så jag gick in i buskaget och sa hej.
Mitt mod kom dels av att jag var berusad och dels av att jag hade fiolen med mig.
- Här är alla välkomna, sa han som hade lett. Han sträckte fram handen, jag tog hans näve och kände att han hade ganska hårda nävar.
- Kan man snacka med busarna, sa jag. Jag är också buse, sa jag.
Det var många busar där, tio, tolv. Det fanns två bänkar och några busar stod och snackade med dem som satt. Många hade yviga skägg. Medelåldern var kanske femtio, kanske sextio. Ingen var välkläd eller verkade särskilt modemedveten. Tvärtom verkade kläderna överlag luggslitna och stillösa och några av busarna verkade vara på dekis. Där fanns en nergången, gråskäggig buse med sorgsna ögon och käpp. Han hade något ädelt över sig. Någon hade en krycka, för det stod en krycka lutad mot en av bänkarna. En förvånansvärt söt kvinna med vackert leende satt där också. Och han med de valkiga händerna och leendet. Han hade allt hår i behåll. Det var gråsprängt och det var tjockt. Och han verkade juste. Inte så lång som jag. Men yngre.
- Jag är också buse, sa jag. Jag super och jag tänder på. Och jag har suttit på kåken, sa jag. Jag är också buse. För jag gör som jag tycker. Och skiter i vad folk säger, skröt jag.
Kanske hade jag sagt något, något stötande, tänkte jag, för han reste sig upp. Jag backade. Tog ett avvaktande steg bakåt, höjde nävarna något och lutade mig något tillbaka. Visande att jag var beredd att ta för mig om det skulle behövas. Detta är nämligen ett av busarnas främsta karaktäristika, att de är beredda att ta för sig.
- Kom igen, sa jag. Jag är fan inte rädd för dig, sa jag. Men han skulle bara hämta en ny bärs som fanns i en plastpåse bredvid. Jag hade inte heller menat att fajtas, egentligen. Mitt något överdrivet stöddiga utspel var mest menat som ett skämt. Kanske han tog det som ett skämt också, han log.
Emellertid fann jag mig föranlåten att upplysa de andra busarna på Kapellplatsen att mannen verkade vara en farlig jävel men att jag inte var rädd för honom och att han fan inte hade klarat av mig.

Mitt besök hos busarna vid Kapellplatsen varade inte någon lång stund. Ingen bjöd på bärs, ingen bjöd mig att slå mig ner. Några kastade frågande blickar på mig. Så jag förklarade att jag var på väg, att jag hade grejer att stå i, men att det hade varit kul att råkas. Och jag antar att busarna hade sitt.

Jag hade gjort ett avsteg på min väg ner mot centrum och jag hade mött människor som jag vanligen går förbi. Oftast inte tittar på. De verkar emellertid inte vara farliga, de verkar tycka om att sitta i solen och dricka sjukommafembärs och verkar öppna för kontakt med oss andra, icke busiga människor.



Bookmark and Share

Jan Wiberg,


Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook









SENAST IN

KROPP & SJÄL

Foto: flickr/leolintang (BY CC 2.0)

Ett par dagar i juni
För längesedan tillbringade jag en helg i ett minst sagt udda sällskap, men vi hade roligt ihop och brevväxlade i flera år efteråt.

 Karin Edvall

KROPP & SJÄL

Foto: Tord Sand

Vad har du att förlora?
‎"Ignorera aldrig någon som verkligen bryr sig om dig. En vacker dag kommer du inse att du har förlorat en verklig diamant medan du var och samlade småsten."

 Tord Sand

KROPP & SJÄL

Foto: flickr/GerryT (BY CC 2.0)

Så mycket bättre!
Det räcker så klart inte att läsa en bok om positivt tänkande, utan gå ut och praktisera det på en gång. Varje dag!

 Tord Sand

KROPP & SJÄL
Heja, heja - frisk tumör
Blont hår, klarblå ögon, sin vita teddypälskappa och ljusa vårskor, på besök hos pappa bland maskinsättarna på Dagens Nyheter.

KROPP & SJÄL

Foto: flickr/Lel4nd (BY CC 2.0)

Mitt liv som manodepressiv
Att avhjälpa sjukdom med medicinering kan tyckas vara det enda rätta, men det är inte alltid det känns lika självklart.

 Lennart Lundwall
 Camilla Björk

KROPP & SJÄL

Foto: flickr/chefranden (BY CC 2.0)

Hypnosens kraft
Inledningsvis kan vi konstatera detta: Hade du kunnat lösa ditt problem med dina tankar, så hade du gjort det för länge sedan.

 Maria Fredholm

KROPP & SJÄL

Foto: flickr/Clicksy (BY CC 2.0)

Seiges söndagspredikan: Tionde budet
-Alltså, jag tycker ju liksom om tjejer och så. Men oxar...

 Johan Seige

flera



OM DENNA ARTIKEL:
Om skribenten
Jan Wiberg

Publicerad:
13 sep 2011 kl. 06.00

Skriv ut artikel


1312 Läsare:


Dela:
Bookmark and Share
Betyg: 1 / 2 röster

BETYGSÄTT ARTIKEL:
Toppbetyg!
Riktigt bra
Lagom bra
Ganska kass
Riktigt dålig
FLER ARTIKLAR OM SAMMA ÄMNE:
Ett viktigt telefonsamtal
Angus Liddell

Livets cirkel
Tord Sand

En fläkt från Paris
Pia Isaksson

Världen är liten
Angus Liddell

Ett par dagar i juni
Karin Edvall

DE SOM HAR LÄST DENNA ARTIKEL HAR OCKSÅ LÄST:
Jag är
Stefan Persson

Behöver vi en blogglag?
Jennie Johansson

Ingen kommer undan i en diktatur
Jonas Lindman

FLER ARTIKLAR I SAMMA KATEGORI:
Ett par dagar i juni
Karin Edvall

Vad har du att förlora?
Tord Sand

Så mycket bättre!
Tord Sand

FLER ARTIKLAR AV SAMMA FÖRFATTARE:
Skoputsning i Afrika
Jan Wiberg

Vägledning för väljare
Jan Wiberg

Breivik och ondskan
Jan Wiberg






Avancerad sök...
Jobbsök

Sök enkelt bland tiotusentals
jobbannonser hos Workey:


VAD

titel, nyckelord el. företag

VAR