 |
LITTERATUR & POESI
Artikel
av Mikael Vestlin
publicerad 6 feb 2003 kl. 16.24:
Brudragg på vernissage
Bara en story i baktakt, en komedi kanske.
Det spelas chill-out, kvinnorna har cocktailklänningar och på väggarna hänger tavlorna upp och ner. Det är vernissage och utställaren själv går runt i en Ingemar Stenmark-mössa och säger "dä bar å åk" till alla. När han tar sikte på mig söker jag snabbt skydd i ett gäng som verkar befinna sig i något slags musiksamtal. "Skönt" tänker jag. "Musik kan jag en hel del om, det är värre med konst." En av kvinnorna i samtalet är otroligt vacker. Det är hon som är samtalets mittpunkt. Precis när jag dyker in säger hon:
- Åh! Reaggae är så skönt. Bob Marley! Herregud!
- Ja! Bob Marley! svarar alla andra.
- Vet ni förresten vad Bob Marley hette egentligen? säger hon och tystnar för ett ögonblick.
Jag ska precis säga "Robert Nesta Marley" men innan jag hinner öppna munnen drar hon igång igen.
- Bobsleigh Marley!
Jag skrattar. Jag tror förstås det är ett skämt. Alla andra i samtalet tittar förvånat på mig.
- Men hon skämtar ju! säger jag.
- Nä, säger kvinnan. Han heter det. Bob är faktiskt en förkortning för Bobsleigh förstår du. De gjorde en film om det sen. Med jamaicanska bob-åkare. Som en hyllning till Bob Marley liksom. Jamaicaner älskar bobsleigh förstår du. Det är därför så många heter Bob där.
Jag tror fortfarande att hon skämtar med mig. Men de andra ser väldigt allvarliga ut. En kille, en brunbränd tricepsballong, sväljer lite av bålen och öppnar sen munnen.
- Jo, så är det. Det har jag läst nånstans.
"Det här är fan inte sant" tänker jag. "Vad är det här egentligen?" Nu tittar alla på mig för att se om jag fortfarande inte tror att Bob Marley egentligen hette Bobsleigh Marley. Jag bestämmer mig för att ändra taktik.
- Ja, nu när jag tänker efter så har jag nog också läst det nånstans.
- Mmm, säger den otroligt vackra kvinnan, har du sett filmen?
- Nej, säger jag. Men jag skulle väldigt gärna vilja. Är det nån som har den på video eller DVD? Så jag kan låna?
Men det är det inte. Det är ingen som har den. Men de verkar lite mer vänligt inställda nu. Känns bra. Så jag kör vidare.
- Men vet ni vad Rod Stewart heter egentligen då? Ingen vet. Ingen vet att han heter Roderick och jag ska inte låta dem få veta.
- Nä, vadå? säger kvinnan.
- Jo, han heter Rodel! Rodel Stewart.
- Det har jag nog läst nånstans, säger triceps-killen.
- Vad fräckt! säger otroligt vackra kvinnan. Rodel!
- Mmm, säger jag. Och han och Bob Marley har faktiskt spelat in en skiva tillsammans med Snowy White, han gitarristen som spelade i Thin Lizzy för hundra år sedan.
- Nähä? säger triceps-killen.
- Jo, säger jag. De kallade sig för The Pist och skivan hette "The Art of Sliding and Gliding".
- Nä nu skojar du, säger kvinnan.
- Mmm, nu skojar jag, säger jag.
- Det förstod jag förstår du, säger hon.
Alla skrattar och vi skålar med varandra och den otroligt vackra kvinnan blinkar åt mig och klappar mig på baken. Vi ser konstnären i Ingemar Stenmark-mössan närma sig och innan han hinner komma fram och säga "Dä bar å åk" så sitter jag och den där kvinnan i en taxi.
Nästa morgon vaknar jag av att telefonen ringer. Kudden bredvid mig luktar parfym, jag lyfter luren.
- Ja, hallå?
- Tjena Mikey, det är Isaac, jävlar vilken brud du fick med dig hem igår!
- Va? Vad vet du om det?
- Jag såg er när ni stack! Jag var där! På vernissaget!
- Var du? Jag såg inte dig.
- Nä, jag fastnade i ett hörn med en gammal polare jag inte sett på tio år. Men jag såg bruden du! Fan vad fin!
- Jaha, tack.
- Vad kort du låter. Är hon fortfarande kvar eller?
- Va? Nä. Hon har gått. Bara hennes parfymdoft kvar.
- Vad heter hon förresten?
Jag ska precis säga att jag inte vet när jag ser ett visitkort på nattduksbordet. Ett visitkort som pussats av en mun med läppstift och som det står "Ring nån gång!" skrivet i bläck på.
- Du kommer aldrig att tro mig.
- Äh, vadå? Vad heter hon?
- Whitney.
- Haha, säkert! Och Houston i efternamn va?
- Nä. Hurmanavslutarenstory.
- Va?
- Hon heter det.
- Vadå? Whitney Hurmanavslutarenstory?
- Ja.
|
