Med Pearl Harbor-anfallet från Japanerna mot USA:s flotta, kastade sig Japan in i något som inte kan kallas annat än självmord. De fick USA emot sig, och de drabbades slutligen av de värsta bomberna som uppfunnits - det vill säga atombomben - som inte skonar någon och dräper hundratusentals på en sekund.
En av öarna som USA ville ha in i sitt nät var vulkanön Iwo Jima; en ö som hade få invånare och liten möjlighet till försörjning när det gällde mat och vatten. Det mesta måste skeppas eller flygas in. Japan hade en liten bemanning på ön, och de hade dåligt med resurser även när det gällde vapen. De som åkte dit, efterlämnade en mängd brev. Bland annat de brev från Tadamichi Kuribayashi, som boken baseras på.
De som är på ön för att försvara den, vittnar här om att de befinner sig i "helvetet på jorden". De ser inget hopp om att komma hem, och de är drillade att strida tills de stupar. Från början har de en järnhård displin, men den mattas av på grund av den hopplösa sitution de befinner sig i. De brev som sänds hem till barnen talar om att de måste vara starka och tjäna sitt land troget.
Det som slår mig när jag läser boken, jag som lever i det relativt lugna landet Sverige, är - varför bygger de sig inte en båt och flyr hals över huvud? Alla på ön förstår att de kommer att bli utsatta för en attack som de inte kan överleva. Som om barn skulle leka indianer och cowboys emot sina föräldrar.
Boken är väldigt intressant, för den ger Japan en röst om detta krig som man inte kan förstå att de gav sig in i. Japan hade två länder som allierade, det vill säga Hitlers Tyskland och Italien. De tre hade tänkt sig att dela upp världen sinsemellan, något som i dag känns skrattretande, men så var det. Japan fick ingen hjälp; de fick kämpa själva och de stupade själva. Öns krigare kämpade förgäves. De mötte ändå döden. Slutligen, en dikt som beskriver deras öde:
"Slut på våra granater och kulor Vi faller fyllda av sorg över vår ouppfyllda plikt På denna öde slätt vill jag inte dö utan kamp Sju gånger om kommer jag att återfödas För att ta upp kampen mot fienden
Nu när ogräset sprider sig över denna ö Är jag uppfylld av en enda tanke Den på vårt lands framtid"
Mikael Vasara, Lugn,metodisk,analytisk, och kan vara väldigt inpuksiv;)
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
