 |
Artikel
av Fredrik Hansson
publicerad 28 apr 2012 kl. 06.00:
Oslo efter terrordådenFoto: flickr/Hans_Martin (BY CC 2.0)
Breiviks vansinnesdåd kommer ingen att glömma
Att man påstår att Anders Behring Breivik inte skulle vara störd är nonsens. Han är på ett sätt fullständigt tokig, men detta friar honom inte från ansvar för de mord han begick.
Det vi nu beskådar i Norge skulle lika väl ha kunnat hända här.
Nu kommer säkert vän av ordning rusande och menar att det skulle det väl inte för-att-ditt-och-för-att-datt, men faktum kvarstår brutalt nog; för inte alltför längesedan sprängdes en bilbomb på Olof Palmes gata här i Stockholm, och nästan samtidigt sprängdes en självmordsbombares bomb. Av misstag eller inte, det kanske vi inte får svar på, men detta var den 11 december 2010. Och så kom då nästa kalldusch, men denna gång i Norge den 22 juli 2011, då minst 70 människor fick sätta livet till. Även denna gång togs man med byxorna nere.
Jag kan inte förstå att man inte lärt sig något sedan stadsminister Olof Palme 28 februari 1986 så iskallt mördades på öppen gata mitt i centrala Stockholm. De enda man tycks ha lärt sig är att man inget lärt, utan varje gång något händer står man handfallen. Detta gäller speciellt polisen i Stockholm. Att man klantat sig i Norge kan jag ha överseende med till viss del men inte helt, att inte landsätta en liten styrka med beväpnad polis från en helikopter är helt ofattbart. Men jag hoppas att de lärt något av denna oerhörda händelse, som fortfarande skakar Norge.
De som är mest skrämmade är att det med stor sannolikhet kommer att hända igen, precis som i Malmö där vi hade en annan dåre som gjorde en "Lasermannen 2".
De enda som hänt är att politikerna och byråkraterna har varit ute i media och tvått sina händer och kommit med de vanliga försäkringsflosklerna, och det som händer är att polisen får göra omorganiseringar för att klara den lagda budgeten de har. Det vill säga, om det inte är säkerhetspolisen eller FRA, för då tycks det finnas pengar. Men att se till att polisen får mer resurser går tydligen inte.
Nå, vad kan man då dra för lärdom av allt detta, mer än att vi i detta land har en stadsledning som ständigt lider av handlingsförlamning och beter sig som yra hönor? Jodå, det finns lärdomar att dra. Dels att vi behöver ökad synlighet av poliser på stan och strängare straff för överträdelser av den lag som finns, därefter skärpt vapenkontroll - ingen som inte är fullt frisk ska kunna inneha vapen. Dock ska man inte ha några mängder, högst tre, inte mer.
Att man sedan påstår att Anders Behring Breivik inte skulle vara störd är nonsens. Han är på ett sätt fullständigt tokig, men detta friar honom inte från ansvar för de mord han begick. Att sedan ingen var misstänksam på att någon kan beställa så mycket konstgödsel är ofattbart - det var ju på detta sätt som Oklahoma-bomben var tillverkad. Igen slås jag över hur lätt allt har gått att genomföra, utan att någon någonstans börjat misstänka att något inte stod rätt till. Jag vet inte om vi här i Norden är för blåögda, eller vad det nu är som gör att detta kan ske så öppet.
Låt oss nu leka med tanken att detta kulle hänt här i Stockholm och även denna gång på Sveavägen och ute i Rinkeby, undrar vad man då skulle ha gjort? Skulle man spärra av Sveavägen? Och när nästa larm kom in om att det stod en dåre och sköt med automateld mot folk på Rinkeby torg, hur skulle då polisen reagera? Skulle det bli den vanliga handlingsförlamningen, och först efter att ha fått ett klartecken från polisledningen skulle man sätta in nationella insatsstyrkan - cirka två timmar senare när dåren mejat ner alla som han kan se och sedan fortsatt till nästa ställe? Detta skulle inte förvåna mig. Trots att det inte skulle vara någon längre sträcka mellan Sveavägen och Rinkeby torg, och nödvändigheten i att sätta in helikopter i jakten skulle säkert behövas redas ut i förväg, när man så äntligen var framme skulle det behövas en stor mängd ambulanser och en ännu större hög med liksäckar att lägga alla döda i. Därefter kommer ett stort massmediauppbåd kräva någons huvud på ett fat, och så skulle drevet vara igång - inte mot den som mördat utan ansvarig minister eller politiker. Samtidigt skulle massmördaren utan några problem kunna lämna landet utan att någon stoppade honom, förutsatt att han är vit västerlänning. Hade nu inte Anders Behring Breivik varit kvar på ön, så är frågan om han inte hade kunna ta sig ut ur landet helt obemärkt.
De man måste komma i håg är att Anders Behring Breivik som ansåg att han utförde en god gärning kände att han inte hade något att frukta av polisen.
När nu rättegången har satt i gång så rivs såren upp på nytt igen och den svarta sorgen som många har drabbats av kommer nu igen. Många är helt otröstliga. Att sedan Anders Behring Breivik skulle vara någon form av riddare i en hitintills hemlig orden är mer än löjligt, det är som att säga att den första påven var med i Illuminati - det är lika befängt det. Man får inte sila mygg och svälja kameler, för då har man gått över gränsen vad gäller ren dumhet.
Nu kan man förhoppningsvis få någon förklaring kring allt det som hände i Oslo den 22 juli, eller rättare sagt - det är det många som i alla fall hoppas på att få.
Den som är mer skärmande är att Anders Behring Breivik inte verkade reagera när alla offers namn och ålder lästes upp i rätten. Den enda gång han reagerade var när hans mystiska och ganska röriga "propagandafilm" visades i rätten.
Han säger sig ha handlat i nödvärn, och då väcks den mycket intressanta frågan om vad han möttes med för vapen, eftersom han nu åberopar nödvärnsrätten. Det bör väl ha visat sig att ingen av alla de som mördades hade vapen på sig, vilket innebär att det måste klassas som överlagt massmord, och skulle rätten komma fram till något annat så lär det bli revolution i Oslo. Och Breivik kommer att få plikta med livet, för hamnar han inte i fängelse under isolering är risken hög att han skulle får stifta bekantskap med döden själv.
Men döden kommer mer än troligt att vara Breiviks följeslagare för resten av hans liv, och det lär knappast bli tal om några permissioner för honom, inte om han vill vara vid liv. För i Norge kommer man aldrig att förlåta eller glömma detta vansinnesdåd.
|
