Det hade inget namn bara ett ansikte Fanns bara på natten aldrig mitt på dagen Kunde hittas i mitt skratt som blandades med tårar jag aldrig gråtit Kartan som skulle leda mig rätt brände jag på kullar av stolthet och samhällsförakt Kanske var det inte så illa det jag flydde från Kanske saknade jag mig själv mer än något annat
Alexandra Andersson,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
