Skriv idag om: Att slippa teori för skoltrötta | Obama och katolska kyrkan | Kidnappade LVU-flickan i Sävsjö Börja här!
KROPP & SJÄL
Artikel
av Pia Isaksson
publicerad 9 dec 2009 kl. 06.00:
Bokstavsdiagnoser skapar hopplöshet
Jag är så ledsen för alla dessa bokstavsdiagnoser man sätter på folk nuförtiden! All spänning tas ju bort och allt hopp. Förr tyckte man att en udda person var lite spännande och annorlunda, en liten äventyrlig kittling.
Nuförtiden ser man fler och fler utredningar och på möten i skolan florerar benämningar som ADHD dagligen. Utlåtanden och gissningar om familjesituationer avlöser också varandra dagligdags. Det känns fel på något sätt.
Vi har många specialverksamheter i vår skola. I dag i matsalen, kom en liten pojke och gick emot mig från en sådan verksamhet. Han bar sin tallrik och tittade ihållande på mig när han kom emot mig. Jag tänkte: "Han kommer nog bara att titta", men när han var just framför mig sa han "hej!" Hur gullig var han inte och hur överraskande? Läraren säger att han har väldigt svårt för många ämnen. Han hade i alla fall glimten i ögat!
En annan pojke i skolans högstadium fick ett utbrott i mitt IT-café och sa att han inte orkade med det ständiga gnället och trackningarna på honom som person längre. Jag tog honom på allvar och pratade med klassen. Han blev tacksam för min insats, men på kvällen bröt helvetet löst och han hamnade på psykakuten. Det var en månad sen, han är på psyket ännu. De som känner honom i skolan säger att han har ett besvärligt sätt. Jag säger att det inte finns någon orsak att mobba eller tracka någon, varken på grund av hudfärg eller andra olikheter. Strunt samma om de inte pratar likadant eller gör likadant som alla andra!
Det är ju sinnessjukt, att man ska bokstavsbenämna alla människor! Tur att man inte fått någon beteckning själv! Man får passa sig noga, för då är det kört, känns det som. Det är väldigt lätt att bara slänga ur sig gissningar till höger och vänster om vilken bokstavsbetäckning ett barn eller vuxen har. Det händer dagligen som sagt. Rena amatörmässiga utlåtanden, när man dömer en livlig och glad flicka och säger att hon måste ha ADHD eller någon annan konstig benämning, bara för att hon är livlig?
Autism är också ett annat väl använt begrepp, eller Aspberger. OK - det finns säkert något som heter så och som yttrar sig på det sättet, men hur kul är en bokstavsbeteckning, som suddar ut personligheten hos dessa specifika barn?
Jag hade en fantastisk lärare i pedagogik en gång, hon var specialist på bokstavsbeteckningar. Hon hette Inger och något på Ö. kommer inte ihåg hennes namn just nu. Hon sa att det inte finns någonting som är onormalt egentligen. Det finns bara olikheter. Det tycker jag var jättebra sagt!
Därmed inte sagt, att det inte finns verkligt farliga människor i samhället. Ta psykopater till exempel. Dem vill man helst inte råka ut för!
Men de små gulliga barnen, ska inte behöva stämplas från början som hopplösa fall, tycker jag, för bokstavsdiagnoser skapar hopplöshet!
Pia Isaksson, Konstnär, arbetar med barn och ungdom, intresserad av samhällsfrågor
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
