 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Lennart Karlsson
publicerad 10 mar 2010 kl. 09.37:
Blir man sjuk av historia?
Den viktigaste gåvan naturen gett oss är konsten att glömma. Livet består av ett kaos av ovidkommande händelser som man inte behöver bry sig om och som man genast kan glömma.
Tyvärr har många människor och även folk en benägenhet att ständigt och jämnt älta det förflutna och alla de oförrätter de blivit utsatta för. Israelerna glömmer aldrig sin sorgliga historia och kommer därför aldrig att bli ett lyckligt folk.
Nietzsche var en filosof som pläderade för att vi ibland måste vara ohistoriska och glömma vad som hänt. "Allt levande kan endast bli sunt, starkt och kreativt om man drar en gräns för synfältet och inte i varje läge bär alla minnen på sina axlar". Snart är det ju val i Sverige och då har vi goda utsikter att få en ny sund, stark och kreativ regering. Men bara om vi drar ett streck över vad som hänt de senaste fyra åren. Eller om det möjligen blir tvärtom.
Nu är det inte alla som håller med om det där med att strunta i historien. Johan Tralau skriver i DN 7/3 apropå Aischylos: "Ibland får man intrycket att historien gör oss till främlingar för alla tidigare epoker, att den klassiska konsten var svar på frågor som för oss bara har blivit obegripliga. - kort och gott, att allt flyter bort. Förflyktigas allt genom historien? Är de klassiska författarna döda fiskar med bleka bukar? Inte för den som ur såna källor får dricka sig törstig".
Det står i Predikaren att den som förökar sin insikt, han förökar också sin plåga. 99,9 %, om inte ännu mer, av det som finns att veta är onödig kunskap. Men nog kan det vara bra för självkänslan om man är specialist på nånting här i livet, antingen det nu gäller San Francisco vodkadrinkar, Kinas historia, hettitiska lagtexter eller irländsk socialpolitik. Men det mesta av all historisk kunskap är döda fiskar med bleka bukar.
|
