Det är mars nu och jag arbetar tvåhundra timmar i månaden. Jag tänker att det är synd om mig för det är alldeles för mycket och jag kommer att bli utbränd men sen kommer jag ju på att det är fan inte synd om mig för jag sitter inte fastkedjad vid en Ikeavävstol.
Jag sitter inte fastkedjad vid en Ikeavävstol, för jag bor i väst och jag jobbar som personlig assistent vilket menas att jag dricker kaffe och käkar kakor på arbetstid. Och så jobbar jag i bokhandel vilket även det menas att jag dricker kaffe och käkar kakor på arbetstid. Och så tjänar jag fett med cash på all OB jag får så det är inte synd om mig, jag = snart rik.
Och det är inte synd om mig för att jag inte åt lunch idag för att inte hade några lunchpengar. Jag hade inga lunchpengar för jag söp upp alla mina pengar på de galna klubbarna i Barcelona. Men som tur va fanns det ju kakor att tillgå.
Alltså: bort tanke "åh-herre-gud-vad-hemskt-jag-ska-arbeta-dubbla-skift-och-har-inte-ens-råd-att-köpa-ett-äpple-på 7-11".
Förresten borde jag hålla mig borta från 7-11. För 7-11 är bara skit och död och USA. USA är åt helvete och åt helvete är också mitt välfärdsblekfeta självömkande.
Jag ska verkligen inte heller tycka synd om mig själv för att jag inte har råd att köpa nya Dieseljeans för 1400 kr. Jag har inga pengar för att jag har supit upp dom, alltså är det inte synd om mig och förresten så borde jag hålla mig borta från Diesel också, för Diesel är skit och död och åt helvete fel.
Alla värdelösa märkeskläder är skit och död och åt helvete fel och alla är värdelösa har dom på sig och tror att dom är så jävla bra: fel, ni är inte bra, ni är så jävla löjliga. Jag hatar märkeskläder.
-Haha Emma! Du är själv en märkestönt! -No more. Från och med nu ska jag bara sy mina egna kläder och jag menar allvar! Är det någonting som får mig att må så jävla illa så är det idioter i modekläder som sitter på jävla Waynes Coffey med sina små pappåsar runt fötterna och dricker l-a-t-t-e och tror att de är världsvana och smarta: det är dom inte.
Dom är dumma i huvet för dom tänker inte själva och om man konfronterar dom svarar dom: "man måste ju få synda lite ibland också." *skälmskt leende*
Nej! man får inte "synda lite ibland också" man måste ta ANSVAR fattar ni ANSVAR !!!! *hysteriskt skrikig betoning på det verserade ordet* Hur kan ni shoppa, hjärndöda citymänniskor, när halva Afrika håller på att dö av HIV? Det är så äckligt, jag mår så illa.
Typ:
-Nej, jag stänger alltid av TV' n när det är nyheter för jag blir så deprimerad av att se på allt hemskt, jag vill inte se, jag vill sitta här i min lilla Ikeafåtölj, under min Ikeamyspläd med mina små Ikeamystofflor och dricka mitt mysthe, (Jag stavar te med h för det tycker jag ser lite roligare ut) och sen ska jag ut och shoppa FÖR DET ÄR JAG VÄÄÄRD och gå på Waynes och dricka l-a-t-t-e, men oj ursäkta lilla underbetalda Waynesflicka det är tusentals utsugna kaffeplockares blod och misär i mitt kaffe, kan inte du vara gullig och ge mig en ny. Jag skänker pengar till Greenpeace, alltså gör det inget om jag klär mig i små fattiga ungars svett, borrar in mina tår i mattan med deras tårar och dricker deras blod i kaffet. Typ.
Men mest mår jag illa över mig själv för jag inser ju att jag är precis lika vidrig själv, plötsligt hör jag mig själv säga, "äh vi går på McDronken, jag orkar inte tänka ut något annat" och vips sitter jag där själv med en pissljummen l-a-t-t-e framför mig med 1000kronors skorna begravda under ett berg med små påsar. Och frossar.
Bokrean startade för ett tag sen och glad i hågen skuttade jag dit för att frossa i inbundet (jobbar bara med pocket i vanliga fall) men väl där kom det där illamåendet sköljande över mig igen när jag skuttade in i horden av människor som kommit dit av samma anledning som mig själv. Frossa. Om än i litteratur men en riktig västvärldsfrossa var det och det som reades ut var typ bara bestsellers. Inte nödvändigtvis skit och död och helvete, men såna som legat på alla listor och omtalats i precis alla TV och radioprogram och som fan inte behöver mer promotion, men nu innan bokrean trycktes dom i extraupplagor för att ALLA ska kunna ha en möjlighet att upptäcka hur fanfuckingtastiska dom är. Man mår illa.
Det värsta är nog hur man luras att tro att bokrean är något bra och något som är till för folket men det är bara skit och död och helvete. Bokrean är en jävla ångvält till storförlagskrossande av småförlag, av de små författarna. Ungefär som McDonald's insamlingsbössor till barnsjukhus vid kassan på "restaurangerna". Man luras att tro att de skulle ha något annat intresse än att tjäna cash, cash, cash och så höjs undermedvetet ens låga tankar om McDonald's och innan man vet ordet av står man där tre ggr i veckan som en jävla fåne lallandes på deras jingel och handlar kemikalier de har annonserat om i TV. Hamburgarna trycks upp i extraupplagor och Marian Keyes firar nya triumfer. Stora företag är stora företag är stora företag. Bokrea som BigMacrea.
Och jag liksom så många andra sväljer glatt. Eller surt. Sak samma för någonstans så sväljer vi. Någonstans finns den där punkten där vi inte håller emot Du kanske inte handlar på 7-11 men lik väl har du Adidas på fötterna. Du kanske inte dricker Coca cola men missar att det står Nestlé i finstilt på chokladen. Beklagar dig över ditt arbete men glömmer vem som vävt mattan i ditt hem som du köpt för pengarna du tjänade på det där arbetet. Du kanske, som jag, redan är uppsugen i ett företag som bara växer och växer, och som sakta men säkert slår ut all annan konkurrans på marknaden.
"Man måste väl få synda lite ibland"
Nej.
Säger jag, som är så jävla rättrogen och köper tre lexikon på bokrean för att kunna gå hem och slå upp de utnötta orden: Kapitalism, likformighet och utsugning. Och Allmän-knulling-i-samtligas-aschlen
Emma Färnström,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
Kajsa Kallio
