 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Lennart Lundwall
publicerad 4 apr 2012 kl. 06.00:
Blårök i mitt hjärta
Svenskarna ville resa enkelt till sina jobb, som på 1950-talet fanns i överflöd. Småindustri av alla sorter hade ännu inte flyttat till Polen och Asien, och verksamheter fanns i varje större by.
Jag försökte i hastigt påkommen vår- och fågelsång häromdagen berätta historien om den svenska mopeden. Tyvärr uteblev en del fakta om dess skötsel och hantering. Nu har vädret slagit om och i snöyran är det lättare att samla några fakta och egenupplevelser kring detta fantastiska fordon som förgyllt flera av våra ungdomsår.
Huvudfrågan är mopedens födelsedag, 60 år den 1 juli. Behovet av ett lätthanterligt och billigt motorfordon att användas av alla socialgrupper hade sedan krigsslutet 1945 ökat enormt. Myndigheterna, som ofta lyckas försura våra liv, hade belagt 98-kubikaren, 30-talets folkfordon, med körkorts-, försäkrings- och registreringskrav redan 1939. Sverige gick på högvarv efter kriget och vår industri försökte klara av beställningarna från alla länder som bombat sönder varandra under striderna.
Svenskarna behövde resa enkelt till sina jobb, som på 1950-talet fanns i överflöd. Tillverkningsindustrin av alla sorter hade ännu inte flyttat till Polen och Asien, och verksamhet fanns i varje större by. Bilen var ännu en utopi. Våra ärade byråkrater lät oss cykla i några år medan de funderade på faktumet att ute i Europa fanns ett motorfordon för folket som man bara köpte och körde, utan byråkrati. Det lagförslag om cykel med hjälpmotor som behandlades av riksdagen våren 1952 underkände dock som vanligt svenskens mentala hälsa och och omdöme. På kontinenten sattes hastighetsgränsen för moped oftast till 50 km/tim. Det ansågs alltför hisnande för svensken, som skulle få nöja sig med 30 km/tim.
Så när den 1 juli randades var kön utanför svenska cykelhandlares butiker mycket lång. Ett succéfordon var skapat och ett stort behov var fyllt, och efterfrågan ökade medan blåröken från premiärdagen sakta skingrades. Bortemot 70 000 mopeder såldes under det första året och sedan låg försäljningen kring 100 000 varje år, för att sakta falla under 1960-talet då bilen började ta över även bland allmogen. Tjejer åkte moped och Lill-Babs gjorde reklam för Crescents "raketarsel", en formfulländad 60-talsmoped till en formfulländad dam...
En användare hade ofta vissa driftsproblem under 50-talet. Det vanligaste var så kallad blyloppa i gnistgapet på tändstiftet. Beroende på den höga tillsatsen av bly i den tidens bränsle. Många av oss har stått i regnet och mekat loss tändstiftet och rensat detta med brända fingrar och ännu hetare svordomar i mungipan. Problemet - och blytillsatsen i bensinen - försvann med ökande miljömedvetande under 70-talet.
Driftsbekymmer uppstod ibland när vi tankat några liter ur den handdrivna tvåtaktspumpen som de flesta mackar använde för att blanda rätt procent tvåtaktsolja i bränslet, vanligen 4%, en deciliter olja i två liter bensin. Ibland erhölls dubbel dos olja och resultatet sågs i backspegeln: ett rejält moln blårök.
Trimning var något man såg till att ordna inför 15-årsdagen. Inköp och brukande klarades av redan vid 14. Min splitternya röda kontant inhandlade Puch MS 50 L trimmades givetvis. Med ett raskt hammarslag förvandlades den till olaglig lätt motorcykel. Det gällde att få ur strypningspluggen, som enligt svensk lagstiftning, alltså snöpning av en härlig motor, gjutits in i cylinderns insugskanal av den slemme tillverkaren. Min Puch toppade 60 medan kumpanernas gjorde 65, till min stora frustration. Jag borde nog ha polerat kanalerna...
Nåja, en kul tid, mycket åka i stället för att sköta, det slet på maskineriet. Ljuddämparen föll av och blev till ett högt gupp så att jag tappade taget med knäna om tanken, som genast föll av. Detta lilla missöde med tillhörande driftsstörning gjorde mig till en mera omsorgsfull ägare och brukare. Numera är mitt måtto gentemot motorfordon: "Trevligt vardagsskick." Puts och ans - men lagom är bäst.
Sen kom körkortet med skotrar, motorcyklar och begbilar och familjebildning. Men nu har jag återfallit i grav mopedism.
Å f'låt, nu sitter jag här och babblar om mig själv igen. Jag vill gärna veta dina tankar om frihet, dofter, ljusa nätter, sommarvindar kring pannan och återigen - frihet. Under dina färder rakt in i solnedgången. i ett moln av blårök.
|
