 |
KROPP & SJÄL
Artikel
av Aje Björkman
publicerad 22 jul 2009 kl. 12.39:
Bitterheten - passionens dåliga avkomma
"Bjuds den in finns risken att den slår rot, gräver sig nedåt, och när ingen mat bjuds, av ren och skär slöhet samt jävelskap, börjar tugga på dina inre organ."
Du sitter vid frukost- eller matbordet; fingrarna på handen, tätt sammanpressade, utgör en framåt pekande interjektion. Du vill understryka att vad du vid detta specifika tillfälle säger är av vikt.
Detta är vanligt förekommande vid passionerade debatter, diskussioner eller gräl. Kroppen agerar per automatik då den är till stor del är knuten till hjärnans känslocentra. Det är möjligt att du inte ens är medveten om att kroppen agerar. Vissa är vilda rörare, andra mer ekonomiska; faktum kvarstår dock att kroppens alla delar med lätthet förstår när en passionerad debatt, diskussion eller gräl kräver sin fysiska betoning.
Passionen, som kan vara av både bra eller dålig art, har en dåligt däven avkomma; en lat, lillgammal och uppgiven avfälling. Denna äger inte passionens direkthet. Den äger inte passionens lungor att bestämt hävda sin mening och mål, men låtsas att den gör det. Den vet inte riktigt vad den ska tycka om någonting, så den väljer att tycka en aning illa om allting. Dess namn är bitterhet och dess fysiska manifestation är ofta en halvrörelse, en oavslutad och slappt hängande hand.
Bitterheten, som kan variera i grad och styrka, är en vagt (illa)luktande inkräktare som sakta smyger sig på. Den dyker aldrig upp framifrån och presenterar sig för vad den är, utan smyger på bakifrån, lägger sin hand på axeln, och ler ett tomt, tandlöst leende. Visst, bitterheten kan vara charmerande. Den kan även ge en känsla av förlösning, en känsla av katarsis. Det är dess enda möjlighet att initialt accepteras. Charmen och känslan av förlösning från världens bördor är masken som döljer dess egentliga natur; en förvriden liten skapelse som äter vad den bjuds, utan att tacka. En ätare av allt men konnässör av inget. Den kan dock inte äga denna mask utan endast låna den, i korta intervaller och alltid med besvär. Bjuds den in finns risken att den slår rot, gräver sig nedåt, och när ingen mat bjuds, av ren och skär slöhet samt jävelskap, börjar tugga på dina inre organ. Detta är aldrig trevligt.
|
