 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Hans Nilsson
publicerad 4 dec 2008 kl. 13.49:
Biskop Brask i Sveriges riksdag
År 1517 kände sig Biskop Brask nödd och tvungen att frånsäga sig ansvaret för ett riksdagsbeslut. Tack vare denna gardering lyckades Brask överleva Stockholms blodbad tre år senare.
År 2008 härjade åter partipiskan hårt i den svenska Riksdagen. EU-konstitutionen, Lissabonfördraget, hade nedtecknats i dunkla ord, så att endast en femtedel av riksdagsledamöterna förstod. Fem partiledare krävde rättning i leden. Rösta ja eller hamna i politisk exil.
Dagens Braskare tog det säkra före det osäkra. I valet mellan att gå emot partiledningen eller sina väljare valde de den tredje vägen. De rymde fältet och kvittade ut sig mot varandra. En sosse hit och en alliansare dit, det kvittar. Slutresultatet i omröstningen blir den samma.
Bland de smarta som fann det säkrast att rymma fältet när grundlagsbrottet, att godkänna Lissabonfördraget, skedde var:
Urban Ahlin (s), vice ordförande utrikesutskottet Berit Andnor (s), ordförande konstitutionsutskottet och före detta statsråd Ibrahim Baylan (s), före detta statsråd Anders Karlsson (s), ordförande försvarsutskottet Pär Nuder (s), före detta statsråd Lars Ohly (v), partiledare Johan Pehrsson (fp), ledamot i justitieutskottet och utrikesnämnden Birgitta Sellén (c), andre vice talman Björn von Sydow (s), före detta statsråd och talman
Ytterligare 45 ledamöter fann det för gott att vara frånvarande när det ödesdigra beslutet skulle fattas. Många av dessa tillhör konstitutionsutskottet, EU-nämnden eller utrikesutskottet. Tretton lite mindre smarta riksdagsledamöter, med de förra statsråden Leif Pagrotsky (s) och Morgan Johansson (s) i spetsen, upptäckte till sin fasa vad som var på gång i Riksdagen. Inträngda i ett hörn lyckades de avstå från att delta i omröstningen.
Likt Biskop Brask bestämde sig alla 67 för att rädda sitt eget skinn oavsett vilken riktning framtidens händelser skulle ta. De kan inte fly för evigt. Om två år kommer väljarnas dom.
|