 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av David Olsson
publicerad 13 mar 2002 kl. 15.15:
Big Brother finally killed Love
Sorgen efter samlaget.
Jag ville skriva om Kärleken och råkade på följande sentens:
"Efter samlag är alla levande varelser sorgsna."
Vilken är egentligen den rätta metoden när man vill greppa det stora, det övergripande och det genomgripande? Jag ville skriva om Kärleken. Vilket övermodigt infall! Vad vet jag? Ämnet kan knappast vara större, viktigare och...
...banalare?
Det är kanske ett tecken i tiden att en så stor fråga kan kännas banal, ja rent av lite löjlig. Idag talar vi gärna om relationer, giftermål, skilsmässor, sex, raggande, dejtande, parmiddagar och allt annat som hör Kärleken till men själva ursprunget, källan, Kärleken med stort K. Vem nämner den?
Det är kanske också ett tecken i tiden att jag inleder min artikel med att ifrågasätta mitt ämnesval, som om jag skämdes för att ta mig själv på för stort allvar.
Nej. Snarare är det en ödmjukhet inför ämnets storhet som får mig att iaktta en sådan försiktighet. Då är det också med en viss sorgsenhet som jag iakttar banaliseringen av det där (ni vet vad jag pratar om).
(Det ligger en viss ironi i detta: när jag var som mest upptagen med att skriva om Kärleken kom den och knackade på dörren i form av min flickvän. Nu är det nästa dag och jag har egentligen inte tid att fortsätta skriva.)
Hur menar jag att kärleken numera är banal? Vi kan göra en drastisk parallell mellan Platon och Big Brother. I Gästabudet hålls ett antal lovtal till kärleken. Sist ut är Sokrates som karakteriserar den som brist: all kärlek är kärlek till något som den begär och saknar. Till skillnad från sina vänner menar han att Kärleken inte är det som blir älskat, utan det som älskar, åtrår och därför är den fattig, "hård och skrovlig, barfota, hemlös, sover på marken, utan säng, vid dörrar och väggar under bar himmel."
I Big Brother är deltagarna inlåsta, aldrig ensamma och ständigt övervakade. Deras frihet är lika med noll. Samtidigt har de själva valt att vara där och kan lämna huset när de vill. Ändå väljer de sin ofrihet. Kärleken enligt Platon bejakar istället ständigt sin frihet och går sin egen väg.
Vad blir det då av Kärleken i Big Brother? Producenters lek med kameravinklar och frustrerade fångars erotiska urladdningar? Visst finns det kärlek i Big Brother men utan stort K. Utan frihet.
Allt är en show och enda anledningen för vilken deltagarna ens sätter sin fot i huset är att vi, folket väljer att stirra in i det. Och vad vill vi se, vad hoppas vi på? En liten kärlekshistoria gör nog underverk för tittarsiffrorna. Big Brother är Platons grotta vi själva valt och i den offrar vi kärleken på kommersialismens altare. Vi gör den helt offentlig.
Det är kanske därför det inte går att skriva om Kärleken idag, som det gjorde på Platons tid. Det inledande citatet handlar kanske om mer än bara samlagets ensidighet och den aldrig besegrade ensamheten. Idag åtrår vi inte något särskilt, vi åtrår själva åtrån, vi dyrkar den. Sorgsenheten består i saknaden av Kärleken som idé, som ideal. Vår kultur har brutalt hånglat upp den, tömt sig i den och slutat bry sig om den. (Annat än som handelsvara.)
Kärleken är död, helt enkelt.
Blev du ledsen nu?
|
