POLITIK OCH SAMHÄLLE
Artikel av Michael Karnerfors publicerad 24 nov 2009 kl. 20.45:

Bestäm dig Maria Wetterstrand!

En lunchföreläsning med Maria Wetterstrand avslöjar att språkröret inte verkar tro på sina egna ord. Bestäm dig Maria: antingen är problem lösbara, eller så är de det inte. Vad tror du på egentligen?
Jag fick syn på i tidningen City att Maria Wetterstrand skulle komma till Malmö Högskola för lunchföreläsning. Jag sticker dit. Fullt i salen... jag sitter i fönstret med några andra.

Under föreläsningen skickas en Rubiks Kub runt med instruktionen "Gör den olösbar". Redan där anas tricket: hon eller någon annan kommer att lösa den på slutet för att visa att även till synes olösbara problem går att lösa. Och hela föreläsningen har ett tema om lösningar istället för att bara diskutera problem.

Föreläsningen avslutas. Maria löser mycket riktigt kuben under slutanförandet, Applåder. Dags för frågor. Upp med handen.

Jag frågar: varför omvärderar inte (mp) kärnkraften?

Maria svarar: för att den är inte hållbar.

Uppföljningsfråga: enligt vems defintion av hållbarhet då?

Här får jag ett talande svar: "enligt defintionen om vad som är hållbart". Hon kan uppenbarligen inte den. Språkröret för Miljöpartiet vet inte vad vi menar med "Hållbar utveckling". Detta är inskrivet i grundlagen.

Jag pressar vidare om vad hon menar med hållbar, och får en lång utläggning om varför hon inte tycker kärnkraften är hållbar, utan att definera vad hon menar med hållbart. Det blir något om att inte ta saker ur marken; att avfall skulle vara farligt i 100 000 år. Hon drar ut på tiden, släpper inte in mig i matchen igen.

Jag säger att vi har en lösning för kärnavfallet sedan 70-talet, men hinner inte få den punkten igenom för där tar min tid slut för att folk var irriterade på mig. Jag får släppa frågan till andra.

Men efteråt tänkte jag igenom det hon sade... och något blev rätt uppenbart: Maria Wetterstrand tror inte på sina egna ord. Hon säger dem för att det skall låta bra. Men hon tror inte på dem.

Varför?

Därför att när det blev frågan om restbränsle efter kärnkraft, en fråga om kan helt knäcka Miljöpartiets dogmatiska ståndpunkt om kärnkraften. då ändrades tonen radikalt. Helt plötsligt gick vi från att det är möjligt att lösa mycket stora utsläppsproblem, rädda klimatet, bevara planteten för framtiden med enkla lösningar, och detta på bara 5 år, till att en lösning för kärnkraftens restbränsle är omöjlig. Bara så där, med en fingerknäppning, gick hon från att "omöjliga" problem är lösbara, till att välforskade och välkända frågor skulle vara omöjliga att finna lösningar för.

Tror hon då på den propaganda hon just har spenderat 45 minuter med att pytsa ut? Det verkar inte så.

Det kanske mest talade är att hon väljer vilka problem som är lösbara, och vilka som inte är det. De som är lösbara enligt Maria, det är de som passar partipolitiken. När det däremot gäller den för Miljöpartiet heliga kossan - kärnkraftsmotståndet - då blir problemen helt plötsligt väldigt(!) svåra, och helt olösbara. Hon har spenderat tre kvart av en timme att förklara att även de till synes mest omöjliga problem är lösbara, men när det inte passade partilinjen ändrades allt i ett slag.

Är kärnkraften olösbar då?

Nej... det är den inte. Och detta vet Maria om, för hon har varit språkrör för Miljöpartiet medan det var i regeringen och sålunda kontinuerligt uppdaterades om SKB's framsteg med KBS-3-metoden för geologiskt djupförvar, vilket går till myndighetsgranskning och tillståndsgivning nästa år. Maria Wetterstrand vet att kärnkraftens "problem" inte ens är i närheten av de problem som gäller de "lösningar" som hon och (mp) vill införa.

- Vi kan fortfarande inte få vind att blåsa på kommando.
- Vi har fortfarande inte gjort planeten genomskinlig så solkraft alltid funkar.
- Vi har fortfarande inte ett elnät som pallar de energilösningar (mp) påstår vi skall ha istället för kärnkraft.

Det är beklämmande att en människa står och säger en sak i 45 minuter - att vi har gigantiska problem med utsläpp; att vi måste göra mycket för att lösa detta; att problemen är lösbara - bara för att när partiets principförklaringar hotas snabbt byta fot och betrakta utsläppsproblematiken som ett lyxproblem där vi har råd att säga nej till säkra, effektiva och rena kilowatt-timmar från kärnkraft, och samtidigt betrakta en beprövad och välkänd teknik som oändligt problematisk.

Bestäm dig Maria Wetterstrand. Stå inte och säg saker bara för att de låter bra, för att sedan vända kappen efter vinden när det blir lite snålblåst.

Har vi problem med utsläpp, Ja eller Nej?! Om Ja, varför säger du nej till ren, säker och effektiv energi från kärnkraft?

Är problem lösbara, Ja eller Nej?! Om Ja, varför tror du inte då att en lösning som inom ett år går till myndighetsgranskning efter 30 års forskning har potential att lyckas?

Maria, du sade på föreläsningen att om partipolitik och principförklaringar står ivägen för klimatsmarta lösningar, kan man vara vara ödmjuk inför detta faktum och ändra sin politik.

Så då frågar jag dig igen: när skall Miljöpartiet göra upp med sitt gamla, omoderna och hopplöst miljöfarliga kärnkraftsmotstånd? Tänker ni göra det, eller tänker ni att fortsätta att definera vissa problem som olösbara bara för att slippa revidera snart 30 år gammal politik?

"Byt politik, inte klimat" var rubriken på föreläsningen. Ta det första steget själv då Maria. Byt politik... byt inte problemformuleringen.