 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Leif-Arne Undvall
publicerad 3 sep 2009 kl. 15.55:
Berlin Alexanderplatz
"Jag såg häromdagen till min stora glädje att SVT åter sänder det magnifika TV-dramat 'Berlin Alexanderplatz' från 1979-80 efter Alfred Döblins roman, regisserad av Reiner Fassbinder."
Jag har alltid älskat Berlin. Staden är en smältdegel där mycket bisarr och kreativ kultur frodas. Berlinarna är kända för sin alldeles speciella humor, en torr bitsk ironi och massor med ordvitsar. Man kan gå in på ett enklare hak, beställa in en rätt som ser ut som något som är resultatet av att någon kastat in en handgranat i en slaktarbod, en öl därtill. Snart är man ingripen i en diskussion med bordsgrannen.
Berlin var under 20-talet och 30-talets första hälft Europas absoluta kulturella centrum, i Berlin spelade Fritz Lang in filmer som Der Blaue Engel och Dr Mabuse. Berlin var dessutom en politisk smältdegel, där stred socialister som Karl Leibknecht och Rosa Luxenburg om makten med ett inledningsvis konservativt etablissemang och senare mot den framväxande nationalsocialismen.
För att överhuvud kunna förstå förra seklets största katastrof, hur den kunde uppstå, är det absolut nödvändigt att förstå Weimarrepubliken, från slutet av första världskriget till 1933.
Jag såg häromdagen till min stora glädje att SVT åter sänder det magnifika TV-dramat Berlin Alexanderplatz från 1979-80 efter Alfred Döblins roman, regisserad av Reiner Fassbinder. Dramats huvudperson är Franz Biberkopf, efter att ha avtjänat ett fyraårigt fängelsestraff för dråp är han en fri man. Besluten om att få ordning på sitt liv och leva som en god man beger han sig tillbaka till sina hemkvarter kring Alexanderplatz i Berlin. Nordväst om Alexanderplatz låg det så kallade Scheunenviertel. Scheunenviertel erbjöd en egendomlig blandning av människor och ställen, där fanns förströelse och nattliv och småkriminalitetet, där fanns judiskt liv i olika former, ortodoxt och reformerat, där fanns ovanliga och helt vanliga människor, kristna och judar, konstnärer och arbetare, författare och vetenskapsmän. En exotisk värld med sina egna regler. Före andra världskriget fanns det 16 offentliga synagogor i Berlin, den största och praktfullaste synagogan var den på Oranienburgerstrasse.
Ekonomin i 20-talets Tyskland var i fritt fall och levnadsbetingelserna därefter. Franz Biberkopf hyser dock stark tilltro till människans godhet och inleder sin vandring bland utslagna, prostituerade, smågangsters och allmänt förtappade själar i ett Berlin starkt präglat av sin tid. Miljön skildrar den politiska turbulensen i Tyskland och den kontext där nazismen växer sig allt starkare och slutligen tar över. TV-dramat består av en serie om 13 avsnitt och en epilog.
I en medial omgivning av dokusåpor och C-actionfilmer så är detta något som det verkligen är värt att avsätta tid för att se på, ett gripande, underhållande, lärorikt och stort drama. Nu hoppas jag bara på att SVT även återsänder den andra magnifika tyska TV-produktionen Heimat.
|
