 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av  Per Hånell
publicerad 11 maj 2006 kl. 12.43:
Benigni har gjort det igen!
Att älska och skratta är återigen budskapet från en av Europas bästa skådespelare och manusförfattare. "Tigern och snön" är en perfekt blandning av romantik och komik.
Titel: La Tigre e la neve
Land: Italien
Manus/regi: Roberto Benigni
Genre: Drama
Speltid: 114 min.
Skådespelare: Roberto Benigni, Jean Reno, Nicoletta Braschi, Tom Waits, Emilia Fox, Gianfranco Varetto, Giuseppe Battiston, Lucia Poli, Anna och Andrea Pirri m.fl.
Betyg: MVG
Av de biofilmer som går just nu är Tigern och snön ett av de tveklöst bästa alternativen. Roberto Benigni som av vissa inte tas på fullt allvar eftersom han är komiker, clown och teaterskådespelare, har återupprepat sin vansinniga framgång sedan andra-världskriget-eposet "Livet är underbart" (1997) med ett nytt romantiskt/komiskt drama.
Den 53-årige skådespelaren som också skriver manus och regisserar hyllar filmregissören Bernado Bertoluccis far, poeten Attilio Bertolucci (1911-2000) genom att döpa sin huvudkaraktär (som är just poet och språklärare) i Tigern och snön till Attilo. Benigni gjorde för övrigt ett av sina första filmframträdanden i just Bertoluccis Luna (1979) och har för den stora publiken också varit en rolig sidekick till filmaren Jim Jarmusch (Down by law, Night on Earth, Coffee and Cigarettes).
Nåväl, Attilio är upp över öronen förälskad i sin kvinna Vittoria (spelad av hans riktiga fru Nicoletta Braschi precis som i Livet är underbart) men har hamnat i en schism efter en simpel otrohetsaffär. De två tonårsdöttrarna Emilia och Rosa binder dem dock teoretiskt samman medan han förgäves uppvaktar Vittoria för att åter leva tillsammans.
Så åker Vittoria till Irak för att hjälpa till under stridigheterna där och blir skadad och hamnar i koma. Attilio som har för vana att förfölja Vittoria följer efter även till Irak och tar hand om henne då hon ligger utslagen i källaren till ett torftigt sjukhus. Omedveten om sin trånande expartnerns omvårdnad vaknar sedan Vittoria men då har Attilios redan, av misstag, tillfångatagits av amerikanska militärer och försvunnit.
Efter att ha floppat med barnfilmen Pinocchio (2002) får nu Benigni helt klart sin revansch och visar hur på den svåra konsten att behandla tunga ämnen som separation och krig med empati och till och med humor. Genom parallellhistorier, där den lysande Jean Reno skildrar en deprimerad intellektuell muslim och Tom Waits en bräkande pianospelare i en återkommande dröm, lyfter Benigni Tigern och snön från en platt krigsfilm till ett fylligt italienskt drama med samhällskritik.
Musiken är suggestiv och fotot enkelt och stiligt. En liten skådespelarensemble och begränsad budget gör inte resultatet sämre utan koncentrerar snarare berättelsen och sätter fokus på dess budskap: älska varandra och tro på livet.
Pretentiöst? Visst, en aning. Präktigt och naivt? Inte alls. Kommer att hålla även om några år? Absolut, till och med växa. Kanke är Benigni inte bara en av Italiens utan också Europas bästa filmmakare just nu.
Högsta betyg för romantiker och filmintresserade.
|
