 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Jan Wiberg
publicerad 14 dec 2011 kl. 06.00:
Foto: flickr/woodleywonderworks (BY CC 2.0)
Barnen - vår framtid?
"Det kan tolkas som om vuxna människor har givit upp sin egen framtid, som om den kommande generationen skulle vrida utvecklingen rätt. Rätta till våra misstag."
Man går förbi en lekplats. Med många ungar och många föräldrar. Föräldrar som gräver med sina barn i sandlådan, knuffar gungor och hjälper barn ur rutschkanor. En del föräldrar står och huttrar, verkar ha tråkigt, men de flesta tar del av barnens lek. Det är söndag och lekplatsen är full av barn och full av föräldrar som har tagit sig tid för att tillfredsställa barnens behov, se till att de är sysselsatta, får stimulans, frisk luft och att de har roligt. På vardagarna sköter utbildad förskolepersonal det.
Lekplatsen är en värld för barn, uttänkt av arkitekter och psykologer för att passa barn. Så var det inte förr. Då fick barn skapa sin egen värld, finna platser för sin lek och hitta på egna sysselsättningar. Då fanns det inga lektanter eller lekfarbröder engagerade för att hålla ungarna stimulerade och se till så att de hade roligt. Barn fick hålla sig i närheten av de vuxna och ta del av den värld som fanns, som endast måttligt var tillrättalagd för barnsligheter. Då uppfostrades barn att anpassa sig efter vuxenvärlden och förbereda sitt inträde i den.
Det vimlar numera av människor som får sin utkomst genom att roa barn. De jobbar på dagis, i skolor, de jobbar som lekledare, de skapar filmer och musik för barn. De skriver barnböcker och gör teater och TV-program för barn. Det vimlar av människor som försöker sätta sig in i barns tänkesätt och se till att barnen har roligt och att det är full rulle jämt. Ofta blir de vuxna infantiliserade, idealiserar barns uppfattningar, förfaller själva till barnslighet och kiss- och bajshumor. Som om barnens värld var att föredraga framför vuxenvärlden. Som om vuxenvärlden är tom och intig.
Kanske är det så. Att människor som passerat ungdomen, som blivit vuxna, som jobbar och är som folk är mest, inte har något annat än konsumtion som livsmål. En konsumtion som håller på att föröda planeten. Och att de därför måste parasitera på den naturlighet, den livsglädje, den skaparkraft och inlevelse som finns hos barn.
Barnen säges vara vår framtid. Det kan tolkas som om vuxna människor har givit upp sin egen framtid, som om den kommande generationen skulle vrida utvecklingen rätt. Rätta till våra misstag.
Men all den service och det intresse som vuxna ägnar barn gör att de växer upp till bortskämda divor som tror att de äger världen. Utan vuxna förebilder eller respekt för äldre, men med än större krav på bekvämlighet och välfärd.
|
Malmö moské
