 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Jerry Isaksson
publicerad 7 sep 2007 kl. 11.47:
Balkan: Hot om våld ingen lösning i Kosovo
"Att serberna vägrar delta i de lokala valen i Kosovo är inte konstigt, utan en demokratisk rättighet, och i fallet med Kosovo ett hedersamt sätt att försvara demokratin i dess rätta skepnad och inte i de skådespel som på Kosovo kallas val."
Kosovo är inte Åland hävdar Shqiptar Oseku i sitt svar i Sourze på Malcom Dixelius artikel i SvD 31/8, och på den punkten är vi helt överens, Kosovo är en del av Serbien och inte alls Åland!
Shqiptar Oseku presenterar därefter en rad "fakta". Att han både är cynisk och inskränkt går inte att missta sig på; faktafel påhittade siffror och bollande med statistik är snarare hans starka sida. Att beskylla andra för glömska när man själv tycks lida minnesförlust är inte snällt.
Shqiptar Oseku har nämligen lyckats med konsten att glömma bort att 200,000 serber fördrevs efter albanernas och UNMIKs övertagande av Kosovo 1999. Han glömmer att serber än idag lämnar området på grund av våld eller hot om våld och att den lilla spillra av serber som bor kvar lever under förhållanden som får deras enklaver att likna mini-Gazaremsor - mitt i Europa!
Shqiptar Oseku tycker jämförelsen mellan Kosovo och Åland haltar. Själv jämför han situationen på Kosovo med Sverige! Varför inte bara ta fakta från Kosovo och låta dom stå för sig själva? Under upprinnelsen till NATOs bombkrig mot Serbien 1999 stred albanska separatister mot serbisk polis och militär. Cirka 3,000 personer fick sätta livet till, både civila och uniformerade, av dom var cirka 1,000 serber. Kosovo, där ca 90% av befolkning var albaner och ca 10% var serber (siffrorna har efter albanernas fördrivning av serber och romer ändrats) innebar att det så kallade "folkmordet" som var upprinnelsen till NATOs bombningar egentligen utfördes på serber! Tvåtusen döda albaner på en albansk befolkning om ca en och en halv miljon jämfört med tusen döda serber på en befolkning om drygt 350,000 talar sitt tydliga språk i termer av proportionalitet.
Att serberna vägrar delta i de lokala valen i Kosovo är inte konstigt, utan en demokratisk rättighet, och i fallet med Kosovo ett hedersamt sätt att försvara demokratin i dess rätta skepnad och inte i de skådespel som på Kosovo kallas val. Eller är det logiskt och legitimt att rösta på den t.ex. ledande koalitionen "Alliansen för framtid" (förf. översättning) och dess ledare Ramush Haradinaj, som står åtalad inför krigsförbrytartribunalen i Haag?
De skäl som Shqiptar Oseku anger som argument för ett "självständigt" för Kosovo bör läsas noggrant och försiktigt: "Därför att allt annat vore som att kasta in en tändsticka i en krutdurk. Erkänner man den serbiska suveräniteten leder det till uppror hos albanerna, som spiller över på södra Serbien, Makedonien, Montenegro och Albanien."
När förhandlingarna om Kosovo nu går in i en ny fas efter förkastandet av Ahtisaaris "plan" och demokratiska, politiska och diplomatiska samtal pågår, visar albanerna sina sanna intentioner med argument som inte hör hemma i det civiliserade Europa: "Ge oss vad vi vill ha (läs Stor Albanien) annars blir det krig". Sedan när blev hot om våld ett seriöst sätt att lösa svåra diplomatiska problem? Sedan när anser sig albanerna ha rätten att starta uppror i Makedonien, Montenegro och Albanien (?!) för att lösa Kosovofrågan?
Vad albanska nationalistiska separatiströrelser ställt till med på Balkan under 90-talet har vi redan sett (inbördeskriget i Makedonien och Kosovo-konflikten), låt oss hoppas på politiska förhandlingar istället för hot om våld!
(Författaren heter egentligen något annat)
|
Malmö moské
Åke Askensten
