Min pappa, 76 år gammal, badade och badar fortfarande två heta bad om dagen. Och det har han gjort så länge jag kan minnas. Jag och mina tre bröder har faktiskt lärt oss en hel del om livet av vår far just i familjens lilla badrum. Sittande på toalettstolens lock blev vi underhållna av pappa som låg där någonstans bland skummet och predikade klokheter. Jag kunde t ex rabbla de flesta huvudstäder i världen redan som femåring tack vare timmarna man har spenderat på locket. Om jag inte misstar mig, tror jag att jag även lärde mig grunderna till vårt räknesätt där inne i dimman från det varma vattnet. Ibland när man hade kamrater med hemma så kunde det vara lite jobbigt när man hörde pappa ropa: Historielektion om fem minuter i badrummet, Anna! Det var lite pinsamt. Men det fanns förstås ett knep att komma undan när jag inte kände behovet av att lära mig något just då. Jag visste alltid att om jag bara hade en krona i fickan så kunde jag köpa mig fri och byta plats med en av mina bröder. Och det gjorde jag ganska ofta, kan jag säga.
I dag, trettiofem år senare, är det jag som ligger där i baljan titt som tätt. Det är nästan som ett gift att bada varmt, känner jag. Det är inte så att jag har ett behov av att tvaga och skrubba mig så huden blöder. Det krävs inte någon ritual för att komma i vattnet. Inte alls. Det är bara så förbannat härligt att tänka när man ligger nersänkt i varmt vatten. Även om jag ska checka in på mitt jobb klockan fyra på morgonen så ställer jag klockan på 02.00, så jag hinner med mitt morgonbad. Mina flygkollegor tycker inte att jag är klok när jag alltid ber att få ett hotellrum med badkar men för mig känns det viktigt. Även när vi landar mitt i natten, avslutar jag dagen med ett varmt bad innan jag kryper till kojs. Hemma bland make, fyra barn och två hundar är det lite klurigare att hitta en badlucka. Men det går. Fast när man väl kommit i kan det vara mycket svårt att få stanna kvar. Så här gick det till igår t ex. Jag hade precis lagt huvudet mot badkarskanten och stängt ögonen, när jag hör Linneas gallskrik; "- Mamma, mamma kom"! Jag flyger upp ur badet, lindar in mig i en handduk som är stor som en näsduk och rusar ner för att finna min dotter sittande på golvet med en stor isbit fastfrusen på tungan. Samtidigt kommer Ebba in och visar mig ett stort, vältuggat tuggummi som sitter fast som ett fågelbo i hennes långa änglahår. När jag tittar upp framför mig ser jag Marta hälla ut ketchup i ett spännande mönster på golvet under matbordet. Då ringer det på dörren. "- Gouddau freun, ska di va litta hynnsajyssel idau?" (Det är skånska och betyder: God dag frun, skall det vara lite hönsgödsel idag?) Nej tack, inte i dag…
Visst är det härligt med bad i hav eller sjö men jag undrar om det inte är just värmen i vattnet som är det viktiga för mig. Värmen liksom omsluter hela mig och jag känner mig trygg och lugn. Och precis som jag säkert har fått badidén från min far känner jag nu att mina egna fyra barn börjar bli badfreaks, dom med. Till deras pappas stora förtret. "- Vet du vad det kostar att fylla ett badkar, Anna?" Ingen aning, kan jag säga. Men nog kan jag ana att det kan bli en del när både jag och huliganerna gärna vill löga oss i karet varje kväll. Det är verkligen inte så att jag måste vara själv i badet utan jag älskar att ha sällskap. Mitt schema tillåter mig att vara ledig ganska mycket mitt i veckan och jag missar aldrig en chans att ta mig ett dopp tillsammans med någon av mina småtjejer. Även om det skulle råka vara tisdagsförmiddag och det egentligen borde städas och tvättas. Jag vet inte hur mycket affär, frisörsalong och schlagerfestival jag har lekt med mina barn i badkaret. En tandkrämstub passar perfekt som mikrofon och Tommy tycker om mig, låter faktiskt jätte bra med hjälp av lite badrumsakustik. Oftast är badkaret överbelamrat med muggar, vispar, hinkar, ankor och andra viktiga redskap och det är inte alltid lätt att hitta varandra i röran. Men det är liksom det som är det härliga. Min man föredrar att duscha (vet inte om det kan vara av ekonomiska skäl) så ett bad med honom kan jag bara drömma om, och det gör jag. Fast mina två lite äldre barn gillar faktiskt att krypa ner i badet hos mig på kvällen. Och där berättar de ofta hur de har haft det i skolan och om det är något speciellt de går och bär på. Jag tänker ibland att psykologer skulle testa vatten (att sitta tillsammans med klienten i en jaccuzzi, kan det vara nått?) i stället för det traditionella rummet. Det kanske skulle hända underverk, vem vet. Och visst måste jag erkänna. Jag har börjat förhöra både Simon och Linnea på deras engelska inne i "det lilla rummet med hjärta på dörren". Så cirkeln är sluten, skulle man kunna säga. Hujeda mig...
Anna Bystedt, född barfota och tannalös
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Anna Bystedt, född barfota och tannalös
