På 70-talet var det trendigt att kritisera BNP-begreppet även bland ekonomer och att söka alternativa sätt att mäta utveckling. Sen föll det bort och BNP har varit den nästintill allenarådande måttstocken för framgång. Nu är kritiken på väg tillbaka igen och både OECD och Världsbanken driver projekt för att hitta nya mått. Det är verkligen på tiden.
Bara vi gröna andats kritik av BNP-begreppet inom politiken så har vi anklagats för att vara tillväxtfientliga och i princip ett hot mot hela samhällsbygget. Det har gjort att även vi ibland tonat ned retoriken och fokuserat på annat. För att skapa ett hållbart samhälle tror jag det är nödvändigt med ett nytt synsätt på ekonomisk utveckling.
BNP är ett uselt mått på människors välmående, men används trots det som ett sådant. Inom politisk debatt är tillväxt ofta synonymt med påståendet att människor får det bättre. Tyvärr fungerar inte människan så att det bara är mer pengar som räknas. Tänk vad enkelt det vore annars.
När ett land är mycket fattigt kan BNP-tillväxt vara ett relevant begrepp för att mäta välstånd. Det har sina brister även då, men ofta hänger högre BNP ihop med bättre hälsa, lägre spädbarnsdödlighet, utbildning och bättre tillgång på förnödenheter. För de rika länderna saknas sambandet mellan tillväxt och välmående. Tvärtom har vi haft en enorm ekonomisk tillväxt de senaste decennierna, men vi har blivit alltmer olyckliga. Hur kunde det bli så fel?
Ja, helt enkelt för att BNP aldrig var menat att mäta något annat än pengar. Utbytet av varor och tjänster är inte synonymt med lycka. Det säger inget om hur vårt sociala liv är eller hur meningsfull vi upplever tillvaron. En annan brist med BNP är att den helt missar miljöaspekten.
BNP är helt blint för innehållet i ett lands ekonomi, om tillväxten sker genom ökad miljöförstöring och resursförbrukning eller inom tjänstesektorn. Det värsta jag vet är när (oftast moderat-) politiker säger att vi måste ha hög tillväxt för att få råd att rädda miljön. Som om det går att köpa tillbaka en skövlad regnskog eller att betala överskottet av koldioxid i atmosfären för att försvinna.
De senaste rapporterna om klimatet har ofta handlat om ekonomi. Hur mycket av vår BNP-tillväxt måste vi avstå för att rädda klimatet? De flesta analyser visar att det handlar om noll-komma-nånting lägre BNP-tillväxt per år än annars. Vår ekonomi skulle alltså växa lite långsammare, men samtidigt skulle vi kunna slippa de värsta klimatförändringarna - och slippa oroa oss för dem.
Några tiondels procents lägre tillväxt är inte en särskilt dyr försäkringspremie mot klimatkatastrofen, särskilt inte med tanke på att tillväxten ändå inte tycks göra oss lyckligare.
Maria Wetterstrand, Språkrör för Miljöpartiet
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
