Ja, då menar jag naturligtvis inte nynazister som drivs av böghat eller diverse religiösa grupper som skall "omvända" alla homosexuella till den "rätta" läran. Utan dom andra. Alla vindkänsliga trendayatollor Sverige begåvats med.
Det är intressant att notera hur rädslan hos dessa för att bli kallad homofob eller fördomsfull medför att man ändrar inställning till samma sak helt beroende på om det berör homo- eller heterovärlden.
En heterosexuell som har 50-100 partners per år betraktas som sexmissbrukare och sägs tom vara i behov av vård i någon form av avancerad terapi. Om det är en man det gäller haglar även tillmälen om allt från kvinnoförakt till allehanda kvasipsykologiska förklaringsmodeller. Och för en kvinna är det självklart ännu värre. I exvis bögvärlden är många partners ingen ovanlighet även om det naturligtvis inte är en regel. Men det väcker varken fördömanden eller avsky från diverse moralpoliser bland de heterosexuella. Tvärtom, bara lite tjusigt och spännande så där i allmänhet, alltså. Förutsatt att man inte är fördomsfull. Förstås! Och någon terapi är inte att tala om.
Alla som besöker en Pridefestival kan konstatera att sex- och utseendefixeringen inte bara är markant utan många skulle tom säga groteskt framträdande. Den romantiska bilden av två bögar som håller om varandra och lovar evig trohet i solnedgången får här sig en allvarlig törn och man börjar ana varför lagen om partnerskap inte blivit någon formidabel succé. Efter åtta år har 1.700 män registrerat sig.
Själv måste jag dock erkänna att jag tycker paraden är ganska kul bortsett från inslag där man kastar pil på foton av meningsmotståndare. Men så är jag också barnsligt förtjust i det mesta som balanserar eller går över gränsen till det vad många anser vara god smak och anständighet. Varken bögar eller andras livsstil och sexuella vanor upprör mig. Och då inräknar jag bastuklubbar och påsättning i parker.
Det som dock förvånar en aning är att de som i vanliga fall kvider, gnäller och gnyr över sex- och utseendefixeringen i samhället så oreserverat inte bara hyllar utan bokstavligt talat slåss om att få gå i täten för det som annars skulle betraktas som höjden av smaklöshet. En brokig skara av populister, moralister och tokfeminister brukar i vanliga fall stå enade om banbullor och lagstiftningskrav mot sådant. Men har Ni hört ens ett tveksamt pip gentemot samma fenomen bland de homosexuella?
Inte då! Då är det annan ton i skällan. Skygglappar på och istället gäller det för politiker, biskopar och kulturpersonligheter att krama så många läderbögar som möjligt medan TV:s nyhetsprogram filmar paraden. För man är väl en frigjord och modern människa utan fördomar!
Men visst, man får vara glad och tacksam för att åtminstone någon grupp i samhället slipper skäll från de-som-vet-bäst-för-oss-alla-här-på-jorden. En svag men tydlig doft av rädsla och hyckleri kan dock förnimmas och då hjälper det föga att säga att kappvändandet görs för den goda sakens skull.
Lars Nilsson, bättre ungefär rätt än exakt fel
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Lars Nilsson
publicerad 26 jul 2004 kl. 15.36:
Malmö moské
