Azorerna - sluttande öar där korna rullar ner till bonden
Vulkanutbrott är inte alltid av ondo. Mitt i Atlanten över den Nordatlantiska centralryggen ligger de små azoriska öarna - ett resultat av vulkanisk aktivitet - som några gröna koner i ett omgivande väldigt hav.
Azorerna var obebodda fram till 1439 då öarna började koloniseras av människor från Portugal. En gång var öarna av stor betydelse, den tidiga flygtrafiken mellan Amerika och Europa mellanlandade på Azorerna, detta gav arbetstillfällen för servicepersonal, flygtekniker och andra. Nu behövs sedan länge inga mellanlandningar för flygplan på väg över atlanten. Azorerna spelade också en viktig roll för handeln under 1500- och 1600-talet. Segelfartygen som gick mellan Europa och Amerika mellanlandande där, eftersom läget var så bra.
Christoffer Columbus landsteg 1493 på öarna, han togs då inledningsvis för en sjörövare och sattes i fängelse. Man kan bara undra hur historien utvecklat sig om han inte lyckats bli frisläppt. För fritidseglare är fortfarande Azorerna en viktig hamn för att fylla förråd, laga uppkomna skador och så vidare.
På Azorerna är allt i den lilla skalan. Huvudstaden Ponta del Gada är liten, de kullerstensbelagda gatorna är trånga och få hus har fler än tre våningar. Stan lämpar sig väl för små promenader på egen hand, risken att gå vilse är obefintlig. I staden finns några parker som är spektakulära, där man gärna sitter kvar någon timme över en espresso.
Som mål för en badsemester är Azorerna ett dåligt val, inte heller finns här någon speciell kulturell begivenhet. Återstår gör det behagligt lugna tempot och själva den azeriska naturen. Lugnet beror delvis på att turismen är av rätt beskedlig omfattning, och dels på att öarna är så pass isolerade som de är. Där finns utmärkta tillfällen till vandring, vandrar man upp till någon av vulkankratrarna så passerar man flera olika klimatzoner - från tropiska regnskogsliknade över skogar med bambu eller eukalyptus till hedar som skulle kunna ligga på ett svenskt fjäll. Där finns goda möjligheter till dykning och fiske, eller om man bara vill ut och simma med delfiner, kallt men kul.
Maten är väl inte så speciell, där finns god tillgång på fisk och skaldjur, feta fiskar som gör sig bäst ofrysta, som svärdfisk och tonfisk är något att ta fasta på. En lokal specialitet är knäskålsmusslor som är något av en nationalrätt. Det lokalt producerade vinet däremot gillar inte ens azorerna själva.
Fram till dess att apelsinlusen ödelade Azorernas apelsinodlingar var Azorerna världens främsta exportör av apelsiner, idag består Azorernas jordbruksexport främst av mejeriprodukter och en del frukt som ananas och passionsfrukt.
Klimatet medför att det är gynnsamt med boskapsskötsel, korna går ute hela året på naturbete. Inget kraftfoder för dem. Då alla de azoriska öarna är som gigantiska koner betar kossorna alltid på sluttande mark. Genom åren har detta medfört att evolutionen utvecklat en speciell azorisk koras, den azeriska släntkossan vars höger fram och bakben är betydligt kortare än vänstra dito så kossan därmed förmår beta i jämviktsläge. Sålunda betar de azoriska kossorna de grönskande vulkankäglorna i högervarv i spiral tills de vid dagens slut nått vulkandens krater, då kossorna vänder för att gå tillbaka ned välter de naturligtvis och rullar raskt ned till vulkandens fot där den azoriska bonden väntar med sin mjölkmaskin. Det myckna trillandet har naturligtvis även utvecklat den azoriska släntkossan till en mycket tålig och härdig ras som ger ett mycket mört och uppskattat kött.
Leif-Arne Undvall, Grötmyndig, självgod och vanlig
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Stina Lyngmark
Moldavien är ett av Europas minsta länder och tyvärr också ett av de fattigaste.
