Artikel av Maria Wetterstrand publicerad 29 jan kl. 13.59:

Avskaffa licensjakt på varg

"Jag vill att en rödgrön rovdjurspolitik avskaffar licensjakten på varg. Så länge vargstammen är mindre än vad som anses vara långsiktigt livskraftigt måste eventuell jakt vara strikt reglerad."
Nu har de sista vargarna skjutits i regeringens rovdjurspolitiska experiment. Jag tycker att den vargjakt som pågått sedan 2 januari är det mest oseriösa inslaget i svensk rovdjursförvaltning på decennier. Beslutet att öppna upp för jakt på varg grundar sig på en intensiv lobbying från jägarna och ett antal högröstade varghatare.

Sverige har varit nära att utplåna vargstammen. Ursprungligen fanns varg i hela Sverige, utom Öland och Gotland. 1965 ersattes skottpengar på varg med en fridlysning. Då fanns färre än tio vargar.

Jag förhandlade rovdjurspolitik med Socialdemokraterna vid millennieskiftet. Då fanns 70-80 vargar i den svensk-norska vargstammen. Vargen angavs på rödlistan vara "akut hotad" - den starkaste hotbilden för en art som inte är helt försvunnen. En sjukdom, missbildningar som sprids på grund av inavel eller tjuvjakt på några värdefulla individer kan i ett sådant läge betyda stammens undergång.

Som en jämförelse kan sägas att det i Spanien finns 2000 vargar och i Polen ett tusental. Dessa länder är betydligt mer tättbefolkade än Sverige.

Vi satte upp ett etappmål på 200 vargar. Därefter skulle läget utvärderas och ett nytt mål sättas upp. Det var aldrig tal om att det var en maxgräns, tvärtom var vi mycket medvetna om att det bara var ett steg på vägen mot en tillräckligt stor vargstam.

Lobbyingen från jägare och varghatare var intensiv. Det förekom även anonyma hot. Hatet mot varg syntes också mer påtagligt. Mellan 1998 och 2003 ansåg projektet Skandulv att ca 50 vargar dödats illegalt i Sverige.

Läget för vargen nu är bättre än vid millennieskiftet, men fortfarande inte bra. I den senaste rödlistan från 2005 är vargen fortfarande klassad som akut hotad. Det största hotet anges vara människans förföljelse. Den genetiska variationen i stammen är också för liten och det finns problem med inavel.

Den nuvarande regeringen har gett efter för jägare och varghatare. I tron att det ska skapa acceptans för vargen har de öppnat upp för en dåligt kontrollerad licensjakt på varg. Det är ett oseriöst risktagande med en art som redan är illa ute. För många vargar har skjutits på grund av dålig kontroll och det är möjligt att några av de skjutna varit särskilt viktiga individer för den genetiska variationen.

Jag vill att en rödgrön rovdjurspolitik avskaffar licensjakten på varg. Så länge vargstammen är mindre än vad som anses vara långsiktigt livskraftigt måste eventuell jakt vara strikt reglerad. Vi bör istället öka stödet till rovdjursstängsel och liknande för att skydda tamdjur och om nödvändigt öka ersättningen för de som drabbas av vargen. Acceptans för vargen behöver vinnas med andra medel än sådana som riskerar vargens fortlevnad.

Jag är helt med på att rovdjurspolitiken måste utvecklas i takt med att vargstammen ökar i Sverige. Men den fortsatta politiken måste grunda sig på verklig kunskap om vargstammen och ta ansvar för att vargstammen fortsätter att öka i Sverige.