 |
Artikel
av Bente Wikman
publicerad 7 jan 2010 kl. 11.33:
Avatar - storstilat drömdrama
"Historien är gripande förförisk och lätt att identifiera sig med, den berör ett problem, som ligger oss i denna tid nära. Kanske är det därför den griper om oss?"
Jag ska ärligt säga att det var ett undantag jag gjorde när jag lyssnade till min vän och gick med, hon var lyrisk. Inte min smak, jag som gillar verklighetsnära drama, komedi eller spänning som jag kan identifiera mig i och relatera till men jag gillar min vän och i bland kan man bli positivt överraskad när man bara släpper styret och låter någon annan välja.
Vi såg Avatar på dagtid och salongen var fullsatt, vi hade alla bänkat oss med glasögon på, för en 3D-upplevelse, det var inte längre de gammaldags pappglasögonen, nejdå nu var det som riktiga solglasögon i hårdplast. Ovant till en början men snabbt vande vi oss. Kul! Föremålen och roliga figurer flög emot oss. Till och med reklamen var i 3D.
James Camerons äventyr är helt klart en film som inte glöms i första taget. Och detta är en film som bör ses på bio i en stor salong med bra surround-ljud och i 3D. Inte undra på att det blev en så bra film, Cameron har fler stora filmer bakom sig, Titanic och Terminator javisst, men började han inte med Alien-filmerna? Dom minns jag som otroligt spännande och nu kommer han lite tillbaka där han började. Om Alien var skräck så var detta en lite mera söt mänsklig historia som i sitt sökande efter empati kröp rakt in i mitt hjärta, för inte att gå in på vad det gjorde med min vän som med blanka ögon och en våt näsduk lämnade salongen.
Detta är ett drömdrama i stor stil. Vi får träffa den rullstolsburna marinsoldaten Jake Sully spelad av Sam Worthington. I Avatarprogrammet blir han hel och får styra en artificiell kropp på Pandora, dit han skickas för att i huvudsak spionera och lära.
Där utspelas ett storslaget drama utan dess like, det infinner sig en slags magisk känsla där vi riktigt befinner oss bland jättestora graciösa blå människoliknande varelser. Jake lyckas bättre än väntat, han blir till och med kär i hövdingens dotter, vilket kommer att ställa till vissa problem för honom. Historien är gripande förförisk och lätt att identifiera sig med, den berör ett problem, som ligger oss i denna tid nära. Kanske är det därför den griper om oss?
Det är en lång film som inte alls känns så lång, en väl mixad bukett av charmiga visuella intryck, spännande miljöer och tilltalande figurer, kärlek, hat, action och komedi, som vi får avnjuta i en färgglad värld full med detaljer och effekter. Jag tror den kan tilltala en bred publik. Är du villig att chansa, om det nu inte är din typ av film, finns det stor chans att du blir positivt överraskad. Jag hörde på väg ur biosalongen ett par stycken som redan planerade att se den igen med någon annan som också måste få se den.
En fantastisk underbar liten fantasi att drömma sig bort en stund i. Jag jag gillade den. Har du sett den? Vad tyckte du?
|
