Handläggare utan egen inre moralisk och empatisk kompass, som vägleds av yttranden och direktiv utan reflektion över det egna agerandet. Vad kan det få för konsekvenser för enskilda människor?
"Jag har tagit del av dina frågor och informerat mig om de svar förvaltninggen har skickat dig. Vad gäller den fortsatta handläggningen av dina frågor avser jag att noggrant ta del av resultatet av Länsstyrelsens granskning och låta denna granskning och dess resultat utgöra vägledning vad gäller förvaltningen fortsatta agerande.
Hälsningar Maria Mannerholm Förvaltningschef"
Detta svar får den oroliga mamma som skrivit om sin funktionshindrade dotters svåra situation.
Vad är det som inte behöver åtgärdas, utan kan vänta?
- Att en ung kvinna, Thea, berättar om otaliga övergrepp i sitt boende. - Att anhöriga dokumenterat ett stort antal skador. - Att jurister påtalat att förvaltningen bryter mot ett flertal lagar. - Att personal som reagerat och inte längre orkar se övergreppen på Thea, stängts av från sitt arbete.
Att en kvinna lever under förhållanden som dessa skulle orsaka alarmberedskap på de flesta myndigheter. Men Thea är funktionshindrad och då fungerar inte skyddsnätet som finns för utsatta kvinnor. Thea har upprepade gånger berättat att hon i sitt hem blivit utsatt för misshandel och kränkningar. Trots detta har ingen av de ansvariga för Theas välbefinnande visat något intresse. Inte ens när personalen själva i Theas dagbok, dokumenterat hur man mobbar Thea orsakar det någon reaktion hos ansvariga. När anhöriga kräver, att Thea skall få personal som förstår hennes handikapp upplevs det som kränkande av personalen och man kontaktar Arbetsmiljöverket (AV). AV rekommenderar efter samtal med personal och förvaltning att alla Theas tillhörigheter skall tas i beslag, hon är farlig, hon skall också när hon är hemma vistas i sitt rum det enda område som "säkrats". Detta trotts att Thea aldrig tidigare behövt ha specialanpassad bostad.
Isoleringen gör Thea ledsen och orolig, hon utvecklar självskadebeteende och ätstörningar. Personer som känner Thea väl skriver till de ansvariga på AV och förvaltningen och berättar hur bra det fungera om man bemöter Thea på ett sätt som hon förstår. Beskrivningen av Theas beteende på Marievik, är ett resultat av felaktigt bemötande. Inte heller på Theas dagcenter sedan, tio år, känner man igen Marieviks beskrivning av Thea. Dagcentret erbjuder personalen handledning men efter ett inledande besök återkommer inte Marievik.
Förvaltningen beslutar också att Thea inte får gå utomhus om inte Mamma tillåter att det sker i rullstol, trots att Thea inte är rörelsehindrad. Thea är en person som alltid älskat långa promenader.
"2006-08-15
Utan rullstolen kan man, efter arbetsmiljöverkets inspektion, inte gå ut med Thea. Solen skiner och det vore bra om Thea fick komma ut.
Liljeholmens gruppbostäder Jenny Fohrman"
Thea får inte lämna sitt rum, hon sitter i sin säng och bläddrar i en tidning. Det beslutas att Thea är så farlig att hon måste ha dubbel bemanning men likväl vågar man inte låta Thea, 158 cm lång och 45 kilo lätt, gå utanför rummet. När Theas mamma begär att boendet skall redovisa hur man hanterar Theas pengar samt vill veta hur man använder den personalresurs som finns för Thea, fattas beslut om att även mamma är för farlig för att få vistas på boendet. 2006-06-12 skriver Socialchefen:
"Förvaltning och skyddsombud anser samfällt att de arbetsmiljöproblem som råder har uppstått i arbetet med Din dotter, och då i allt väsentligt med anledning av att samarbetet med Dig som anhörig/god man inte fungerar."
2006-06-20 beslutas att:
"...//...Du har därigenom inte tillträde till gemensamma utrymmen i gruppbostaden, då detta utgör en risk för personalens arbetsmiljö. Inger Outzen Socialtjänstchef"
Trots upprepade påstötningar har verken AV eller förvaltningen ansett sig behöva motivera beslutet. Att begära att få insyn i verksamheten, vilket är grundläggande i all offentlig verksamhet kan alltså innebära att man betraktas som farlig och ett arbetsmiljö problem. På detta sätt hindras effektivt all insyn i boendets verksamhet. Säkerligen kommer andra föräldrar tänka sig för innan de begär insyn i verksamheten.
Thea åker varje helg hem till mamma och lever då ett normalt liv med besök hos vänner och bekanta, shopping och utflykter. Måndag em. blir Thea åter farlig och måste sitta inlåst i sitt rum till fredag när hon åker till mamma o.s.v.
2006-11-10 skriver AV.
"Arbetsmiljölagen och socialtjänstlagen är jämställda lagar. Vi behöver inte ta hänsyn till brukarens behov utan det är arbetsgivaren som får se till att arbetstagarnas arbetsmiljö är säker oavsett vad som är brukarens behov.
Med vänlig hälsning Sari Gharanfoli Arbetsmiljöinspektör"
Paradoxalt nog är Theas handikapp ett arbetsmiljöproblem oavsett det faktum att det är just Theas handikapp som gör att hon behöver personal. Att Thea, för att fungera, behöver kompetent personal som kan bemöta henne på det sätt som hon förstår, är inget man reflekterat över. AV anser sig synbarligen kunna välja mellan två lagar och därmed kunna bryta mot den lag som upplevs störa AVs verksamhet! Det borde vara uppenbart, att när det är Theas handikapp som är grunden för och själva orsaken till att det finns en verksamhet, är det Theas behov som skall tillgodoses i första hand.
Ointresset från de förtroendevalda är mycket anmärkningsvärt då de vet att, Kommunchefen, Socialchefen, Enhetschefen och stora delar av personalgruppen som nu ansvarar för Marieviks gruppbostad, drev gruppbostaden Vildanden, som oktober -04 fick alvarlig kritik av Länsstyrelsen på grund av de boendes situation på Vildanden. Vildanden stängdes och kritiken stoppades i det allra djupaste arkivet. När Theas situation på Marievik påtalas skriver nämndens ordförande Ann-Marie Strömberg 2006-06-24:
"Jag kan inte som nämndordförande agera i enskilda ärenden. Däremot håller jag mig informerad om de verksamheter som stadsdelsförvaltningen driver. Jag har inte funnit anledning att agera" betr. boendeenheten Marievik.
Att läsa Liljeholmens Verksamhetsberättelse för åren -04 -05 är som att läsa en saga, en berättelse om samförstånd och engagemang för brukarna, av den allvarliga kritiken finns inte ett spår. Det är förvånande att politiker, tjänstemän och revisorer tydligen i tyst samförstånd väljer att undanhålla tillsynsmyndighetens alvarliga kritik för omgivningen.
Ingen krävs på ansvar för de missförhållanden som varit utan på ett närmast sekteristiskt sätt sluter sig organisationen samman för att dölja missförhållandena. Stadsrevisionen i Stockholm tycker inte att detta är anmärkningsvärt, "det är nog inget man brukar ta upp".
Revisorerna har fått ta del av dokument som visar att det finns skäl att misstänka ett omfattande fusk med arbetstider, de boendes pengar, misshandel och vanvård. På detta, svarar Joen Lagerberg, ordföranden i revisorsgrupp fyra 2007-01-22:
"Utomstående kan inte styra vad revisorerna skall granska. Eftersom revisorernas budget är begränsad görs ett urval, utifrån en bedömning om väsentlighet och risk".
Med andra ord; Thea är ingen väsentlighet för ordföranden i revisorsgrupp fyra och därmed får väl risken bedömas vara liten.
Den jurist som engagerat sig i Theas öde gör flera polisanmälningar. Anmälan om misshandel avslutas då brott inte kan styrkas, trots Theas egen berättelse, bilder på skador m.m. "man kan inte höra Thea". Hade Thea varit döv, stum eller ej svensktalande hade det varit naturligt att skaffa tolk, men Thea är autistisk och kan bara berätta i situationer där hon känner sig trygg, en ovan situation för polisen.
Polisen avslutar anmälan om egenmäktighet med motiveringen att det finns "regler". Vilka regler nämns inte eller anledningen till att dessa regler gäller före svensk lag. Theas svåra handikapp är följaktligen anledning att avsluta utredningar om övergrepp mot Thea. Självklart skulle Theas handikapp istället motivera en extra noggrann utredning om brott, då Thea är helt skyddslös och totalt beroende av sin omgivning. Hade Thea bara varit kvinna, hade hennes berättelser och andra vittnesmål räckt till både åtal och dom, men Thea är förståndshandikappad och då gäller uppenbarligen inte Svensk lag.
Länsstyrelsen har trots anmälan i februari -06 och otaliga rapporter om misshandel och vanvård, ännu februari - 07 inte kommit med något uttalande.
JO beslutar att vänta på att tillsynsmyndigheten, Länsstyrelsen, kommer med ett yttrande. Här, som på alla andra myndigheter, bedöms inte Theas lidande utifrån gällande lagar och Theas rätt till ett värdigt liv. Hänsynen och respekten mellan myndigheter kan inte få påverkas av en handikappad kvinnas öde.
I januari -07 avslutar Riksrevisionsverket sin granskning av Länsstyrelserna. Granskningen har tillkommit på grund av de brister som misstänks finnas i Länsstyrelsens tillsynsverksamhet.
Om Thea råkar ut för dessa brister, då anser synbarligen förvaltningschefen att den fortsatta handläggningen fått tillräcklig vägledning, och att misshandel, isolering och vanvård kan fortsätta. Tillsynsmyndigheten har inte påtalat några fel. Då finns inga fel. Alltså, om tillsynsmyndigheten inte finner anledning till kritik är tjänstemännen beredda att acceptera vanvård och isolering. Vad som är tydligt för alla som engagerat sig i Thea, är att lojaliteten myndigheter emellan är ogenomtränglig. Att engagera sig i Thea är att per automatik definieras som rättshaverist, att ständigt bli utfrågad om sina motiv till att engagera sig i en människa som man inte är släkt med. Besvärliga släktingar stämplas med lätthet som psykiskt instabila. Det har på ett chockerande sätt blivit uppenbart att det inte är ovanligt att tjänstemän anser sig stå över lagen om det stör den egna verksamheten. Att det finns så många som prioriterar behovet av att inte stöta sig med arbetskamrater framför att visa civilkurage och stå upp för en olycklig inspärrad kvinna är sorgligt. Men det är förmodligen denna neutralisering av jaget parad med en objektifiering av den egna verksamheten, som Hannah Arendt beskriver i begreppet "den banala ondskan".
(Thea heter egentligen något annat)
REJ , engagerad
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
