Impotensen kom sig av ett sedan barndomen aktiverat dåligt självförtroende. I skuggan av fadern Carl Oscar, doktor Kapffs barocka skrifter om sjukdomen onani och Søren Kierkegaards tes ”antingen eller” fick skammen och otillräckligheten fotfäste. Det kunde gå så långt att han, när han skulle ligga med tredje hustrun Harriet Bosse, ville be Fader Vår före herdestunden. Efter bönen var hennes begär nerkylt och han fick ett psykologiskt övertag; han slapp leva upp till den unga kvinnans förväntningar.
Redan som åttaåring blev August hopplöst förälskad i rektorns dotter. Under sommarlovet 1861 på Klockargård kärade han ner sig i inspektorns tjugoåriga dotter. Då var han tolv. Vid femton träffade han trettioåriga Edla Heijkorn. De bodde grannar och hade en platonisk affär fram till dess att Augusts far förbjöd kontakten. Edla gifte sig småningom med sjökapten Franz Kramer och dog ung.
Efter konfirmationen svärmade August för Elisabeth Wårman och en nio år äldre kusin. Kusinen hette Maria och dyker upp som Mia i novellen ”Något att tänka på”. Oskulden förlorade han sommaren 1867, som artonåring. Sommaren 1873 lägrade han en hushållerska på Kymmendö medan polarna Leopold Littmanson och Joseph Josephson tog sig en fylla på fastlandet.
Samma höst slafade han hos farsan, men vantrivdes, lånade pengar av en köpman och drog till Sandhamn där han hyrde rum av en lots. Året därpå tillträdde han tjänst på Kungliga biblioteket. Uppasserskan och manslukerskan Ida Charlotta Olsson blev hans älskarinna. Hon störde och eggade honom, ungefär som Edvard Munchs hålldam Dagny Juel skulle göra längre fram. Våren 1875 berättade Ida en smula högtidligt att hon var gravid. Barnet föddes och döptes till Johan efter den förmodade pappan. Men August nobbade faderskapet. När Ida krävde honom på underhåll kände han bara illamående och öronsusningar, drabbades av diarré och tandvärk och fällde upp rockkragen före morgonpromenaden. Överallt dök hon upp och pratade etik och moral. Dessutom var han förälskad på annat håll. Så han blånekade och kom undan. Ett par år senare ställdes kompisen och målaren Carl Larsson inför samma dilemma. I ett brev från August fick Carl rådet att vara försiktig i sina framtida utsvävningar: ”När du knullar flickor härnäst, så glöm inte att lägga något emellan.”
”En dåres försvarstal”, Augusts kanske starkaste roman, ställer läsaren på prov; man måste värja sig för den äckliga lusten att snaska i sig författarens uppfläkta kärlekshistoria. Vad språket anbelangar tvingar det nio av tio tråkmånsar i den moderna, svenska skönlitteraturen att rodna av talangbrist.
Romanen förevigar första mötet med kvinnan som skulle dyrkas rakt ner i helvetet. Hon hette Sigrid Sofia Mathilda Elisabeth von Essen, men kallades Siri. Friherrinna var hon och till det gift med baron Wrangler. Siri som förvägrades göra karriär inom teatern såg en flyktväg i August och August såg i Siri en chans att klättra på den sociala stegen. Två fåfänga dominanter ställde till med skandal när hon skilde sig från den trygge baronen och sa ja till en fattig bohem. Vid tiden räknades August som en obetydlig pennfäktare, först ett par år in i äktenskapet slog han igenom med ”Röda Rummet” och följde upp succén med ”Det nya riket” och ”Giftas”. Paret fick tre barn tillsammans och levde långa tider i landsflykt.
I Syndernas stad Berlin, där brandenburgska kurfurstar, patricierfamiljer, kungar och kejsare härskade, damp Dagny Juel, en norsk sexradikal feminist, ner i Augusts knä inne på stamkrogen Zum Schwarzen Ferkel. Då hade han redan lovat bort hjärtat till österrikiskan Frida Uhl, men motstånd från Fridas far ursäktade honom att kurtisera Dagny. Kärleksaffären blev kortvarig och slutade i ömsesidigt hat. Senare skulle Dagny gifta sig med Augusts forne vän, den polske pianisten och författaren Stanislaw Przybyszewski, för att slutligen mördas av älskaren Emeryk. August gifte sig med Frida, men var så pass bränd efter skilsmässan från Siri att han stängde av känslorna och Frida som ville leva livet fann sig fast i armod och grossess och tjurade bortskämt. Dottern Kerstin föddes och övergavs av båda föräldrarna som separerade och medan August sjönk ner i sin berömda medelålderskris fortsatte Frida att erövra män som ville förnedra henne.
Nyårsafton 1899 passerade en ung aktris Augusts fönster på Banérgatan 31 i Stockholm. Han hade återvänt från andra landsflykten via ett par lugna år i Lund och hittat tillbaka till skönlitteraturen efter praktiska och teoretiska studier i alkemi och ockultism. Vandringsdramat ”Till Damaskus” skulle sättas upp på Dramaten och aktrisen som strök sig mot hans fönster på väg hem från nyårsfirandet på Skansen önskade inget hellre än att spela huvudrollen. Hon slängde en sprallig kyss mot den vida berömda författarens fönsterglas och sprang hem. Sedan dröjde det inte värst länge förrän hon blivit både Damen i Damaskus och fru Strindberg.
August hade än en gång låtig sig förföras av en yngre, självständig kvinna. Precis som Indras Dotter i dramat ”Ett Drömspel” hade Harriet Bosse något asiatiskt över sig. Innan hennes allt mer öppna flirtar gett honom modet att stammande ställa den klassiska frågan ”Vill ni ha ett litet barn med mig, fröken Bosse?” plågades han av sexuella fantasier nattetid. Hon tonade fram inför honom på telepatisk väg och August som efter liberala, socialistiska och anarkistiska funderingar hemfallit åt gammaltestamentlig konservatism runkade under vånda. Köttets drift är stark, men när äktenskapet väl lagliggjorts drabbades Harriet, precis som Siri en gång, av underlivsproblem. Först då skilsmässan drivits igenom och de bodde åtskilda kunde de njuta varandra som älskare och älskarinna. I flera år, fram till Harriets äktenskap med skådespelaren Gunnar Wingård, träffades de i sängkammaren hemma hos August på Karlavägen.
Medan Harriet reste på teaterturnéer ute i Europa tog August hand om gemensamma dottern Anne-Marie. För trots en benägenhet att fly ansvar – också detta på grund av dålig självkänsla – älskade han ungar. Han hade ett stort tålamod med dem och propagerade för barns rättigheter i flera böcker. Siri till exempel var en kvällsmänniska och hade ofta sovit fram till lunch och då la August ner pennan, gav barnflickan ledigt och lekte med Karin, Greta och Hans. Sorgen efter Kerstin (som ”adopterats” av Fridas mor när August lämnat Österrike för Paris och religiösa grubblerier) fick honom att gråta öppet på Lunds gator. Lilla Anne-Marie var hans ögonsten, en gammal mans försoning med livet, och lika vacker som sin mamma Harriet.
1908 flyttade han till Drottninggatan och döpte sista boningen till Blå Tornet efter ett fängelse i Köpenhamn. Där inredde han det kloster som han sökt i flera år och där skulle han framhärda ålderdomen i väntan på cancern. Familjen han hyrde av hade en dotter som hette Fanny och denna till synes viljelösa unga dam väckte faderskänslor i honom. Han anställde henne som sekreterare och manade henne att bli aktris vid teatern. För att skydda henne från omvärlden friade han till henne och köpte till och med förlovningsringar, men hennes tysta rädsla och åldersskillnaden på över fyrtio år gjorde att han backade.
Inget talar för att de låg med varandra, även om båda, eller i varje fall August, under deras möten på tu man hand blev kåt. Det är trots allt mänskligt. Fanny som aldrig sett en förebild i sin egen far såg det hon saknat i August och August såg en vuxen dotter i Fanny. Men myntet har två sidor och man ska inte glömma hans sagospel ”Svanevit” där prinsessans farsa flyter samman med prinsen. Man ska inte heller glömma att Johan August Strindberg var av sinnlig natur och att han led av sexuell prestationsångest. Det var kanske skräcken för impotens som i slutänden hindrade honom från att försöka lägra Fanny.
Stefan Whilde, www.stefanwhilde.se
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Stefan Whilde