När jag var ca 5 år gammal sa min farmor till mig "Glöm inte att du inte är som andra, du är mycket speciell och till sist kommer du att veta varför, allt har sin mening här i livet.
Från ca 9 års ålder och ca 5 år framöver hade jag ingen annan önskan än att få vara just som andra, var det verkligen för mycket begärt ?
Från ungefär 14 års ålder hade jag gett upp hoppet om att få vara som andra och även gett upp hoppet på vuxenvärlden, den hade vid flera tillfällen visat sin oärliga och falska sida.
Vid ca 20 års ålder insåg jag att alla var olika fast det inte såg ut så till att börja med, varje individ var unik och jag kände mig plötsligt som alla andra.
Vid 27 års ålder blev jag pappa och funderade på hur jag skulle göra för att mina barn skulle känna sig just som en av de andra.
15 år har gått sedan dess och jag har kastats mellan hopp och förtvivlan om jag gjort rätt eller fel i hur man ska förbereda barn på en falsk värld med så mycket orättvisor. En värld där nyheterna är hemskare än en skräckfilm, en värld där du helst bara ska passa in och vara tyst, följa reglerna hur dumma de än må vara, annars är det du som betalar för det. Vicka inte båten så alla faller i.
Jag fann bara ett sätt, total ärlighet. Givetvis genom att förklara på olika sätt när jag besvarat deras frågor i förhållande till deras dåvarande ålder. Och tro det eller ej, de har blivit fantastiska, de ifrågasätter orättvisor, säger ifrån när något är fel, oberoende om det är en lärare eller en polis som gjort fel och de står rakryggat för de saker de gör. Nu kan man då fråga sig varför jag är orolig och det ska jag tala om.
Hur i helvete ska dom passa in i denna tokiga värld, var ska de hitta sina gelikar när det nästan är lugnast att vara grisskötare för att vara säker på vilka som är svin?
Nåja, det hinner säkert hända mycket mer även med min utveckling framöver, men ibland måste man bara häva ur sig saker och ting och Sourze är en bra plats, här kan man få feedback, ris och ibland även ros. Tack.
Angus Liddell, 42 årig gift tvåbarnsfar med mycket livserfarenhet
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Lars Nilsson