Dagens skrivtips: Krisen i förlossningsvården | Eurovision Song Contest i Malmö | Diskriminerande reklam Börja här!
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Patric Eghammer
publicerad 6 maj 2012 kl. 06.00:
Foto: flickr/ElvertBarnes (BY CC 2.0)
Att vara månskensförfattare
När man kommer hem från sitt heltidsarbete, det man har för brödfödans skull, är man oftast helt slut, både fysiskt och psykiskt. Så är det i alla fall för mig.
Att vara månskensbonde har man ju hört talas om, men månskensförfattare... Ändå är jag det. Att vara bonde måste vara krävande. Hårda fysiska ansträngningar. Bundenhet och långa dagar. Att vara heltidsförfattare är säkert också krävande på sitt sätt. Men månskensförfattare då. Hur är det egentligen att vara månskensförfattare?
När man kommer hem från sitt heltidsarbete, det man har för brödfödans skull, är man oftast helt slut, både fysiskt och psykiskt. Så är det i alla fall för mig. Jag jobbar som lärare. Hur gör man då när man känner att man ändå vill och måste skriva? När skrivandet är mer än en förströelse.
I många år har jag i perioder använt någon timme varje eftermiddag, helger och lov till att skriva. Det går ju inte i längden. Någon gång vill väl alla att den stora festen ska börja. Eller åtminstone att man ska få tillbringa någon vecka vid Medelhavet eller i en stuga i Härjedalen. Att man helt enkelt ska få uppleva och njuta av det liv man vill skriva om.
Familj är ju en annan sak som många verkar tycka är trevligt och rent av viktigt i livet. Själv vet jag inte. Jag har ännu inte provat. Anledningen till detta är förmodligen att jag i många år har satt skrivandet före allt annat och att tiden inte räckt.
Stipendier är en möjlighet. Sedan jag blev med i författarförbundet öppnade sig möjligheter åtminstone till att söka. Men det kräver ju att ens arbetsgivare är välvilligt inställd till ens författarambitioner och vill ge en tjänstledigt.
För ett tag sedan tog jag en skogspromenad med min vän månskensmusikern. Vi pratade om detta, att ha en ambition och en dröm samtidigt som man ska försörja sig. Att det inte alltid är så lätt. Han menade att den krassa verkligheten för de flesta musiker (åtminstone inom jazz-, rock- och popbranschen) är att de tvingas ha en anställning som lärare eller liknande. Ändå är de professionella musiker. Om man med professionell menar att man är yrkesmässigt skicklig och tillhör eliten.
Men, menade han, det kan faktiskt finnas fördelar med att månskena. Om musikerna inte haft sin läraranställning (eller annan) skulle de ha tvingats vara mindre kräsna när de väljer gig (spelningar). De skulle, som det brukar kallas, slippa att få hora. Och detta gynnar antagligen deras konstnärskap. Dessutom får de kontakt med "verkligheten" (eller åtminstone en annan verklighet) på en arbetsplats vilket kan inspirera dem i sitt skapande.
Rutiner är en annan sak. Att komma upp i en viss tid samma morgon och veta att den tid man har när man är ledig måste utnyttjas om man ska få något gjort, kan vara en nyttig press för att åstadkomma något. Den ekonomiska tryggheten av att ha ett fast kneg kan göra att man slappnar av som konstnär. Att tvingas fixa gig för att få till mat och hyra kan eventuellt leda in i skaparkriser.
Allt detta vi tog upp gäller antagligen även oss författare som författar på "fritiden" under månens sken. Men vi insåg ju båda att det även kunde finnas problem. Som jag nämnde tidigare kan det vara svårt att få tid och energi till sitt skapande och att familjelivet (om det existerar något sådant) kan komma i kläm. Då kan det vara en lösning att gå ner i tjänst. Min vän månskensmusikern jobbar sextiofem procent på en skola och han klarar sig faktiskt på det tillsammans med sina inkomster från musiken.
Men den största risken med månskenandet tror jag ligger på ett annat och djupare plan. Om man jobbar heltid och försöker skriva bredvid är det nog lätt att skrivandet hela tiden kommer i andra hand, att man mer identifierar sig med sitt "riktiga" eller "hederliga" yrke i stället för med den där suspekta, bohemiska, romantiska verksamheten som varken verkar löna sig eller komma samhället till gagn. Och då blir det inget skrivet ens de stunder då man egentligen både skulle ha lust och tid.
Sen kan månen skina bäst den vill.
Patric Eghammer, www.diktochverklighet.se
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
