 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Per Edman
publicerad 23 jun 2001 kl. 09.46:
Att vara Annorlunda
Kan man bygga argument på en dröm? Kanske, kanske inte, avgör själva.
Natten till igår drömde jag om en tjej. Hon var lite yngre än mig, rågblont hår, osäkerheten målad i ett ansikte som samtidigt talade om enorma livserfarenheter.. en smart tjej. Hon hade fyra armar men jag märkte det inte förrän hon sa det.
Vad betyder den drömmen? Man träffar en människa som måste vara unik - två par fullt fungerande armar - och denna fantastiska varelse, klok och vacker och... speciell, hur mådde hon? Hon hade mindervärdeskomplex för att hon var annorlunda, för att hon hade fyra armar, för att hon inte är som alla andra.
Varför? Varför skulle en människa som är "mer" än människa inte få må bra, känna att hon är bra? Jag ser drömmen som en bild av utanförskapet. Allt som är annorlunda, alla som är speciella, hamnar på en piedestal eller i en grop i det sociala nätet. Är man annorlunda ska man veta sin plats, men problemet är att ALLA är annorlunda. Vi kanske inte har fyra armar, men vi har åtminstone åsikter som vi inte gärna berättar om för våra bekanta, eller hur?
Visst har vi människor kring oss som vi kan lita på, som kan lita på oss och som vi kan säga all till för att vi älskar varandra som vänner. Men dag-till-dag-relationerna, jobbarkompisarna, klasskamraterna - kan man säga allt till dem? När du sitter på en jobbintervju, skulle du då berätta att du inte kan hålla dig till en tjej? Skulle du berätta att du brukar gå naken i din lägenhet och inte bry dig om grannarna ser? Skulle du berätta att du faktiskt, hur otroligt det än låter, är mycket stolt över dina bröst och tycker om att någon tittar på dem? Vi har alla någon sådan där underlig tanke, känsla, eller ett fysiskt drag som sticker ut och gör oss unika. Det är inget fel i det och det är inget att skämmas för, ärligt talat. Det BÖR inte vara fel.
Men jag vet - det finns faktiskt en procent av oss människor som har gått på hela rollspelet och tror att man kan vara normal och vanlig. Till viss del har de rätt i att alla har gemensamma drag i sådant som gör oss till människor, men de människor jag menar är de som blandar ihop saker - de som blandar ihop vad som gör oss till människor på grund av likheterna, och sådant som gör oss till människor på grund av skillnaderna. De pekar på ditt ansikte och säger att du är inte normal. De pekar på dina åsikter och säger att du inte är som man ska vara. De pekar på dina två extra armar och kallar dig för "äcklig, konstig, fel!"
De har fel. Det naturliga urvalet hade inte haft någon som helst effekt om det inte funnits mångfald. Om vi alla var normala och vanliga och lika så hade en ny mutation av förkylningsviruset kunnat ta livet av oss allihopa inom loppet av en månad. Den biologiska mångfalden skyddar oss. Så länge vi är många och olika kan vi överleva nästan allt. Livet är inte riktigt så rättvist att den som är svag alltid är stark, men den som är annorlunda är alltid speciell. Det bästa är att ALLA är annorlunda. Det sämsta är att så få tänker på det, eller ens accepterar det som en självklarhet.
Ha det bra.
|
