sourze.se

Att tala är silver...

Enligt Migrationsöverdomstolen råder det inte inre väpnad konflikt i Irak - samtidigt som över 100 civila dör varje dag där.

April 2003: 35,000 människor fyller Stockholms gator i ett demonstrationståg mot det kommande kriget i Irak. Inte sedan Vietnamkriget har Sverige sett en sådan stor folklig protest. Landets dåvarande statsminister, en socialdemokrat, svarar med tystnad.

Maj 2007: Södertäljekommuns ekonomi bågnar under trycket från irakiska flyktingar - 1,052 under 2006 och kanske dubbelt så många i år. Sveriges nuvarande statsminister, en moderat, håller tyst om kriget vid sitt statsbesök hos George W. Bush.

Juni 2007: Regeringen beslutar erbjuda nyanlända flyktingar pengar för att frivilligt återvända till helvetet därifrån de kom. Migrationsministern Tobias Billström säger "Irak och Afghanistan är två länder som man kan tänka sig står i fokus med tanke på de inströmningssiffror som vi har." Ekot 070628

Juli 2007: Sveriges Migrationsöverdomstol beslutar att irakier från södra och centrala Irak som flyr till Sverige inte längre får stanna på grund av situationen i hemlandet.

Veckan före regeringsbeslutet om "återetableringsstöd" omkom 763 civila i Irak.

Veckan före Migrationsverkets praxisskapande beslut att avvisa en 51-årig Baghdadbo dog bara 723 irakier - 618 skadades 1.

Enligt FN:s generalsekreterare drabbas Irak av en "humanitär kris". Majoriteten av folket där lever på mindre än sju kronor om dagen. 70 procent saknar regelbunden tillgång till rent vatten och ett av fem barn lider av kronisk undernäring. En tredjedel av den irakiska läkarkåren har anslutit sig till flyktingströmmen som nu nått över två miljoner människor i utlandet. Inom Iraks gränser är ytterligare två miljoner människor på flykt. Över hälften av alla irakiska flyktingar är barn under 12 år 2.

Men Migrationsöverdomstolen har funnit att det inte råder någon inre väpnad konflikt i Irak, och det räcker för verkets generaldirektör Dan Eliasson, som "inte har någon personlig uppfattning", utan bara "följer lagen i ljuset av Migrationsöverdomstolens praxis".

I Tyskland har åklagare nyligen begärt 13 amerikaner utlämnade för kidnappningen av en tysk medborgare som bortfördes ur Makedonien och transporterades till Afghanistan, där han fängslades och torterades. Tysken frisläpptes sedan när USA insåg att han var helt oskyldig. I Italien hade 28 amerikanska namngivna CIA-anställda tidigare åtalats i sin frånvaro för en liknande kidnappning. Senast bekräftade Council of Europé utredaren Dick Martys slutsatser att fångarna bortrövades i samarbete av de europeiska ländernas ledare 3.

Från Brommaflygplats förde amerikanerna bort två svenska medborgare under mycket förödmjukande former till Egypten där de torterades. Inget åtal riskerar dock amerikanerna i Sverige. Svensk media har upplåtit mer utrymme till Lars Danielssons telefonsamtal efter tsunamikatastrofen än om svensk medverkan i kidnappningen.

Fråga dig inte varför. Fråga dig inte hur det kommer sig att sådana uppgifter om katastrofen i Irak, som vem som helst kan ta del av från säkra källor på ett par timmars Googlande, inte rapporteras av svensk media dagligen - speciellt när en av landets folktätaste kommuner i år har tagit emot dubbelt så många irakiska flyktingar som hela USA. DN:s reporters motfråga till Dan Eliasson nämnde visserligen att "varje dag kan man följa hur människor dör och lemlästas i Bagdad", Men de enda SIFFROR som DN valde att redovisa var antalet irakiska asylsökande i år. Varför inte konfrontera Eliasson med siffrorna om Iraks inbördeskrig?

Hur funkar nyhetsvärdering i svensk media? Gäller den där oskrivna regeln om att en nyhets relevans avgörs av geografisk och kulturell närhet? Hur kommer det sig då att Paris Hilton fick mer spaltutrymme i svensk press än det skamliga beslutet om återetableringsstöd? Vad har en amerikansk arvtagerskas missbruk och fängelsevistelse för relevans i Sverige överhuvudtaget?

Eller gäller inte längre regeln om nyhetsrelevansen? Råder istället principen om att ge kunden/läsaren det hon "vill ha"? Relevansen skapas så att säga av mottagarens intresse. Men är det snarare så att mottagarens intresse styrs av lokala redaktionella prioriteringar i det globala nyhetsflödet, som i sin tur styrs av ett fåtal megastora amerikanska mediabolag? Samma amerikanska mediaföretag som agerade i maskopi med makten om dess lögner om massförstörelsevapen i Irak. Samma amerikanska mediaföretag som har ignorerat avslöjanden om hur de två senaste presidentvalen i USA avgjordes av Republikanernas valfusk. Samma amerikanska mediabolag som betalat miljoner till lobbyister och politiker för att kunna öka sitt strypgrep - eller som det så diplomatisk kallas här i Sverige, "ägarkoncentration" - på USA:s mediemarknad genom ytterligare avregleringar.

I sömniga semestersverige behövs inga bomber eller pansarfordon för att genomföra en invasion. Kapitulationen inför världens imperialistiska supermakt sker dagligen i små doser via mainstream-media. Förtrupperna är journalister som slaviskt underställer sig fega redaktörer, glupska medieägare och inställsamma byråkrater i en industri som gjort vikarie- och projektanställningar till affärsmodell. Medieindustrins fotfolk tjänar en äcklig inavel av mediaeliten och toppolitiker vars huvudsyfte är att bekräfta varandras uppfattningar och behålla sitt tolkningsföreträde.

Fria oberoende röster förpassas till bloggosfären eller obskyra webbtidningar, där de lättare kan grupperas tillsammans med Internets övriga knäppskallar och konspirationsteoretiker. Makten känner sig inte hotad. Tvärtom förstärks tolkningsföreträdet hos media- och makteliten, speciellt i ett land som Sverige där kravet på "legitimisering" stjälper alla former av gräsrotsprotester och oberoende opposition. Först när någon ur överheten välsignar en folkrörelse finns det på mediekartan T.ex. hur Gudrun Schyman skapade en mediastorm kring Fi, vars politik bara lyckades locka en bråkdel av väljarnas röster. Sanning i Sverige anses förbehållen de etablerade varumärkena inom informationsförmedling, vare sig de heter Moderaterna, Socialdemokraterna, Expressen, Svenska Dagbladet, Sveriges radio- eller Television.

Sverige är ett föregångsland vad gäller dator- och Internettillgång; till skillnad från exempelvis USA, kan vem som vill få bredband till en mycket rimlig kostnad. Ändå ligger vi åratal efter USA i att utnyttja Internet för att själv sprida information. Hur många vuxna engelskkunniga svenskar vet att det finns gott om samlingssajter där man kan läsa artiklar av hundratals oberoende journalister som vågar utmana makten? Var finns sådana sajter i Sverige? Hur kommer det sig att svenska utrikeskorrespondenter nöjer sig med att följa NY Times och Washington Post och upprepa de färdigtuggade uppgifter och slutsatser som står där? Hur kommer det sig att den amerikanska skvallerjournalistikens besatthet med pseudokändisar ges största uppslag i svenska kvällstidningar, men inte en daglig uppräkning av dödade och skadade i Irak?

I DN står det att Migrationsöverdomstolens beslut kan innebära massavvisningar bland de 9,300 irakier som bara i år flytt till Sverige. Litar vi på Sveriges mainstream-media att föra detta fruktansvärt inhumana slag mot krigsflyktingar till löpsedlarna? Eller är det kanske dags för varenda upprörd skrivkunnig människa i Sverige att börja flöda nätet med protester?

1 antiwar.com/updates/?articleid11243
2 www.alternet.org/waroniraq/55407/?page1
3 web.amnesty.org/library/Index/ENGIOR300142007


Om författaren

Författare:
Patrick Gallagher

Om artikeln

Publicerad: 07 jul 2007 12:04

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: