 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Leif-Arne Undvall
publicerad 31 aug 2010 kl. 06.00:
Att stränga en bälta
"Jag tog med mig bältan till min musikhandlare på hörnet för att få lite hjälp. 'Men det var ju synd på katten' sade han då jag visade upp instrumentet, 'Inte katt, bälta, synd om bältan om jag får be'."
Jag tycker det är rätt kul med stränginstrument. Till vardags fingrar jag mest på olika gitarrer, en bas och en mandolin. Därutöver är det kul att prova något annat ibland. Jag har ärvt en fiol som jag försöker mig på understundom, greppen med vänstern går bra, trots att fiolhalsen är utan band så är det stämd på samma sätt som en mandolin så det fungerar. Det är fäpplet med stråken jag inte får till. Det låter rent förskräckligt, "katzenjammer" kallas det på tyska och förmodligen är det inget musikinstrument som kan låta så illa i en okunnigs händer som en fiol. Möjligen en klarinett då.
Jag fick tag i en balalajka för några år sedan. Balalajkan är ett rätt kul instrument, balalajka betyder "magkliare" på ryska och den har endast tre strängar, vilket gör det än mer märkligt att två av strängarna är stämda likadant. Min balalajka som är en sopran är stämd E E A, uppifrån och ned. Tack vare nätet så var det lätt att hitta både ackordstabeller och instruktiva små filmer om hur man spelar olika låtar på sin balalajka. Jag tänkte att jag åtminstone borde lära mig något ryskt så jag lärde mig "Entonigt ringer del lilla klockan". Sedan tröttnade jag på instrumentet, det är ändå rätt yxigt.
Den här veckan blev jag ägare till en charango. En charango är ett sydamerikanskt instrument vars kropp ofta består av en död bälta, ett bältdjur. Den har tio strängar som är placerade i dubbelkörer. Instrument som har strängarna i dubbelkörer kan antigen ha dem stämda unisont som en mandolin, eller i oktaver som de fyra översta dubbelkörerna i en tolvsträngad gitarr. Det finns även instrument som är stämda i trippelkörer som den 12-strängade barockmandolinen. Dubbelsträngar kan även vara resonanssträngar som på den norska Hardangerfelan, strängar som är stämda lika som den ordinarie strängen ovanför men som inte spelas utan bara ljuder med. En hardangerfela står för övrigt högst upp på min önskelista, men en bra sådan är så dyr så dyr.
Om nu en balalajka har en underlig stämning så är det inget mot charangon. Uppifrån och ned så stäms den med som lägst GG, sedan CC och därefter E e, det vill säga den nedre e-strängen en oktav över. Så AA och slutligen som kronan på verket åter EE, men här unisont stämda. Jag fick charangon utan strängar så jag fick försöka klura ut vilken sorts strängar jag skulle stränga den med och hur jag skulle få dit dem. Charangon har ett kombinerat strängfäste och stall. I det var borrat pyttesmå hål. Nylonsträngar gick således bort. Jag tog med mig bältan till min musikhandlare på hörnet för att få lite hjälp. "Men det var ju synd på katten" sade han då jag visade upp instrumentet, "Inte katt, bälta, synd om bältan om jag får be". Så enades vi om att gitarrsträngar i 0,10" och 0,09" nog skulle fungera. Så sade han åt mig att det översta och det nedersta strängparet så räckte det nog med en gitarrsträng, vi klippte bort plutten i änden på strängen, trädde från ljudhålssidan in de båda ändarna i de pyttesmå hålen, vek strängarna över stallet och fäste dem i stämskruvarna. Lätt som en plätt. De tre mittre strängparen som har sina sämskruvar längre upp på huvudet fick en sträng var, en dubbelvikt sträng hade blivit för kort.
Så satt jag men min strängade bälta hemma och försökte stämma den. Trögt, trögt gick stämskruvarna och då är jag ändå rätt fingerstark. Ut i garaget och hämta en burk kedjeolja av riktigt klistrig sort. En dusch på varje stämskruv. Till en början kändes ingen skillnad men så småningom rörde de sig så lätt och fint. Stämmandet tog på min koncentration, det tar liksom tid innan man vant sig med en ny tonbild. Men så småningom fick jag den stämd. Så sprött och luftigt den låter min strängade bälta. Nu behöver jag bara lära mig spela på den.
|
