 |
SEX & KÄRLEK
Artikel
av Sofia Hadjipetri
publicerad 29 apr 2006 kl. 09.34:
Att inte få ligga II
Så kommer dagen när Neil Strauss, superförföraren och författaren till raggbibeln Spelet, besöker Stockholm. Jag träffar honom på releasefesten på Spy Bar och får 3 minuters samtalstid.
Utanför Spy Bar i kärnan av stockholmska Östermalm ringlar sig kön lång av gratismatjagande kulturnissar. Frågan är hur många av dessa nachosätande journalister och vinpimplare som verkligen är intresserade av Neil Strauss och Spelet. Många, visar det sig.
För den som har missat det är alltså Strauss den amerikanske rockjournalisten som förvandlas från att vara Neil som aldrig får knulla, till att bli Style, The Pick-Up Artist som får knulla jämt. The Game, originaltiteln till det drygt 460 sidor långa verket, syftar på det sexuella spelet män och kvinnor emellan och har rönt stor uppmärksamhet världen över. Enligt författaren har dokumentärromanen med handfasta raggningstips översatts till 35 språk.
Från Natur och Kulturs sida är man tämligen exalterad över den hord som dykt upp till middagen och jag hör någon från förlaget påpeka att det är 600 personer på plats, dock en uppgift som är obekräftad. När jag ska få min bok signerad ser jag hur Strauss försöker skapa en personlig kontakt med alla kvinnor, för just då är det bara kvinnor, som står i kön. När turen blir min frågar han mig hur jag stavar mitt namn, "Sofia with an f or a ph?". Han skämtar och ler stort och ser till att göra ett bestående intryck. Någon som går i god för att Strauss verkligen lyckats med en stor bedrift bland bokvärldens svårflirtade potentiella massa är Harald Hultqvist från Hedengrens Bokhandel.
- När man får sin bok översatt till 10 språk är det stort. Att man översätts till 35 språk är enastående. Det är inte många författare som kan skryta med det.
Denna enorma succé säger Strauss själv beror på att många män över hela världen är frustrerade över att de aldrig lyckas få till det med tjejer. Han menar att det från Bangladesh till Holland, från Sverige till Thailand och vidare till Australien, finns bubblande forum där män utbyter tips som går ut på att förfina förförelsen och få hem brudar. När han yttrar orden sitter vi bredvid varandra och med sitt kroppsspråk visar han att jag får hans odelade uppmärksamhet. Han tittar mig konstant i ögonen och ler mycket. När förlagsmänniskorna från Natur och Kultur drar i honom strålar han upp i ännu ett leende och ber mig om ursäkt. Under ett par sekunder vänder han sig bort och visar en lista med e-mejladresser för presstjejen, som i sin tur nickar. Allt i Strauss uppenbarelse, från kroppshållningen till accessoarerna, känns extremt uttänkt. Detaljerna såsom hans örhängen, silverringarna, det konstanta tuggummituggandet och detta smajl som aldrig försvinner bevisar att han tar sin roll på allvar, även om han numera lämnat alter egot Style bakom sig för att åter bli Neil, snubben som slutligen fick ihop med det med Courtney Loves gitarrist.
- Boken är universell, säger Strauss, män överallt behöver träffa kvinnor, men misslyckas. I slutändan handlar det om att hitta någon och få barn. Det är naturligt. Det är ju det livet handlar om.
Jag tittar på honom i en sekund.
- Jag vill i och för sig inte ha barn.
Och då kommer journalisten Strauss fram - eller kanske är det Style? - som i rask följd ställer frågor och får därmed lika rappa och ärliga svar tillbaka.
- Har du läst min bok?
- Nej.
- Är du straight?, undrar han. (Som om flator inte vill ha barn)
- Ja.
- Hur gammal är du? (Som om jag vore för ung och inte vet bättre)
- Jag fyller 29 i år.
- Men när du träffar någon kommer du vilja "settle down" och få barn.
- Och hur vet du att jag inte redan har träffat denne någon?
Strauss tystnar i ett par sekunder.
- Det vet jag inte.
- Så, hur många tjejer har du haft sex med under dina två år som Style?
- Den frågan har jag aldrig svarat på, säger Strauss och blottar tänderna igen, jag är ju en gentleman.
Gentleman mot vem?, tänker jag, men hinner inte säga något mer i och med att presstjejen avbryter mig och meddelar att min tid är slut.
- Kan jag komma i kontakt med dig på något sätt?, avslutar jag och tänker på att han bör godkänna artikeln.
- Min e-mejladress finns i boken, svarar han.
Och i Spy Bars vita rum fortsätter Strauss tala med journalister. När han slutligen lämnar stället går han förbi mig.
-Sofia with an f, it was very nice meeting you.
Åter igen vet jag inte om det är Style som talar eller författaren och journalisten Neil som är amerikanskt trevlig och vill göra ett gott intryck. Kanske en bit av bägge. När jag sedan försöker finna den där e-mejladressen är det enda jag hittar www.neilstrauss.com, som leder mig till en trist sida där det delvis står: "Get on Neil's special VIP email list for a special surprise from Neil", vilket inte lockar mig det minsta. Och i mitt exemplar av Spelet, vilket alla middagsgäster fick som present, har han skrivit: "To Sofia. On behalf of all men, I apologize".
|
Lars Nilsson