 |
KROPP & SJÄL
Artikel
av Sofia Larsson
publicerad 9 dec 2009 kl. 06.00:
Att ha eller icke ha
I tredje klass frågade Den pojken om jag ville leka. En timme senare spelade vi mitt tv-spel, det gjorde vi varje gång däranefter. Det var mitt tv-spel han ville vara kompis med, inte med mig.
Jag har alltid haft vänner runt omkring mig, vänner som gillar mig för att jag är jag och inte för vad jag har. Ändå trodde jag att jag behövde ha de moderna skorna, byxorna, den coolaste pennan eller tuggummi som jag bjöd på varje dag i skolan för att vara populär. Jag ville ha svarta byxor med neongula ränder eftersom det var hur populärt som helst i femte klass. Egentligen tyckte jag inte att de var så snygga men alla andra tjejer hade ju det. Jag använde dem bara några gånger innan de hamnade längst in i garderoben. Likaså föll jag i fällan och började använda buffaloskor. De är bland de fulaste skor jag någonsin har ägt, men på mellanstadiet var det hur coolt som helst att ha dessa gympaskoliknande sneakers med en platsula på några centimeter. Det fanns ingen tvekan om att jag skulle ha byxorna med knappar hela vägen ned längs benet när det var dags att köpa nya träningsbyxor, alla i klassen hade sådana. Jag kände mig alltid lite coolare om jag hade eller bar sådant som ansågs vara modernt.
Jag hade min egen vardagliga stil men kunde falla för det som ansågs vara populärt, det som många i min omgivning föll för. Vissa saker trivdes jag riktiga bra med. Min Nokia 3330 som jag hade i sjunde klass, den var riktigt populär. Rasterna ägnades åt att spela Snake och innan kommande lektion började diskuterades om man hade slagit rekord eller inte. Likaså de populära Pumaskorna som kom i åttonde klass, som faktiskt används än idag. Ja, inte mina då, eftersom jag fastnade för dem så mycket att sulan blev utsliten.
Men det var någonstans på högstadiet när jag vandrade runt i mina mörkblå Pumadojor som jag förstod att jag inte vore cool även om jag hade alla miljoner i världen, de snyggaste kläderna på jorden och kände den snyggaste manliga Hollywoodkändisen. Jag skulle inte få flera äkta vänner bara för det. Däremot en drös som bara ville umgås med mig för vad jag hade, och inte för vem jag var.
Och det kan jag vara utan. Idag dras jag till personer som jag verkligen trivs med. En varm personlighet, ett stort hjärta, ärlighet och en ömsesidighet. Inte kläder, saker och pengar. Jag har vänner som är långa, korta, smala, kraftiga, höger, vänster, svenskar, invandrare, fotbollsälskare, fotbollshatare, tjejer, killar, unga, gamla och listan kan bli lika lång som ett ösregn. Precis som jag klär de sig i vad de tycker är snyggt och trivsamt. Om inte höstens moderna stövlar tilltalar mig skaffar jag dem inte heller. Om inte en iPhone lockar mig när jag har en trivsam mobil köper jag den inte. Om jag inte gillar Idol trots att alla pratar om vem som borde ha åkt ut kollar jag inte på det heller.
Det är nu när jag följer min smak och mitt hjärta - och inte någon annans - som jag känner mig riktigt cool.
|
