 |
KROPP & SJÄL
Artikel
av Pia Isaksson
publicerad 13 apr 2012 kl. 06.00:
Foto: flickr/RonAlmog (BY CC 2.0)
Att gå den rätta vägen
"Om du accepterar hjälpen du får, ibland från oväntat håll, kommer vägen inte att vara så svår."
Jag har blivit tillfrågad om "den rätta vägen". Någon vill ha hjälp att gå den - av mig! En fantastisk ynnest!
Jag kan ju bara svara utifrån mig själv. Ingen har någonsin hjälpt mig att gå "den rätta vägen" Men, det är något jag ändå försöker att göra och alltid har försökt, ska jag erkänna. Varför? Jo, för att det får mig att må bra att göra något, inte bara för mig själv, utan också för andra människor.
Tyvärr är det ju så, har jag erfarit, att även om jag försökt att göra rätt och följa den inre rösten om den rätta vägen, så har jag inte alltid lyssnat till den. Speciellt inte som ung, och speciellt beroende på den uppfostran man fått, kan det hända att man helt enkelt struntar i vad som känns rätt och vad som känns fel. Man gör det som känns fel, men av någon anledning struntar man i det just då.
När man är ung, kan olika personer påverka en själv till att göra saker man egentligen inte vill. Man kan börja missbruka, för att man inte vill verka utanför, och sedan bli fast i missbruket för en lång tid. När man är ung är man lättövertalad, man är ömtålig och lättledd. Man gör sina misstag, som man senare i livet kan ångra, men då är det för sent. Däremot är det aldrig för sent att rätta till de misstag man gjort.
Jag skulle vilja säga att alla kan göra misstag och att det är av misstagen man lär sig. Faktiskt tror jag det. Att gå den rätta vägen betyder för mig att inte låta andra människor döma mig för de misstag jag begår och har begått i livet. Vi gör det bästa vi kan, beroende på det vi från början har lärt och har med oss i vår kappsäck på livets väg.
Det finns ett tankesätt som säger, att du ska umgås med de glada, ha medlidande med de utsatta och svaga, och strunta i dem som du inte mår bra av. Jag har väl på sätt och vis följt det tankesättet utan att veta om det från början. Det har tagit tid att lämna saker i mitt liv bakom mig. Det har tagit tid och är alltid smärtsamt att lämna människor bakom sig. Människor som kanske stått en nära.
Att gå "den rätta vägen" är för mig att göra det bästa jag kan, enligt min erfarenhet och mina känslor. De känslorna kan vara svåra att förklara, eftersom vi människor är olika, men för att inte störa någon och för att passa in i de flestas perspektiv, säger jag, att jag gör det som känns rätt inom och för mig. Mer kan jag inte göra, oavsett den kritik som människor kan lägga på mig, om det jag gör och åstadkommer.
Att lyssna på andra människor och ha förståelse för olikheterna mellan oss, har också varit viktigt för mig. Men inte alltid har de jag ville skulle lyssna på mig gjort det. Livet kan vara komplicerat. Ibland får vi leva med det vi känner är orättvisa och felaktiga beslut och fortsätta framåt, trots allt.
Jag tror att vi alla har en urkraft inom oss. Om vi tar fram den, om vi vågar ta fram den (för man måste vara modig här i livet, om man ska handla efter det som man tycker är rätt och riktigt, moraliskt och etiskt) så går det lättare. Man ska inte vara rädd att säga sin mening när det behövs. På samma gång, orsakar man inte några problem om man i vissa fall låter bli att handla eller säga vad man tycker.
Till min vän, som frågar hur man ska gå den rätta vägen, kan jag bara säga som så; gör för andra, det du vill att andra ska göra för dig! Känn ingen agg och inget hat, eftersom hat bara skapar stillestånd och handlingsförlamning. Gör ditt bästa och förlita dig på att du finns, och att du har rätt att finnas, lika mycket som någon annan. Varför skulle det inte vara så?
Ibland stämmer inte dina värderingar med någon annan människas. Ibland har ni gått olika livsvägar och kan inte se varandras vägval. Hat och straff straffar sig själv till slut. Kärlek och omtanke med dem du vill ha som vänner, gör det lättare "att gå den rätta vägen".
Om du accepterar hjälpen du får, ibland från oväntat håll, kommer inte vägen att vara så svår.
|
