"Marie-Louises universum är lätt att känna igen och ändå verkar det exotiskt. Man skulle kunna säga att hon främmandegör sina motiv genom att tvinga betraktaren att se det vardagliga med nya ögon."
Det finns ett ställe i Småland, utanför Värnamo, som heter Hörle Slott. En ståtlig byggnad med gamla anor, upprest i närheten av ett vattendrag. Där, på källarplanet finns ett konstgalleri som heter just Galleri Hörle Slott. Under årens lopp har jag sett många konstutställningar där och haft intressanta upplevelser. De brukade jag dela med mig muntligt till mina nära och kära, men tankarna om förra helgens händelse vill jag skriva ner.
Konstnären heter Marie-Louise Björstrand. Hennes tavlor är både abstrakta och föreställande, men de har en gemensam nämnare ändå. Alla är döpta efter litterära verk av kända svenska och utländska författare: Skumtimmen, Vredens druvor, Öster om Eden, Juloratoriet, Potatishandlaren och så vidare. Jag ville förstås veta mer om konstnärens tillvägagångssätt, när hon utförde sina tavlor. Marie-Louise berättar att hon inte utgår från böckernas innehåll, utan tavlornas namn tillkommer först när de är färdigmålade. De vimlar av flora; djungelliknande växter och frodig vegetation. Märkliga målningar som sprider en mystisk poesi, en sorts drömlik kraft. Detta för att målarstilen varken är naturalistisk eller surrealistisk, utan något mittemellan. Den definieras bland andra av intensiv stilisering, skarpa konturer, böljande linjer och noga vald färgskala. "När det gäller inspiration till mina tavlor, så tror jag att färgerna är det viktigaste", berättar Marie-Louise och tillägger att kontrasten mellan ljus och skugga också är viktig.
Även konstnärens kärlek för naturens detaljer är tydlig. Marie-Louise berättar att "trädgården här hemma också är bra inspiration" Men man kan inte hävda att målet med hennes målningar är att efterlikna verkligheten. Hon uttrycker snarare sin egen upplevelse i kontakt med naturens under.
Hur kan denna upplevelse beskrivas? Man kan kalla det en naiv syn på världen. Naiv inte i betydelsen enfaldig, utan: fräsch, ungdomlig, oförmedlad. Det handlar om lätthet - ett sätt att tolka omvärlden, direkt, utan hjälp av teoretiska kryckor.
Marie-Louises universum är lätt att känna igen och ändå verkar det exotiskt. Man skulle kunna säga att hon främmandegör sina motiv genom att tvinga betraktaren att se det vardagliga med nya ögon. En övning som vi alla bör ägna oss åt emellanåt.
Daniel Onaca, bibliotekarie, litteraturvetare, översättare, sagoberättare, kulturförmedlare
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
