 |
KROPP & SJÄL
Artikel
av Angus Liddell
publicerad 18 feb 2009 kl. 09.51:
Att bli pappa - Del 4
"Jag började fundera ibland på hur jag skulle kunna uppfostra barn till att bli ärliga människor om världen verkligen var så här rutten, det fuskades och myglades överallt."
Börja gärna med att läsa Del 1, Del 2 och Del 3 av den här artikeln.
Nu följde en tid som verkligen bara rann iväg, hela åttiotalet var en blandning av festande och hårt arbetande, jag jobbade helst två skift per dygn under veckan och handlade nya kläder till helgens bravader. Dom var så vana att se mig i baren på ett av de ställen man hade vip-kort till, att bartendern började blanda min drink när han såg mig komma ner för trappan. Kick av Lundia hette drinken, men jag bytte alltid ut vodkan mot whiskey så att den egentliga longdrinken blev en jätte-whiskey sour, mums filibabba.
Varje helg likadant, kung i baren och tävling om bäst outfits, nästan hela åttiotalet var en fest. De otaliga jobben var allt från hantverksarbeten till nattjobb, man visste vilka småföretag som genom mutor fick de stora jobben via landstinget och lasarettet, vilka föräldrar som mutade andra föräldrar när det gällde anbudsförfarande. Överallt fuskades det otroligt mycket, inte minst inom restaurangbranschen. Det fanns hur mycket jobb som helst om man bara var beredd att slita, moralen var inte hög någonstans i vuxenvärlden när det gällde att tjäna storkovan så, det gällde bara att känna rätt personer och att stanna längst ner och göra slitjobbet. Om inte de stora fiskarna åkte dit så skulle väl jag också klara mig.
Jag började fundera ibland på hur jag skulle kunna uppfostra barn till att bli ärliga människor om världen verkligen var så här rutten, det fuskades och myglades överallt. Hur skulle barn som förbereds för ett ärligt leverne överhuvudtaget kunna fungera när de väl kom ut i samhället?
Detta flöt på tills jag en dag i närheten av jul fick i uppdrag att städa några rörkulvertar under rehabiliteringsavdelningen i Lund. Det hela verkade ganska lustigt eftersom man kunde se att ingen varit där på länge och att det nu plötsligt skulle städas under mellandagarna och helst helgdagarna också, så att det var färdigt till nyårsdagen, stämde inte riktigt med den bild jag fått ab lasarett vid tidigare jobb. Men jag och den chef som ägde det lilla företaget jag jobbade åt gick igång och sopade golv och borstade rör, vi hade engångsmunskydd på oss då det dammade så förfärligt. Jobbet tog ganska lång tid och dagarna flöt på, flera gånger per dag bar vi upp stora överfulla sopsäckar med skräp och damm som rykande bars förbi patienter och besökare. Vid tillfälle när folk frågade mig vad det var som dammade så brukade jag skrattande svara "Det är bara lite asbest så håll andan!" Detta svar gav blandade reaktioner - allt från skratt till att folk faktiskt höll andan och sprang ut.
Vid åttonde dagen kom vi fram till en liten dörrliknande lucka i slutet av en kulvert och jag öppnade den, det dammade rejält och precis när jag kom ut ur luckan kom en välklädd herre fram med stora ögon och sa "Va fan gör ni därinne?" Jag svarade "Det var väl ett jävla sätt att bemöta någon som städar upp allt skit härinne!" Han tittade allvarligt på mig och sa "Dom kulvertar du kommer genom har spärrats av för att i framtiden asbestsaneras, hela kulvertarna är fulla av blå asbest. Vem fan har skickat ner er där ?"
Känslan i kroppen av att ha blivit utnyttjad med min hälsa som insats vet jag inte riktigt hur jag ska förklara. Det var vrede i samband med sorg över ovissheten om min framtida hälsa, allt jag hade dragit med mig hem på kläderna, jag visste hur farligt det var! Herregud, hur har dom kunnat lura oss till detta? Det företag jag jobbade för hade ingen vetskap om det, chefen jobbade sida vid sida med mig genom kulvertarna, men det visade sig att nästa företag i kedjan, det som delegerat vidare jobbet till oss, hade fått betalt för en asbestsanering och gett bort ett städjobb.
Jag började för första gången inse att de stora fiskar som snodde åt sig av det mesta och inte skydde några medel för att lura staten på skatt, givetvis inte heller skydde några medel när det kom till att tjäna pengar, även om min hälsa var hotad. Jag ville spränga hela skiten i luften, jag ville ha tag på just den fisken! Jag började inse att i en rutten värld, ja, där stinker tyvärr alla.
Läs den sista och avslutande delen av den här artikeln Här.
|
