Skriv idag om: Svenska Imamers råd till kvinnor | Reinfeldts uttalande om etniska svenskar | Mladic i rätten Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Michael Gajditza
publicerad 18 jun 2010 kl. 06.00:
Justitieminister Beatrice Ask på scen under seminariet Föregångslandet Sverige. Foto: Flickr/hanneskataja by CC 2.0
Ask i nytt blåsväder
Beatrice Ask målar åter in sig i ett hörn och måste därför fara med osanning för att motivera sina åtgärder. Det är sorgligt.
Anders R. Olsson på Expressen har skrivit en lång och bra ledare om hur okunskap och rädsla för den nya tekniken och den öppenhet på internet som följt av den, riskerar att begränsas och lagstiftas bort av politiker som inte förstår och/eller som är rädda just för den transparens som skapas i mötet med väljarna.
Självklart är vår nuvarande justitieminister Ask en av de första som kommer på tal i en sådan diskussion. Jag vill flika in här att jag själv tycker att hon gjort ett fantastiskt arbete med att inte bara förvalta Bodströmsamhället, utan även med att utveckla det och till och med, i vissa avseenden, förädla det!
Hon har däremot, så vitt jag känner till, inte konsulterat någon läkare med anledning av den svåra minnesförlust som måste ligga bakom arbetet med att kultivera Bodströmsamhället. När hon får frågor kring detta så ger hon alltid ett intryck av att inte minnas någonting alls av vad hon sa före valet 2006 om just Bodström och hans olika integritets- och frihetsinskränkande förslag, så slutsatsen måste bli att minnesförlusten antingen är permanent eller obehandlad.
Efter denna lilla utvikning, åter till huvudspåret.
Anders R. Olson lyckas i artikeln även avslöja, närmast som i förbigående, att minister Ask i debatten kring införandet av nya regler för kreditupplysningar på nätet, vid åtminstone två tillfällen for med direkt osanning. Kort sagt, hon ljög!
Hon ljög då hon i en debattartikel i SvD 100530, påstod att vilken skolelev som helst vid hemkomst från skolan kan sätta sig och genom några klick på datorn kontrollera vilka klasskamraters föräldrar som har betalningsanmärkningar. År 2007 enades nämligen kreditupplysningsföretagen om att sådan information inte skulle lämnas ut till privatpersoner, endast till företag.
Den andra lögnen handlar också om motiven till varför de nya hårdare reglerna nödvändigtvis var tvungna att införas trots att till exempel JK var mycket kritisk. Hur den lögnen uppstod och formulerades kan du läsa om i ledaren.
Olsson redogör vidare i texten om hur lagstiftaren i relation till internet fokuserar på hot istället för på möjligheter och att inskränkningarna redan varit många och att långt fler diskuteras. Den info han förmedlar är väldigt nyttig att ta del av samtidigt som den sänder obehagliga kårar uppför ryggraden. Tänk om den frihet som internet representerar, tillsammans med den närmast obegränsade möjligheten till kunskap och förkovran som också ges, kommer att förstöras av klåfingriga politiker som agerar i ren okunskap? Tänk er den skada detta skulle innebära, enbart därför att en grupp människor är för lata eller för ointresserade för att lägga ner det arbete som krävs för att åtminstone tillägna sig kunskap nog att förstå att okunskap är potentiellt katastrofalt?
Med en justitieminister i spetsen som saknar sådan kunskap, som ljuger och som dessutom har en uttalad brist på förståelse för grundläggande rättssäkerhet i en rättsstat, så ser det onekligen rätt illa ut vad gäller frihet på nätet framöver.
Hade jag pengarna så skulle jag bekosta en utbildning i internetkunskap för de parlamentariker som visat sig ha den minsta och sämsta förståelsen i detta sammanhang. Om jag vore aktiv i ett politiskt ungdomsförbund så skulle jag föreslå att man som symbolisk gest gjorde just det och inhandlade en sådan kurs åt någon politiker man tycker förtjänar det, att överlämnas under högtidliga former.
Jag minns då jag var distriktsordförande i MUF för hundra år sedan och vi gjorde en motsvarande insats för socialdemokraternas dåvarande partisekreterare Bo Toresson. Han hade i något sammanhang beklagat sig över att frågan om kollektivanslutning till det socialdemokratiska partiet gav honom ständig huvudvärk.
Vi tyckte naturligtvis att det var tråkigt att se honom lida på det sättet så under massmedialt uppmärksammade former inköptes en förpackning om tre rör med Treo, vilka skickades till honom med ett bifogat meddelande, där han kunde läsa att vi med detta kunde hjälpa honom att lindra symptomen, men själva sjukdomen stod det i hans egen makt att åtgärda.
Det var en trevlig och vänlig gest tycker jag.
Michael Gajditza, En drygt 50-årig man som varit engagerad i samhällsdebatten sedan 1973.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Stefan Whilde
