 |
LITTERATUR & POESI
Artikel
av Anton Yoseph
publicerad 29 mar 2012 kl. 20.19:
Anton the Poet - inledning
Nyligen släppte 18-åriga Anton Yoseph debutboken Anton The Poet där han blickar tillbaks och samtidigt tar avstånd till de färgstarka tonåren. Författaren väljer att inleda sin prosadiktsamling så här.
Jag vet hur man spelar på en lyra, det var de som lärde mig. De andra skrev noterna och tillsammans skapade vi stråkar i form av personliga spex. Under hela min uppväxt bakom skördetröskan drömde jag om att en dag lära mig spela på samma stråkinstrumentet som mina förfäder sjöng erotiska texter till på ett hebreiskt språk tusentals år tidigare.
Inlärningsprocessen gav mig inte bara mitt udda tilltalande och mina händer två nya nyanser, det var även starten på en ny resa där vi återigen satte kursen mot en ny musikalisk karriär. Under tiden som jag lärde känna språket lärde jag även känna mig själv bättre, melodier växte fram ur tonerna samtidigt som en verklighet tog vid när orden inte räckte till.
Folk runtomkring betraktade mig med beundran jag kände mig som kung Alvarez, medan vissa hade otur att spikas på korset. Charmen i att lägga toner mellan raderna var att uttrycken som vi förmedlade hade ett dolt budskap, men vad budskapet egentligen handlade om hade ingen annan än vi själva kännedom om. Just när vägen fram började bli kortare stod hon där en kväll och knackade på min dörr. Jag litade blint och vi blev fler och fler, trots att det enda som länkade ihop oss var våra gemensamt förspillda barndomsdrömmar
Vi blev en enhet.
|
