 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av  Kajsa Kallio
publicerad 24 apr 2001 kl. 09.58:
Anrell, flipp eller flopp?
Kul kille eller livrädd gubbe?
I Aftonbladet Söndag 010415 skriver Lasse Anrell en krönika som heter "15 sätt att bota feminism". Jag läste den och min första tanke var: Vilken idiot, det här måste jag skriva om. Min andra tanke var: Nä, jag orkar inte, han skojar säkert bara och jag vill inte bli betraktad som nån slags humorbefriad manshatare. Jag diskuterade istället saken med min bästa kompis T och vi kom som vanligt fram till vår egen förträfflighet och, i detta fallet, herr Anrells totala brist på intelligens. Ungefär så, sen la jag undan tidningen.
Men sen hände det ett par saker. Göran Skytte och sextio stycken sjuåringar.
Göran Skytte skriver i Aftonbladet 010420 "Feminismen har blivit ett rått vrålande" där han anklagar Linda Skugge med flera för att vara "vulgofeminister som inte kan skriva". Vad har karln läst? Och hur har han läst det? Vad är det som är så otroligt hotfullt med att en vuxen kvinna väljer att använda så kallade grova ord? Ska vi gå omkring och prata som ur en Jane Austen-roman samtidigt som pojkar på lågstadiet ropar "hora" efter tjejerna i klassen utan att nån egentligen höjer på ögonbrynen. Skytte blir upprörd över hur Linda Skugge formulerar sig i en krönika som handlar om Anna Corazza Bildts syn på jämställdhet, när han istället borde bli upprörd över att Anna Corazza Bildt tycker att jämställdheten i Sverige har gått för långt!
Vad gäller sjuåringarna så hade Aftonbladet Kvinna 010423 en artikel om en undersökning som gjorts där sextio stycken pojkar och flickor i första klass, med hjälp av bilder fått berätta vad de tycker är kvinnligt och manligt. För att sammanfatta det hela så tyckte både pojkar och flickor att en kvinna ska vara smal och vältränad, laga mat, läsa sagor och vårdad sjuka. Den man som föll de små liven i smaken, har muskler, prioriterar sig själv (hur får man fram det budskapet på en bild?) och läser tidningen vid frukostbordet. Man får ju verkligen hoppas att dessa sextio, vilseledda, barn inte representerar hela landets förstaklassare men risken finns ju.
Enbart dessa två saker kan ju få den mest erfarna och hårdhudade feminist att vilja brista ut i en stilla gråt, och tänker på man då på alla de tusen saker som man möter dagligen i sin omgivning, i tidningar och på tv, som rättfärdigar kvinnoförtyck och pumpar ut budskapet att män är mer värda än kvinnor, så vill man bara ge upp. Sänka blicken, knyta på sig förklädet och med ett sorgset leende nynna "Stand by your man".
Men, icke! Istället måste man säga vad man tycker, säga till alla Lasse Anrellar att visst, vi förstår att ni känner er hotade av alla unga, snygga, modiga tjejer som är smarta och duktiga. Tough shit, men ni får ta itu med det själva, inte anklaga oss för att vara självupptagna och gnälliga bara för att ni ska må bättre.
Jag vet inte om Lasse Anrell verkligen försökte framstå som korkad eller bara ville vara rolig, jag vet dock att han lyckades med det ena men inte det andra.
Vad jag däremot vet är att jag kommer att bli anklagad för att helt sakna humor och självdistans, men det bryr jag mig inte om.
Bättre bli betraktad som arg feminist än att hålla käften.
Vi ger oss inte. Inte förrän vi har halva makten och hela lönen. Så enkelt är det.
|
