 |
MEDIA
Artikel
av Magnus Stenson
publicerad 10 jun 2009 kl. 09.27:
Amy Goodman - journalist nära verkligheten
Amy Goodman var en av de fyra kvinnor som tilldelades det alternativa Nobelpriset, Right Livelihood Award. I samband med prisutdelningen i Stockholm fick jag tillfälle att ställa några frågor.
För tretton år sedan skapade Amy Goodman det dagliga radio- och TV-nyhetsmagasinet Democracy Now. Målet var att under valrörelsen, inför presidentvalet 1996, erbjuda en journalistik och ett perspektiv som utgick från vanliga amerikaners liv. De fick ett massivt gensvar vilket gjorde att man bestämde sig för att behålla programmet även efter valet. Idag har de ursprungliga fem radiostationerna utökats med mer än 700 medsändande radio- och TV-stationer både i och utanför USA. Democracy Now sänds från Pacifica Network som är helt oberoende av allt utom sina lyssnare, inga statliga bidrag och ingen reklam förekommer.
Juryns motivering till valet av Goodman lyder
"... för att ha utvecklat en innovativ modell för sant oberoende politisk journalistik som erbjuder miljontals människor tillgång till de alternativa röster som ofta utestängs av mainstream medier."
Tror du att oberoende media med tiden kan komma att bli "mainstream", en framtida norm för journalistik?
- Ja, jag hoppas att det är så det ska bli, men just nu är det inte mycket som tyder på det, men ...
Är du optimist?
- Ja, det är jag. Det faktum att det inte fanns några massförstörelsevapen i Irak blottar inte bara Vita huset, det avslöjar även våra medier. Det faktum att de hade så väldigt fel [under uppbyggnadsfasen inför Irakkriget] har fått människor att söka andra källor för att få korrekt information, viktig information om krig och fred, om liv och död.
En förutsättning är förstås ett öppet Internet. Anser du att det finns ett hot mot öppenheten på Internet?
- Ja, hotet ligger i företagens kontroll över den infrastruktur som Internet bygger på. Och öppenheten utmanas. Telecomföretagen försöker driva igenom lagstiftning i Washington som skulle begränsa Internet, som skulle privatisera Internet och göra det extremt svårt att hålla Internet öppet. Men det finns en stor mediedemokratirörelse som slår tillbaka, som slåss för det som kallas "nätneutralitet", ett öppet Internet.
Ser du telecomföretagens påtryckningar som ett försök att begränsa inflytandet från oberoende medier och andra rörelser?
- Well. företag vill tjäna pengar.
Obamas kampanjbudskap var i första hand "förändring". Nu menar många att hans val av ministrar och nyckelpersoner snarare signalerar en traditionell, ganska hökaktig, amerikansk politik. Blir det någon förändring, vilka reflektioner gör du?
- Barack Obamas seger var en storartad seger för gräsrotsaktivister runt om i landet. Han mobiliserade miljontals människor från alla nivåer. Det var en global händelse och han här en global person. Du vet, hans pappa var en svart person från Afrika, hans mamma en vit kvinna från Kansas. Han föddes på Hawaii, växte upp i Indonesien och på Hawaii, utbildade sig i Kalifornien och New York och han jobbade som social organisatör ("community organizer") i Chicago. Detta organiseringsarbete var otroligt viktigt för hans kampanj och innebär att föräldrar kan säga till sina barn 'Kanske du också kan bli en social organisatör och sedan, en dag, kanske bli USA:s president.'
Han samlade enorma summor med pengar från många miljoner människor, små summor. Men han samlade också miljontals dollar från en liten grupp människor och frågan är - vem kommer han att lyssna till? Det är de miljontals väljarna och de få som gav miljoner, och det kommer att vara upp till gräsrotsrörelserna själva nu, utan att vara ledda av honom, att organisera sig själva.
Jag tror att han vann därför att han var motståndare till kriget 2002. Han uttalade sig mot invasionen av Irak och det var den avgörande frågan som skiljde honom från Hillary Clinton och det är vad gräsrotsrörelserna måste påminna honom om hela tiden.
Han har valt en regering som inte skiljer ut honom från hans motståndare, varken McCain eller Clinton, så det är upp till folket nu att ställa krav. När de som är vana att få som dem vill, de som rörs sig vant i Vita huset och kongressen, lobbyisterna, när de viskar i hans öra att de vill ha något, måste han kunna säga 'om jag gör det så kommer de att storma Bastilljen'. Men om människor inte finns där ute så kan han inte säga det. Och det finns många frågor där människor behöver mobilisera sig på samma sätt som Obama på sätt och vis lärde dem, men nu utan honom, utan hans kampanj - och dessutom kanske emot honom.
Det är historiskt att han är den första afroamerikanska presidenten, det är av stor, stor betydelse och kommer att bryta ner många barriärer, men frågan om policy är ingenting som avgörs av en man utan av alla. Därför måste de nu bestämma om de, mitt i sitt passionerade stöd till Obama, också kan utmana honom passionerat på många punkter. Och det är vad om återstår att se.
Vad gör dig lycklig just nu?
- Att se mina systrar som jag delar priset med, det skydd detta pris skänker dem, från Indien till Somalia. Det erkännande det ger till Monica Hauser i sin kamp mot det sexualiserade våldet över hela världen. Också att se priset gå till oberoende media, det är väldigt uppmuntrande eftersom det är ett viktigt erkännande av medias vikt och betydelse, men att vi måste skydda den från att styras av kommersiella intressen, de kommersiella intressen vars medier är så snabba att slå på krigets trummor.
|
